Del 22 (sista delen)
(Jag varnar väldigt känsliga läsare, det kan förekomma mycket våld i den här novellen. Jag stryker under det som kan anses brutalt)
- Engla, I'm very dissapointed at you, you do understand that I have to give you a punishment for what you did, right?
Jag satt bara still och kollade på min skor, de var väldigt smutsiga, och jag upptäckte att jga inte hade brytt mig om hur jag såg ut när jag hade varit med Justin, han hade fått mig att känna mig vacker, jag hade inte tänkt på migg utseende alls.
Jag bet ihop och spände käkarna för att inte börja gråta. Och förberrede mig på det värsta.
Han fyrade av en rak höger mot mig som träffade mig rakt på näsan och jag kände att det knäcktes till och jag slungade bakåt och slog huvudet i stödet bakom mig, jag ville inte gråta, inte skrika men jag kände en bultande smärta i näsan. Jag förde upp ena handen mot näsan men insåg att jag redan hade blod på handen efter att pappa hade brutit näsan på mig. Det hade börjat blöda direkt.
Jag kastade mig mot bildörren och öppnade den, kravla mig ner på marken, reste mig upp och bröjade springa mot huset. Men dörren var såklart låst. Pappa kom bakom mig och låste upp dörren men höll i handtaget, sen tog han tag i mig med den andra handen och (bokstavligen) kastade in mig i huset så jag landade på axeln i det hårda sten golvet i hallen.
Jag började andas snabbare på grund av smärtan som jag nu kände i både näsan och i axeln, antagligen ahde dne gått ur led.
Jag började kravla baklänges mot trappen men pappa var för snabb och hann ikapp mig och lyfte upp mig i min krage. Han höll upp mig på väggen och klappade till mig 3 gånger hårt med höger hand över käken och när han släppte mig föll jag mot golvet.
Nu började jag gråta, jag hade så ont att jag knappt kunde röra mig, men han hade inte fått nog, han sparkade mig hårt 2 gånger över benen och mitt ena knä knäcktes och vid varje spark skrek jag högt.
Men det gjorde det inte bättre, han ställde sig på min hand och skrek i så spottet yrde:
- DON'T YOU SCREAM AT ME!!!
Sen gick han bort från min hand och in i köket.
Jag drog mig upp för trappan med min "friska" han och mitt "friska" ben. Och jag lyckades ta mig upp till mitt rum. Jag drog mig in till badrummet och när jag kom in och kollade efter mig såg jag blodspår efter mig, jag tänkte att det var näsa, men när jag lyckades dra mig upp och se mig i spegeln blev jag förskräckt över synen.
Näsan hade spruckit och det ran blod ner ocer min mun och ner på mina kläder, svullnades hade spridit sig upp till mitt ena öga och jag fick sämre syn på det ögat. Jag visste inte riktigt vad som hade hänt med min kropp, men mina ena axel bara händgde och jag kunde inte röra den, och mitt knä gick inte att böja.
Jag hoppade ut i mitt rum på ett ben och jag kollade ut mot Justins hus. Där satt antagligen Pattie och väntade på oss båda.
Då kom jag på det, jag kunde bli av med det här, jag hade ingen lycka kvar på jorden, allt jga någonsin älskat fanns nu i himelriket. Till och med min pappa, han levde inte längre, någon måste ha tagit över hans kropp och gjort honom till dne han är.
Jag linkade bort till ett stort fönster som låg mot baksidan, utanför det hade ag som en liten liten balkong som man egentligen inte fick plats på. Jag tog en penna och försökte skriva en liten hälsning till pappa, men det var svårt med vänsterhanden.
"I've always loved you!"
skrev jag bara, sen tog jag ett fota på Justin och kravlade mig igenom fönstret och ut på balkongen.
Jag kände att det började regna och jag lät regndropparna smeka min ömma hud och jag kände frid, och lugn. jag satte mig på räcket och tog ett djupt andetag och kände vinden i håret, sen föll jag bara ner, ner coh så var jag borta!
Några timmar senare:
- Excuse me? Kenny right?
- yeah, how is he?
- He's condition is stable he is recovery wery good. His heart is beating all by is self and he has a very good modd. You can see him now if you want.
Kenny gick in till Justin och möttes av ett glatt leende:
- Where is Engla?
- She left!
Justin tittade oförstående på honom:
- She left?
- yeah, I don't know......
Då ringde Kennys mobil och han var tvungen att gå ut ur rummet och prata, när han kom in igen såg han ledsen och förfärad ut.
- Kenny, I wanna go home :( can I go home?
- Justin there's something you should know.....
- not now, go ask if I can go home first!
Kenny skulle precis börja prata men Justin höll för öronen och vägrade lyssna och Kenny förstod att det inte var någon idé att säga något nu, så han gick ut och pratade med en doktor. Det tog en stund men efter ca 10 minuter kom han in med en läkare igen:
- please let me go home, I wanna see my girlfriend....
Kenny harlkade sig men det var ineg som märkte det!
- Justin, we want ot keep you here a littel longer, just so we know everything's allright with you!
- Please, I beg you, I can take a private doctor with me that can control me every hour?
- Are you really sure about that?
- 100 %
- Okey...
Doktorn gav sig till slut och han skrev ut Justin. Han satte sig i bilen men Kenny och en doktor. De körde hela vägen under tystnad och när de körde upp på garageuppfarten sa Kenny:
- Justin, before you go out you should know something...
- What?
- Englas father turned himself in to the police for a couple of hours ago.
- okey, good :D
- You know why, and why Engal left the hospital?
- You don't say, he found her?
- Yes, and right after he had turned himself in they found her in theeir bakcyard...... dead!
- NO NO NO NO, it's not true!!
- I'm sorry Justin!!
Justin kastade sig ut ur bilen och sprang in på min tomt och hittade massa poliser och hade spärrat av min trädgård.
Han kom tillbaka med tårarna rinnande ner för kinderna och pattie kom ut och mötte honom.
- I'm so sorry Justin, you didn't do anything wrong!
- yeah I did, I told her I'd never was gonna leave her, I did and he found her, and now everything is to late...
Justin och Pattie flyttade några kvarter bort. Och de startade en fond till alla barn som blir misshanlade.
Min pappa fick livstidsfängelse och när läkarna undersökte min kropp så hade jag:
- Krossad knäskål
- 3 brutna fingrar på höger hand
- en bruten näsa, med sprucken hud
- en käkfraktur
THE END!!!
Del 21
Innan ni blir förvirrade så är det fortfarande bieberstories.blogg.se, jag har bara bytt design.
Kommentera vad DU tycker!!
Tack Amelia, läs hennes noveller HÄR!
Novellen:
Jag såg sköterskan skynda sig in genom dörren igen och hon låste dörren efter sig. Jag stog och stirrade på dörren med en tom blick. Men efter bara några sekunder började mina händer skaka något så enormt och resten av kroppen var inte sen med att följa efter. När mina knän började skaka ramlade jag ihop på sjukhusgolvet och jag började gråta igen.
Han hade dött, i mina armar och jag hade inte kunnat göra något åt det. Jag visste inte vad de gjorde där inne men jag önskade innerligt att de gjorde vad de kunde för att rädda Justins liv.
Jag satt i skräddarställning på den blankbonade golvet och tårarna rann våldsamt ner för mina kinder och jag hörde inte när Kenny kom gående runt hörnet.
När han såg mig på golvet släppte han kaffekoppen han höll i och sprang fram till mig. Han reste mig upp och satte mig på bänken som var lite längre bort i korridoren. Han klappade mig på ryggen och han behövde inte fråga om det var något fel, han såg på mig att något hade hänt med Justin.
Jag hörde dörren öppnas till Justins rum och jag kollade upp och såg en man med vit dräkt och vitt munskydd komma ut ur rummet. han vinkade åt sig Kenny.
Kenny klappade mig på ryggen och kollade medlidsamt på mig, sedan lämnade han min bänk och gick bort till läkaren.
Jag kunde inte höra vad de sa, de pratade så tyst och jag hörde knappt något alls mellan mina snyftningar och nät tårarna rann. Men jag tog ett djupt andetag och torkade tårarna. jag lyssnade så noga jag kunde och jag kunde urskilja vissa ord när de viskade:
- Heart stopped........... trying the best we can.................... he has w very weak heart right now...............
Jag sprang fram till doktorn och skrek honom i ansiktet:
- Are you saying Justin is dead???!!!!
- His heart stopped and we're trying our best to make it come alive again, right now, I have no idea how this is going to end, it's a race against time, if it takes to long he'll be gone!
Jag kunde inte tro det var sant, jag drog efter andan flera gånger med lyckades aldrig få in tillräckligt med luft. Jag tappade andan och doktorn ledde snabbt in mig i ett annatr um och satte en syremask på mig. Jag la mig på sängen brevid och kollade ut genom fönstret, jag fick tillbaka luften och såg samtidigt solen gå upp sakta. Det var så vackert och jag fick en klump i magen, men den här gången mådde jag inte illa som sist, nu kände jag skuldkänslor och paniken komma krypande.
Men det var inte förän jag nästan hade somnat nästa chock kom.
Även fast det var väldigt tunna väggar så jag hörde att folk ropade på varandra inne i Justins rum så började jag slumra och eftersom jag inte hade sovit på väldigt länge så kunde jga inte hålla sömnen borta, även om jag önskade att jag kunde göra något för Justin så kunde jag inte det. Han hade nog vid det här laget lämnat mig och det spelade inte så stor roll vart jag försvann nu.
Jag var helt tom och precis när jag somnat vaknade jag med ett ryck, det var en man som gick och skrek i korridoren, det var en röst jag kände igen och när den var precis utan för min dörr kom jag på det. PAPPA!
Jag flög upp ur sängen och satte mig med ryggen tryckt mot väggen, det fanns ingenstans att ta vägen, det fanns inget i rummet jag kunde gömma b´mig i eller bakom. Ända vägen ut om man inte räknade dörren var fönstret.
Jag gick fram till fönstret och öppnade det, jag kände en lätt bris svepa genom mitt hår och det var en frisk luft som trängde in i näsan. Jag tog ett djupt andetag, men då slängdes dörren upp och innan jag visste ordet av kände jag ett par stora kalla händer som tog tag i mina armar och drog med mig ut ur rummet. Han viskade strängt i mitt öra:
- If you scream I'll shoot all of you!!!
Han drog en pistol längst min rygg och så tog han ett ordentligt grepp i min arm och så började han gå mot trapporna:
- But, dad, can't we take the elevator?
Han kollade strängt på mig och öppnade dörren till trapphuset och knuffade mig framför sig. När örren stängts bakom oss knuffade han ner mig för den första trappen och jag landade på golvet och slog i huvudet i väggen. När han kom ikapp mig drog han upp mig från marken och han skyndade ner för alla andra trappor. Och ut till bilen som stog parkerad på gatan utanför. Jag kollae upp mot 10e våningen och kom på att jag aldrig mer skulle få se Justins leende, som kunde muntra upp mig när jag mådde dåligt, eller hans värme nära mig.
Jag blundade hårt när han klämde in mig i bilen för att inte börja gråta.
Vi åkte tysta hela vägen hem och jag satt och koncentrera mig på att INTE börja gråta när Jutsins ansikte dök upp åter igen i huvudet på mig.
Han körde upp på våran garageuppfart och parkerade bilen, sen vände han sig om mot mig och väste arg:
-..........
Fortsättning kmr...
Del 20
....när jag väl stog på tröskeln till hans rum drog jag efter andan när jag såg honom och tårarna började ströma igen...
____________________________________________________________________________________________
Det var något av det värsta och hemksaste jag sett i hela mitt liv, på den stela sjukhussängen låg en kille som omöjligt kunde vara Justin. Justin som jämt hade en perfekt snygg solbränna på kroppen, hår som låg jäms med pannan och som blänkte i solen och som alltid såg så glad ut. Den här killen var nästan lika blek som de vita lakanen som han låg bland och hans hår hade klupmat ihop sig av hans svett och var bortdragen från pannan lite huller om buller och hans ansikte lyste inte av glädje utan av sårbarhet och smärta.
Han blundade när jag gick fram mot honom och jag undrade om han sov så jag satte mig i stolen brevid och torkade bort ett par tårar innan jag tog hans hand. Men i samma sekund som jag tog hans hand hörde jag ett svagt ljud från sängen och hans läppar rörde sig:
- Engla, no matter how this ends, I want you to know that I love you more than anything in the world!!
Han viskade så tyst och nästan omärkbart att det var svårt att höra vad han sa men jag behövde inte fråga vad han sa igen för allt osm betydde något nu var de 3 orden som var de starkaste i världen : I LOVE YOU!!
Men han låg fortfarande med ögonen stängda och jag kunde inte bara sitta där och inte göra någonting. Han behövde hjälp, han behövde bli frisk, han behövde MIG nu. Jag sa att jag kommer snart och lämnade rummet.
Så fort jag kom ut ur rummet sprang ajg till närmaste toa och satte mig på golvet och bröt ihop. Jag slog händerna för ansiktet och började gråta hysteriskt igen. Jag satt där i ca 10 minuter och grät men var eftersom så avtog gråten och tillslut reste jag mig upp och kollade mig i spegeln. Mitt ansikte var helt rött och allt smink hade vid det här försvunnit helt och hållet. Jag skvätte lite kallt vatten i ansiktet för att få det röda att försvinna och så att svullnaden gick ner.
Jga gick sen ut och letade upp en doktor och av en slump så blev det han som Kenny hade pratat med tidigare:
- How are you?
- I'm just fine, it's Jutsin I'm worring about.
- Oh, I see....
- Isn't there anything you can do?
- Right now, I'm afraid not......
- But you can't just let him lay there and be in pain!!!
- He's not in pain, we gave him a strong painkiller before and it will take away all his pain for a while. But it can make him a little absent and he can daze.
- How long does it take before he recover?
- It's hard to say, right now it's good if someone is sitting next to him in the room, so he wont feel so alone, but don't talk to him. He need to rest. He maybe will be clear in his mind in a couple of hours.
Jag tackade doktorn och gick in till Justin, och blev chockad när jag kom in.
Där satt den fortfarande likbleka pojken men luggen dragen åt sidan så man såg hans panna och log mot mig när jag kom in.
Jag var inte säker på om han bara yrade nu så jag gick försiktigt fram och kollade på honom, och han följde mig med blicken hela tiden och hans ögon stårlade av kärlek mot mig, jag var så rädd att det nte skulle vara sant så jag tog ett djupt andetag och viskade tyst:
- Justin?...........how are you?
- Much better now when you came ;)
Sa han och log ännu lite bredare.
Han makade på sig så jag kunde sätta mig brevid honom i sängen men jag visste inte riktigt om jag vågade, doktorn sa ju att han behövde vila:
- but the doctor said....
- don't mind him, I feel just fine
Jag satte mig brevid Justin i sängen och han höll mig om axlarna och jag kände att han var väldigt varm.
Vi la oss ner på hans stora tjocka kudde och han höll i min hand och lekte lite med mina fingrar sen drog han upp huvudet och viskde i mitt öra:
- You saved my life Engla!!
Jag vände huvudet mot honom och han kysste mig länge och drog sina fingrar genom mitt hår.
Nu såg han bara rolig ut, han var blek som ett spöke och såg hemsk ut, men hans ögon och leende lyste upp hela rummet. jag var tvungen att skratta åt honom lite, och förstörde hela kyssen med mitt lilla fnitter:
- Haha, what are you laughing at?
frågade Justin och fnissade.
- hahah, it's just the whole situation, I love you Justin!!
Vi log och jag satte mig upp och lutade mig lite försiktigt över honom och kysste honom igen.
Han tog tag om mig och kysste mig med en sådan passion, med ena handen om min nacke och den andra som smekte min rygg, att jag glömde bort att vi var på ett sjukhus och att Justins var dålig. Men var han dålig fortfarande han var precis som förut fast lite blekare.
Jag la mig brevid honom igen och vi låg tysta en stund innan han sa:
- I know you must should have doubted that I would come back when my heart stopped, but now I'm here and wont leave you!
- You really scared me when you passed away, when I saw all that blood, I really thought you were going to die. And when you didn't breath, I thought I'd lost you forever!
- Just like I told you before, you saved my life. Kenny was in here talked to me before, he told me what you did for me, and I'm proud you did get yourself together and helped me!!
- What else do you thought I should do? You're my everything Justin!!
Han log mot mig och pussade mig på kinden och på pannan.
- You don't have to worry anymore, I'll never leave you!! Do you hear me?
Han tog tag i mitt huvud och stirrade in i mina ögon.
- NEVER EVER EVER EVER EVER!!!!
Jag log mot honom och skulle rätta till armen som låg lite snett men råkade stötta till Justin ganska hårt i sidan och han kved till av smärta och jag skulle precis se till att allt stog rätt till när han föll ihop, hans kropp blev tung, hans ogonlock föll igen och jag hörde att han tog ett tungt andetag innan de tog slut helt.
Jag vände mig mot hans hjärtmätare och såg och hörde ljudet, strecket var rakt och det kom ett högt pip ifrån maskinen.
Innan jag visste ordet av strömade det in med läkare och sjuksköterskor. En tog tag i mig och drog ut mig ur rummet:
- I'm sorry, but I think it's better if you wait outside now!!
Fortsättning kmr...
Del 19
Glädjen jag kände då är obeskrivlig och ni kommer nog alldrig förstå om ni inte upplever det själva någon gång.
Han ville sätta sig upp men mannen brevid honom höll ner honom och man såg besvikelsen i hans ögon när han inte fick krama om mig. Jag blev lite besviken själv men hellre att han ligger ner och blir bättre nu.
Han var väldigt svag och kunde inte säga något mer än att viska och han kunde inte göra det så det hördes genom syremasken så vi sa ingenting till varandra på vägen mot sjukhuset.
Plötsligt började han vrida och vända sig och han gjorde hemska grimaser med ansiktet, eftersom han inte kunde säga något gnydde han bara och fick fram små pip:
- What's wrong?
frågade jag Justins oroligt, men när jag kom på att han nte kunde svara vände jag mig mot killen på andra sidan.
- Oh my gosh, what's wrong with him?
sa jag lite högre och blev riktigt orolig, Justin verkade inte vara riktigt vid medvetandet och man såg mycket av hans ögonvita. Han hand kramade hårdare om min och jag fick så ont att jag var tvungen att bända mig loss ur hans grepp:
- Baby, please litsen to me, I'm here, I'll be right by your side all the way, I wont leave you, not ever EVER!! Don't give up on me, I need you here, you are all I got left, you are the reason I still exsist on the surface of earth.
Men verkade inte höra mig och jag blev riktigt orolig, jag skrek nästan i ansiktet på ambulanskillen:
- DO SOMETHING!!!! CAN'T YOU SEE HE'S IN PAIN???!!!??!!!!
- Sweetie, there's nothing I can do, his chock releases now and he may have, like you said, major pain from the injurie, but we can't do much until we reaches the hospital!!
Jag kollade på mannen som om han var dum i huvudet, "He may have", såg han inte att Justin vred sig i smärtor?
- WHY CAN'T YOU GIVE HIM SOME PAINKILLER??
- I'm afraid it wont help him that much now.
Jag var så arg på honom och jag hade utan tvekan slagit till honom om dte inte hade varit för att ambulansen bromsade kraftigt och att dörrarna till ambulansen slogs upp och ca 15 personer stog där utanför och tog emot Justin och såg sig oroligt omkring.
De slet ut honom ur ambulansen och rullade iväg med honom på båran så snabbt och det var så mycket folk att jag inte hade chans att hinna med och kunna följa med. Jag blev både arg och frustrerad när alla trängdes och knuffades för att kunna få se om det verkligen var Justin Bieber som åkte in på en bår med ett akutfall.
Jag hörde på avstånd att någon skällde ut mannen i ambulansen att han inte gett Justin smärtstillande för han hade sån smärta. Men just var det viktigaste att kunna komma fram till Justin i tid, jag skulle aldrig fölåta mig själv om det hände något med honom när jag inte var där.
Jag tog ett djupt andetag och gick igenom folkmassan som bara blev större och större med fans, papparazzis och gud vet vad alla de här männiksorna.
Jag lyckades armbåga mig fram till dörren, där stog det måånga vakter och vakta att ingen kom in genom dörren som inte hade bevis på att de skulle in av någon akuta anledning eller ut. Jag förvånades över att det stog så många tjejer och tryckte sig mot dörren men smink rinnande ner för kinderna och som hade stora "Krya på dig"- nallar i famnen som de antagligen trodde de skulle få chansen att ge honom.
Jag gick rakt fram till den största vakten och sa bestämmt:
- You have to let me through, it's my boyfriend in there, please I beg you, his my everything!!
- My little friend, you have no idea how many times we've heared that excuse since he arrived, and why do you think we should believe you?
- You gotta, please HE'S......... MY........WORL!!!
Jag stakade mellan orden för jag kände en stor klump i magen röra sig uppåt halsen och om jag inte fick lift snart så skulle jag spy.
Plötligt kände jag en hand gripa tag om mig och slita bort mig från folkklungan, jag visste inte om jag var tacksam över det eller om jag skulle bli arg för att den drog mig längre bort ifrån den ända människa i världen som betydde något för mig.
Jag vände mig om och såg att dte va Kenny:
- Follow me!
sa han bara innan han börja dra i mig igen, och han ledde mig till en dörr på sidan där det stog 2 vakter som släppte in oss så fort de såg Kenny. Och när vi väl var inne på sjukhuset såg jag på håll alla gråtande tjejer.
Jag följde efter Kenny upp till den 10e våningen där Justin skulle ligga, han satte mig ner på en hård träsoffa men jag ville bara se honom nu, men han tryckte ner mig och sa lungt:
- I bet you don't wanna see him, not in the state he are now!
Han övertygade mig att sitta kvar till han kom och hämtade mig och jag satt kvar, men när det hade gått 10 minuter började gå långsamt åt det hållet Kenny hade gått och när jag hörde hans röst stannde jag upp och lyssnade bakom hörnet där jag stog:
- Will he survive this?
- We are not sure yet, the bullet didn't hit in a lifethreatning posision, but he had lost a lot of blood and it can happen that he pases away and never wakes up again.
Jag hörde att doktorn fortsatte att prata, men allt runt omkring mig blev bara ett sus och jag kände klumpen i halsen växa sig större och större och jag kunde inte längre hålla emot det, och jag spydde rakt på golvet framför mina fötter.
Kenny och läkaren upptäckte mig bakom hörnet och Kenny lyfte snabbt upp mig och bar mig till närmaste toalett för att jag skulle kunna kräkas mer om det skulle behövas medans läkaren ringde efter städhjälp.
Jag spydde 3 gånger igen på toan och när jag kollade på Kenny igen såg jag att också hade gråtit, inte konstigt, han var nära på att förlora en nära vän han med, och jag förstår om han har skuldkänslor, dte var ju ändå han som skulle hålla honom borta från saker som det här.
- Kenny, I'd like to see him now!!
Sa jag tyst och såg nog ganska ynklig, men han gav efter och ledde mig mot Justins rum, men utanför stannade han mig och tittade på mig noga.
- He is very weak now and he needs peace and quiet!!
Jag nickade lamt mot honom och han öppnade dörren åt mig, när jag väl stog på tröskeln till hans rum drog jag efter andan när jag såg honom och tårarna började ströma igen...
Fortsättning kmr...
Del 18
Jag skrek och lutatde mig över Justin:
- NOO, JUSTIN DON'T GIVE UP!!! I NEED YOU HERE!!! STAY WITH ME !!!!
Kenny kom framkravlande mot mig och försökte slite bort mig från Justin, men jag vägrade att släppa honom, så Kenny ropade efter 2 andra män som kom springande och tog atg iu mig och släpade vort mig en bit. OM jag trodde att jag grtä så mycket som det bara gick den gången jag var på väg att lämna Justin, var ingenting mot nu.
Jag slog omkring mig och skrek åt dom att släppa mig, jag grät så mycket så det kändes som om mitt huvud skulle sprängas, mend et brydd ejag mig inte om nu. Han, den personen som hade räddat mitt liv (bokstavligen), Han, som var villiga att ge upp sitt liv för min skull. Bildligt talat, inte bokstavligt, skulle jag aldrig mer få känna hans varma händer mot min kind mer, aldrig få känna hans mjuka läppar i en kyss mer?
Var livet fortfarande värt att leva?
De starka männen lyfte in mig i huset och satte mig i soffan och la en filt runt mig.
Antagligen ahde tårarna tagit slut för jag kunde få fram en ända tår till, jag var precis tom i huvudet. Jag satte filten mot hakan och andades in lukten av Justin. Då fick det vara nog, inen skulle få kunna slita mig från honom, inte nu, han behövde mig nu, jag ville att det skulle vara MITT ansikte han fick se först om han vaknade.
Utan att männen var beredda på det, kasta jag mig ur soffan och störtade ut genom dörren. Och där såg jag Kenny och några andra män sitta hukade vid Justin och Kenny höll på att linda ett bandage runt Justins midja.
När jag kom fram till dom, såg alla först på mig med allvarlig min och jag trodde precis att 2 andra män skulle bära in mig när Kenny frågade:
- Engla, are youready to help us sace his life?
Jag fick inte fram ett ord, vad var det för fråga? Såklart jag ville, jag nickade och Kenny berättade för mig vad jag skulle göra.
Justin hade tydligen fortfarande en svag puls, men han andades inte längre. Min uppgift var att göra mun-mot-mun metoden på honom. Kenny förklarade noga hur jag skulle gå till väga för att göra allt rätt och jag höll på ett tag, och rätt som det var dök det upp ett sirenljus i skogen och det lät som om en ambulans var på väg.
Jag kollade upp och hade helt rätt, den parkerde med baken mot oss och det for ut 4 gubbar med en bår och kom framrusande mot oss. De knuffade undan mig och lyfte up honom på båren. Men jag sprang snabbt fram till honom igen.
- You can't go without me!
Sa jag förtvivlat mot en av ambulansmännen: och tag Justins hand.
- I think it's better if you stay here with some people that can take care of you!
- I can take care of myself, ot's my boyfriend we're talking about, please let me go!!
Kenny kom fram ochndrog iväg med en av männen. De ställde sig en bit bort och pratade och sen komd e tillbaka och Kenny log mot mig. Jag antog att han hade sagt något bra till honom nu, men jag vägrade att släppa hans hand.
Mannen som Kenny hade pratat med log också mot mig och när de lyfte upp Justins bår från marken, lät de mig hålla kvar i hans hand och han viskade i mitt öra:
- Jump in!!
För första gången sen olyckan skedde hande jag något att le för. Jag hoppade in i amublansen och belv tätt förföljd av Justin och en man som skulle sitta där bak och hålla koll på honom.
De stängde dörrarna bakom oss och det tog inte lång tid innan motorerna startade coh vi körde iväg med en rivstart.
Mannen som satt och såg till Justins tillstånd satte på en mask över Justins mun, eftersom han hade börjat andas lite svagt av sig självt. Var det tack vare mig?
Jag satt och smekte hans hand länge och kollade ut genom fönstret baokm mig, och jag kollade på mannen som satt mittemot mig, men han såg lugn ut.
Rätt om det var, kände jag att Justin...
Fortsättning kmr...
Del 17
Han lät mig falla mot marken och min kropp ramlade ihop som en hög på marken och även om Justin inte ville något annat än att springa fram ta tag i mig och göra sig av med pappan, visste han att om han stannade på avstånd så skulle vi båda 2 antagligen överleva.
Han andades tungt och tog 2 djupa andetag för att lugna sig själv, att se mig ligga sårbar på den kalla marken va mer än han klarade av, och det var tur att Kenny höll i honom så han inte skulle få för sig något dumt.
Det var inte för än man hörde bilarna köra upp på grusvägen bakom huset som Rose's pappa upptäckte att det kom bilar och det var inget han hade räknat med, han såg uppriktigt rädd, orolig och arg ut nu:
- What have you done you moron? called the cops? it wont help you!!
Han riktade på mig med pistolen igen och laddade den:
- I'll shoot her if someone's try to stop me!!
Man hörde fotsteg närma sig och han blev mer och mer nervös ju närmare fotstegen kom, när de var precis vid husknuten skrek Justin:
- Don't come any closer, he'll do something awful if you do!!!!!
Pappan blängde strängt och väste åt honom:
- You wasn't suppose to say that !!!
Justin såg att en av männen som kom lyckades öppna ett fönster och hoppade in på sidan utan att han märkte det.
Det dröjde några dramatiska tysta sekunder innan det hördes ett brak innifrån huset.
Han satte sig på huk över mig och när jag vaknade och kollade upp hade jag en kall pistol mot pannan, men han tiottade inte på mig han kollade på Justin som nu var både arg och så otroligt ledsen och upprörd att han skakade. Tårarna rann ner för kinderna:
- Please James, I beg you, don't do anything stupid, you'll regret it later, I'll do anything for you, ANYTHING just don't hurt her!! She's my everything, I can't live without her. I'll follow you, if you just let her and Kenny go!!
Han släppte ner Kenny på marken, men som verkade kunna klra sig bra själv nu. Han började gå mot James (som han vrekade heta) men när han var ca 2 meter från honom släppte han pistolen från min panna och riktade den mot honom.
- You don't understand anything, don't you?
James flinade hånfult och ställde sig up igen.
OH NEJ, vad skulle han göra :O??
Men det fick jag som tur var aldrig reda på för då kom det en man ut störtandes från huset och slängde sig på James så han föll omkull. Men i fallet fyrades pistolen av och ett skott flög iväg i Justins riktning.
Jag hann aldrig fatta vad som hände även fast det va som i filmer, just de sekunderna gick i slow motion och jag hörde mig själv skrika som jag aldrig gjort förut när Justin föll ihop på marken. Jag kastade mig upp och sprang bort mot honom.
Sen gick allt så fort, de andra männen kom springande och hjälpte den mannen som låg och brottades med James på marken och lyckas manipulare honom och han gav till slut upp.
Jag kunde knappt se något när jag kom fram till Justin, tack vare mörkret och att mina ögon var fyllade med tårar, men ljusen från bilarna gjorde att jag kunde se vad jag inte ville se.
Justin låg på mage med ansiktet vänt ner i marken och hans tröja var skottskadad på sidan och ur hålet på tröjan såg man att det kom ut blod, hans nyss ljusblås t-shirt var snart röd.
Jag kastade mig ner på marken och vände upp hans ansikte, och han vaknade till lite, han log ett ansträngt leende mot mig men jag kunde inte smittas av det nu. Det ända som betydde något för mig i livet, var han på väg att dö?
Jag tog av mig min tjocktröja och tryckte mot hans midja. Han kunde inte resa på sig men lyfte upp handen mot mig och smekte min kind, men jag var för upptagen för att få blödningen att stanna för att höra vad han sa:
- Engla, everything's gonna be allright, I love you!!
Fortsättning kmr...
Del 16
Mannen tog ett par steg närmare Justin och tog ett ordentligt tag om hans axlar så han inte kunde röra sig. Nu började han blir väldigt orolig.
- No, please, what do you want?
- Justin, Justin, Justin you little helpless bugg.
- Exuse me? what did you call me?
- You little helplessbugg, you are just as helpless as a bugg right now, your girlfriend are asleep and Kenny will be dead in a couple of minutes.
- WHAT HAVE YOU DONE TO HIM?!!
- I haven't done anything TO him, the bomb I planted in his car, it will explode when he starts the engine ;)
- LET GO OFF ME, WHAT ARE YOU THINKING WITH YOU AWFUL IDIOT!!!!!
Han började veva med armarna för att komma loss ur mannens grepp men lyckades inte.
- Don't you dare to touch Engla!!
- I have allready taken care of that too, when she wakes up and finds out that you're not there she'll probalby walk down here and search for you for protection. And then you're gonna giva her a glass of water, with poison and kill her that way.
- Are you out of your mind?? Why would I even do that?
- Otherwise I kill YOU instead!!
Tanken på att allt skulle leda till döden, gjorde Justin upprörd och han kämpade med att hålla tårarna borta, mend et brännde under ögonlocken och inget verkade funka. Och när en tår letade sig fram och ner på kinden skrattade mannen hånfullt.
- The big Justin Bieber, cries like a baby!
Bara sekunden eftera tt han sagt det piper dte till ute på gården och en enorm explosion avfyras. I rent frustration tar Justin med all sin kraft tag i mannens händer och sliter bort dom, och eftersom han inte var beredd på dte så lyckades han komma loss och han började springa mot dörren.
- There' s nothing you can do Justin!! ropade han efter honom.
Justin kom fram til dörren och slet upp den och möttes av en värmevåg, han steg ut i värmen och kollade runt sig, han såg inget annat än smålågor på resterna av vad som fanns kvar av bilen. Men där fram från en av björkarna kom det fram en hostande man:
- Justin, hide, that man is dangerous. viksade han
Jag vaknade såklart av smällen och såg från hallen ett stort ljussken, jag hörde att ytterdörren öppnade och det första jag tänkte på var om Justin blivit skadad. Jag rusade ner för trappen och möttes av den okända mannen, men nu åsg han inte lika vänlig ut längre, han såg väldigt arg och uppreatd ut.
Han tog tag om mig och satte sin pistol mot mitt huvud och föste mig framför honom, jag vågade inte göra annat än att lyda honom, vad skulle han göra?
Vi kom fram till ytterdörren och där såg jag Kenny stödja sig mot Justin:
- I can see you made it, sa den otäcka mannen som hade den kalla pistolen mot mitt huvud.
- But now you have to make a decission, him or her?
Han tryckte pistolen lite närmare mitt huvus och jag var så rädd att några tårar rann ner över kinden utan förvarrning.
- You can't do this to me!!! röt Justin och torkade tårarna
- I can't so why am I doing it? han log hånfullt mot honom.
- Who are you?!!!
- Justin don't you recognize your own neighbour? Rose cries every night that she wants you back, I thought I give her a nice little happy birthday, wich is tomorrow.
Justins rädsla gick över i chock och ilska, hans gamla granne kom och hotatde honom, det va Rose som "gjorde slut" med honom, vad skulle det här föreställa? Och han var ingen sak, han var en människa med egen vilja!!
Plötsligt kom nästa chock, det lät av en bil och vi såg billjus närma sig oss, vem kom nu? Hans kumpaner? Pappa? Eller hjälp?
Jag orkade inte tänka på vad som skulle hända nu och jag svimmade i armarna på Rose pappa....
Fortsättning kmr...
Del 15
Bilen svängde in på gården och ut kom det 2 killar, jag skakade av rädsla bako soffan och det kändes som om både mitt och Justins liv stog på spel.
När det knackade på dörren smög Justin upp, tog ett basebollträ som stog i hörnet av rummet och börja smyga mot dörren.
Det såg så dramatiskt ut, och när jag tänkte på vad som kunde hända eftersom vi hade hört ett skott flög jag upp bakom soffan i armarna på Justin.
- You can't do it!
- Let me meet them, you have a whole lifetime infront of you, you have a creer and thousands of fans!!
- They are nothing if I don't have you!
Jag log och kramade honom ännu hårdare, han kysste mig hårt en gång, och blundade hårt för att inte låta tårarna rinna ner från ögonen.
Han grep tag om trät och gick med raska och bestämmde steg mot dörren. Han slet upp dörren och skrek i ansiktet på männen som stog utanför:
- YOU'LL NEVER GET HER!! SHE'S WORTH SO MUCH MORE THAN YOU!! SHE HAS A WHOLE LIFE LEFT!!!!!
- Take it easy boy!!!, sa en lugn röst och knuffade in honom i huset igen.
Justin lyfte trät ovanför huvudet för att smälla till mannen som puttat honom men han tog tag i det och kastade iväg det mot väggen, då for jag fram för att ta tag i det och smälla till honom men han lyckades tända en lampa och Justin tog tag i mig innan jag han slå honom. Då såg ajg att det var Kenny med en man jag aldrig sett förut.
- I'm sorry to say it dude, but I don't think that plan would work so good!! Kenny hånflinade mot oss.
- How stupid can you be?
- Was it you that fierd away too?
- Yeah, I just wanted to scear you a little bit, Kenny skrattde men när han såg Justins allvarliga ansikte slutatde han.
- Do you understand how sceared we were, dude we're just kids, what the hell were you thinking?
Justin lät riktigt arg och upprörd på rösten, man tyckte inte det var kul alls.
- I'm sorry Justin....
- Do not apologize to me, it's not me beeing chased by a mental mainiac!!!
Jag orkade höra någon mer bråka, jag började gråta i Justins armar och kände mig som en idiot. Han kramade om mig och tog tag i mig, knuffade sig förbi Kenny och mannen och följde mig upp till övervåningen.
När vi väl kom in i rummet la vi oss på sängen och det kändes både hemskt, läskigt och mysigt att ligga och snora på Justins tröja i ett ett mörkt rum och kolsvart utanför.
- He was a jerk, don't bother him!!
Han pussade mig på pannan och jag grät en stund till innan jag somnade.
Justin gick ner för att hjälpa till med allt som skulle in men när han kmr ner stog allt i hallen, från 2 kartonger mat, 2 stora väskor med våra kläder och en svart handväska med pengar i.
Men han kunde inte se någon kvar, han gick in i köket och ut från hörnet kom den okända mannen:
- I'm sorry, who are you really?
Frågade Justin och tittade misstänksamt på mannen, han kollade strängt tillbaka och sen vändes hans ansikte till en elak grimas:
- You should know me, I am....
Del 14
- Don't go!!!
Jag hörde steg bakom mig, de kom närmare och jag vände mig om:
- You can't do this, don't make me come with you! sa jag när han stog brevid mig
- I won't make you do anything you don't want to, I just wish you would do it, cous you wanted to, by yourself!
- And Angel, I'm allready involved!
Han tog tag i mina axlar och ruskade om mig lite försiktigt:
- We can make this, nonw of us will get hurt! Especially not YOU!!
Han tog ett större grepp om mig och bkramade om mig, och han släppte inte förän jag slutade gråta. Jag snyftade lite och kände mig så illa til mods, jag visste att han skulle råka illa ut men jag betstämmde mig för att ge med mig. Han betydde mer för mig än min egen pappa. Han ledde mig tillbaka till bilen i ett ordentligt grepp och satte mig på rätt sida av bilen.
Han gick runt och satte sig på förarsidan och startade bilden och körde iväg, vi körde länge och jag satt ihop kurad i sätet och kände mig som ett litet barn igen. Vi körde långt utan att säga ett ord till varandra och vi körde länge genom skogar och längs landsvägar för att inte bli upptäckta av någon.
Efter ca 45 minuter stanna vi och vi stog vid en liten sjö, den var så liten att man lätt skulle kunna simma över till andra sidan utan problem. Jag satte mig ordentligt upp och öppnade dörren, bakom mig satt Justin och log.
Jag gick ur bilen och kollade på omgivningen, det var så vackert nästan som om vi hade hamnat i en saga, sjön glittrade och det stog höga gröna björkar på sidan. Precis vid sjön låg en röd liten stuga, när som helst skulle en söt liten gumma komma ut och bjuda oss på fika. Jag kände att det här var rätt, det här var Justin och mitt ställe, här skulle vi kunna stanna för alltid.
Justins smällde igen dörren bakom mig och kom och ställde sig brevid mig, jag kunde känna han glädje sprida sig från honom till mig. För första gången på länge log jag och det kändes jätteskönt.
Han la sin arm runt mina axlar och pussa mig en gång på tinningen:
- We will be safe here, far away from the sivilisasion. Out here it's peace and qiuet! No one can see us or find us here!!
Vi ledde mig mot huset och han öppnade huset med en liten liten kopparnykel som låg under dörr mattan, det här var verkligen som en saga. Vi gick in och det huset som utanpå såg så litet och gammaldags ut såh inuti ut som ett stort modernt hem. Det fanns bardisk, platt-tv, stoora gråa soffor i skinn och ett musikrum med alla möjliga sorters instrument.
Om man kollad epå övervåningen fanns det ett badrum med ett badkar och en duch och 2 stooora sovrum.
- I say this will be your room, sa Justin och gick in i ett av sovrummen med väggar som var målade med himmelsblå färg och med vita gardiner.
Det andra rummet var väggarna lavendellila med vitt tak och vita gardiner.
- This is our sumemrplace, we use to go here when we wants to get away from all teh poeple and Just relax.
- I hope you don't mind sleeping in my bedroom?
- Ofcourse not :D
Det kändes jättekul att få sova i hans rum, kul, litte spännande men ändå lite nervöst av någon konstig anledning.
Justins gick in och satte sig på golvet i sin mammas rum, han tog upp sin mobil och ringde:
- Hi mum!
- Hi darling, is everything okey?
- Yeah we just arrived, we are sraying in our summerhouse, is that okey?
- Ofcourse, but it's so far there?
- I know, but U didn't want him to find her!
Jag satt på Justins säng och hörde allt han sa och jag rös när han pratade om pappa.
- Yeah sure, but it can take an hour or so for the car to arrive, light teh fireplace and make sure you stay warm until someone comes!
- Okey, sure, thanks mum :)
- I love you Justin, be careful!
- Love you too, and yes I promise!
Han la på och kom in i mitt rum, han satte sig på sängkanten och berättade allt vad Pattie sagt.
Vi gick ner och tända den öppna brasan så att det skulle bli lite varmare och satte oss i den stora soffan för att kolla på tv. Då hörde vi ett skott...
Fortsättning kmr...
Del 13
Vi hade inte tid att ta på oss våra kläder utan vi sprang rakt ut till bilen med badrockarna på, när vi sprang förbi receptionen ropade Justin i farten:
- Sorry, we have to go, I'll pay later and we borrow these for a little while!!!
Han ryckte i badrockarna och vi sprang ut till bilen och med en rivstart åkte vi ut från gården och ut på vägen igen, för att hålla så låg profil som möjligt så tog vi en liten väg genom skogen för att inte bli upptäckta av papparazzis eller om folk skulle undra varför vi hade badrockar på oss.
Plötsligt ringde Justins mobil:
- Hi, Justin! It's mum!
- Hi!!
- We are kinda in a hurry!!
- Yeah, I heard, don't come home, this is the first place he will look.
- Okey, but where shall we go?
- Go to so far south you can and stay at a motell or anything, just don't some here.
- Mum, we are in bathrobes?
- Go to some place, call me and tell me where you are and I'll send you someone to give you clothes and money.
- Thanks mum, I love you!
- I love you too, just promise me one thing?
- Sure, whatever...?
- Take care of here..... and be careful!!!
- That's two things, but of course I will, bye!
- Bye!!
Han la på och la telefonen och tittade på mig, jag såg i hans ögon att något var väldigt fel och att han var orolig, men han försökte att se lugn ut och inte oroa mig i onödan.
Det plinagde till i min mobil och jag slet år mig min mobil, jag blev rädd för vad jag såg, mina fingar skakade när jag skulle trycka på VISA knappen på mobieln så jag skulle kunna se smset jag just fått. jag blev kallsvettig och mitt huvud snurrade när jag läste smset:
"Jag vet vart ni sågs sist, jag sa till dig att inte träffa pojkar, det här kommer stå dig dyrt!
Jag kommer få tag på dig och då, ja gud vet vad som händer då!!
Det är bara dumt att gömma sig, jag kommer hitta dig förr eller senare. Men ju senare det sker, ju hemskare blir straffet."
Jag fick inte fram ett ord, jag kunde inte andas, det kändes som om någon just slagit mig hårt i magen (som den gången pappa slagit mig i magen i mitt rum) så jag tappade andan. Jag lutade mig fram och försökte få fram luften igen men jag var så rädd att jag inte kunde andas, jag vevade ner rutan för att få in lite luft i bilen, men inte nu heller fick ajg fram något. Jag vände mig mot Justin som suttit och tittat undrande på mig.
Jag kastade mobilen mot honom och pekade på sidan av vägen, nu började jag bli blå i huvudet och Justin fick fort fart att köra in mot kanten och hjälpa mig ut.
Jag kastade mig ner i gräset och som tur var det en bäck där i skogen och jag tog upp en hand med vatten och drack, just nu struntade jag i hur smutsigt det vattnet, jag ville bara få luften tillbaka, under tiden stog Justin och läste Justin mitt sms, men han förtsog ju inte vad det stog, han klurade en lång stund tills jag kunde andans ordentligt igen man gav sen tillbaka mobilen igen.
Han satte sig brevid mig i gräset och såg oroligt på mig:
- What did the message say?
- I know where you last were seen, I told you not to meet any guys, this will stand you dearly!
I'm gona getcha and then, yes only god knnow what happens then!!
It's just silly to hide, I'll find you sooner or later. But the later I find you, the harder the punishment gets.
Jag översatte smset men jag ciskade fram orden som om någon skulle ligga i en buske och lyssna på oss.
När jag läst klart smset tittade jag sakta upp på Justin:
- We can't hide, I gotta get home, he'll hit me but not harder then he will when he finds me. And I don't want you to get hurt.
Jag tittade på Justins och när jag tänkte på att han kunde bli ett offer till pappas verk kund ejga inte stå ut, jag började gråta så häfftigt att till och med jag blev förvånad:
- You can get hurt cos of me, and didn't want you to get involved in this, I'm so sorry!!
Jag vred mig ur det grepp som Justin hade tagit mig i och reste mig i, han höll fortfarande kvar i mina händer, men ju längre jag backade desto mer började våra händer glida från varandra. jag ville inte lämna honom, men det var dte ända jag kunde göra. jag älskade honom och det ända sätte att visa honom på att jag ville hans bästa var att lämna honom, göra så han inte skulle bli skadad själv.
Jag grät så mycket att jag knappt kunde se genom mina tårfyllda ögon, jag snörvlade och hukade mig fram för att låta mina händer stanna så länge som möjligt i hans varma lena händer, men till slut gled vi helt ifrån varandra och mina händer flög mot marken. Jag torkade mina tårar men ögonen blev fyllda med tårar lika fort.
Jag vände mig om, jag ville inte göra det här, men jag var tvungen. jag skulle älska honom för alltid men det kunde inte längre va VI!!
Jag tog några vingliga steg framåt och bröt sen ihop och började storgrtåta på riktigt!!
- I ...... LOVE...... YOU!!!!
viskade jag, innan jag började gå mot staden igen....
Fortsättning kmr...
Del 12
Vi gick fram till receptionen och det ända han behövde göra var att säga sitt namn, så gick hon runt disken och vi fick följa med henne till omklädningsrummen. Där fick vi ta av oss våra kläder och ta på oss badkläder (Justin hade på något sätt lyckats få med sig min bikini med :O) och fick en stor vit badrocck att ha på oss.
Justin gick till herrarnas och jag till kvinnornas avdelning och sen möttes vi på mitten och gick in i ett rum som var ganska mörkt men mysigt men ljus och dov musik som kom ur högtalarna.
Vi fick hänga av oss badrockarna på några krokar os sätta oss i en jaccuzi. Det var inte förän jag tog av mig badrocken jag kom på mitt ärr på sidan av magen och ryggen. Jag blev helt plötsligt orolig och nervös, jag drog på mig rocken igen igen och kollade ner i det kalla stengolvet.
Precis när Justin skulle gå ner i jaccuzin vände han sig om mot mig och hans nöjda otroligt gulliga leende blev en bekymmrad blick som undrade vad som stog på. Utan att jga behövde säga något såg han varför ag inte ville visa mig med bara bikini när jag satt och höll föe ena handen för min sida.
Han gick fram mot mig och tog tag i mina händer. Han reste mig uppp och kollade rakt in i mina ögon men ett liten snett leende. Han la mina händer runt hans nacke och axlar och vi börja dansa sakta sakta till musiken som kom ur högtalarna. Han la sina händer om min midja och drog bort bandet som höll om badrocken. Vi fortsatte och dansa och vi dansade närmare och närmare varandra och när vi var precis tätt inpå varandra började vi kyssas.
De bytte låt och nu kom det "never let you go" från högtalarna, vi fortsatte att kyssass och Justin la sina händer på mina axlar och tog tag i min badrock. Han drog sakta ner min badrock från axlarna och ner så min aarmar kom fram. Jag drog upp armarna och tog tag om Justins nacke igen. Justin kastde iväg orcken en bit och vi backade upp för stegen och ner i poolen kyssandes. När vi satte oss i badet kom jag plötsligt på att han fått av mig badrocken utan att jag tänkte på det.
Jag la mitt huvud på hans axel och log rakr fram, han pussade mig på huvudet och sjöng tyst med i sin egen låt:
"It's like an angel came by, and took me to heaven....."
Han viskade lågt i mitt öra:
- You are my angel, and when I stare in your eyes, I just couldn't feel better ;)
Han pussade mig en gång på munnen och plötsligt kom det in 2 tjejer i rosa tröjor och frågade oss om vi var klara?
Även fast vi precis börjat så sa vi "ja", de visade oss vägen till ett nytt rum där vi skulle få massage, vi tog våra badrockar men vi tog inte på oss dom. Justin gick tätt intill mig på den sidan jag hade ärret så jag skulle slippa känna mig så nervös och ila till mods.
Vin kom in i ett nytt rum fullt med rökelser och doftljus med ljusrosa tyger hängade från teket och som svepte sig ner längst väggarna.
Vi la oss i varsin massage stol och jag kände att jag var tvungen att säga något om ärret innan hon började undra:
- You have probably heard of my father?
- Yeah, I'm so sorry for you!
- Don't be, but please dont tell enyone... :s
Jag vände mig om och visade mitt långa röda ärr och jag såg att hon ansträngde sig för att inte göra några miner som antingen betydde "aj aj aj stackars flicka" eller "det där måste jag säga till någon" men jag litade på henne, hon såg snäll ut.
De började massera oss och jag låg bara och njöt, det var första gången jag varit på något spa och blivit masserad av ett proffs, förut hade bara mamma masserat mig när jag var mindre. Jag förstog inte vad som tog åt mig, kanske gjorde allt det här mig känslomessig, av massagen och all annars vet jag inte vad det var, för när jag tänkte på mamma började jag gråta. Jag slutade att gråta över hennes död för längesen, vad var det för fel?
Tjejen slutade massera mig och Justin for upp och slog sina armar om mig.
Varför var jag tvungen att gråta nu, tjejerna trodde säkert jag grät för det pappa hade gjort mot mig.
Just då störtar det in en äldre kvinna med ett ansiktsutryck så man skulle kunna tro att hon var på rymmen från en mördare:
- You better run, or hide or whatever, I just heard on the radio that your father escaped from prison!!
Hon slåsade fram orden, ohnej vad ksulle vi göra nu?
Fortsättning kmr...
Del 11
- God morning sunshine!
sa jag och ställde mig bakom honom och kramade om honom. Han kramde om mina armar med sina händer.
- When did you wake up?
- For just some minutes ago.
Han tittade på mig och log, vi plockade upp lite frukost och åt under tystnad, Pattie kom in i köket och flinde mot oss:
- Did you sleep well xD
- Naaaa, it was very crowded but coosy!
- Yeaah but I'm very numb
sa jag och smekte min nacke.
När vi ätit upp gick vi upp till Jutsins rum , han skulle ta på sig något bättre sen skulle vi ut och åka igen. Jag gick in i badrummet för att borsta tänderna, det gjorde fortfarande jätte ont i nacken och jag stog och smekte nacken så smärtan skulle gå över, plötsligt kände jag ett par varam händer på axlarna. De började massera och jag började antligen slappna av. Kroppen som händerna tillhörde kom närmare och jag kände hans värme och jag rös till av glädje och kärlek. Han pussade mig en gång på kinden och sa sen:
- I know exactlly where we're going today ;)
- Aha? Where?
- I'm not telling ya ;)
Han log ett retligt leende mot mig och puffa till mig i sidan, till mig förvåning så gjorde det inte ont i sidan längre Jag drog upp tröjan och såg att såret hade börjat läka riktigt bra.
Vi sa hej då till Pattie och gick ut mot bilen. Utanför stog det massa papparrazzis och reportar, men sitället för att skrika och ropa Justins namn så ropade de mitt namn.
"Engla, how does it feel that your dad's in jail?
Why did he hit you?
Can you tell us YOUR story?
Do yo still love him?"
Vi satte oss i bilen och än en gång blev ajg påmind om pappa och jag kände mig illa till mods. Justin såg det och smekte min kind och lyfte upp min haka:
- Engla, girl, don't never EVER feel bad for what he did, he's a your dad I know but he's a jerk!
Han log sitt änglalika leende mot mig och jag kände att det kanske var bäst så här!
Vi åkte ut på vägen och omringades av folk, Justins tutade och tutade men de vägrade att flytta på sig, vi stog helt still. Till slut började de banka på rutorna och ville ha en kommantar av mig. Justin gasade, de blev nog lite rädd och skingrade sig lite. Han tog fart och åkte iväg innan alla hann komma nära igen.
Vi åkte genom staden och det tog en lång stund innan vi kom fram, under tiden passaerade vi stora flyers där det stog:
"Famous director, in jail!
The director of "The story" hits his daughter!
"I'm inocent" "The story"-director about the assault on his daughter"
Jag försökte att inte kolla men det satt överallt, det gick inte att hålla sig undan. Jag ville spendera den här dagen med Justin och inte tänka på pappa men varje gång vi körde förbi en flyer höjde Justin radion och började prata ännu mer. Jag nickade och log till svar men sanningen avr att jag inte hörde vad han sa, han var så långt bort att hans ord bara blev mummel.
Jag märkte inte att vi var framme förän Justin drog ur nyklarna ur bilen och suttit tyst och stilla en stund. Jag rycktes tillbaka till verkligheten när Justin la sin hand på mitt lår:
- I know you're upset, but you have to forget him and move on. He hurted you and he made you like this, a rec.!
Han sa det med en ganska nedsatt och tyst ton och såg väldigt sårbar ut:
- Hun, I'm here, by your side, and always will!
Jag kollade up och märkte att Justins asnikte var närmare än vad jag förväntat, kyssen kom naturligt men ändå som en överraskning. han log mot mig och vi gick ur bilen och gick mot ett stort vitt hus, det såg väldigt lyxigt ut och jag undrade vad det avr han hade hittat på egentligen.....?
Fortsättning kmr...
Del 10
- What are you doing?
- I just couldn't wait any longer....
Han slet av sig bältet och böjde sig fram mot mig och kysste mig. Han höll sin han i min nacke och tryckte mig hårt mot honom. Jag kysste tillbaka och det kändes härligt att han vill eha mig så nära, och att han till och med var tvungen att stanna bilen för att kyssa mig.
Utanför gick papparassiarna galna och det skreks och fotades galet. Alla ville ha den bästa bilden på Justins nya tjej. Men allt kändes så långt bort, jag kunde höra att de levde rövare utanför men de var för långt bort för att bry sig. Nu var jag i en egen underbar värld tillsammans med Justin.
Han lutade sig tillbaka i sitt säte och log det sötaste och mest bedårande leende jag någonsin sett. Nu kände jag verkligen fjärilnarna i magen och kände nu att jag var kär på riktigt. Jag lutade mig fram och kysste honom igen, jag var ju bara tvungen. Det här var antagligen papparazzisarnas drömdag. Än en gång kramade han hårt om mig och vi kysstes en stund till innan vi satte oss till rätta och körde iväg igen. Eller ja efter några minuters tutande och skrikande åt pappzen att flytta på sig.
På vägen hem tog han min hand och höll den hela vägen.
När vi kom fram och han hade kört upp för avfarten fick han fort fart, han tog filmen och sprang runt och öppnade min dörr, han öppnade dörren och visade mig ut mot gården. Jag stack ut mina bara fötter och då kom han på att jag inte hade några skor på mig. Han lyfte upp mig som om jag var hans nygifta fru. Han gick in med mig och satte mig ner på golvet. Jag kände mig så fånig där jag satt när Justin bad mig sitta kvar och han sprang iväg.
Jag satt kvar en stund och hörde honom prassla med olika saker i köket, han spang ut och in från köket och vardagsrummet men kom till slut ut till mig. Han tog tag i mina händer och hjälpe mig upp. Jag reste mig upp och och han la en hand på mina ögon och ledde mig någonstans.
Han la sitt huvud mot min axel och viskade små gulliga ord till mig och "mind the step".
Han stannade plötsligt och när jag öppnade ögonen såg jag ett rum fullt av ljus, kuddar, snacks, godis och varsin låda med kinamat. På tv:n var dvd:n laddad och menyn till Titanic.
Vi statte oss i soffan och började äta maten innan vi började kolla på filmen. Jag fick wokade nudlar med räkor och grönsaker och Justins åt ris, kyckling och currysås. (Hur kunda han veta att jag älskade Kina-mat?)
Vi satt länge och pratade och skrattade åt olika saker, och nu kändes det som om vi verkligen började lära känna varandra. Justins drog några dåliga skämt om svenskar och jag buffade till honom så han spillde sås över hela tröjan. Jag började asgarva och Justin buffade tillbax. Han reste sig upp och tog av sig tröjan, sen satte han sig igen med bar överkropp. Jag var bara tvungen att lägga min hand på hans varma rygg och jag klappade honom lite försiktigt. Han vände sig mot mig och gav mig en kyckling med sina kinapinnar. Jag tog emot den och pussade honom på munnen.
Precis då kom Pattie in och frågade om vi ätit klart och när hon såg att Justin satt i bar överkropp sa hon med bestämmd röst:
- Justin, put your shirt on!
- I can't....
sa han och höll upp den så hon såg den stora gula fläcken. POattie tpg med sin den och maten och kom snart tillbaka med en ny ren t-shirt.
Han tog emot den och tog på sig den, sen tog han upp några filtar och la dom över mig, jag hoppade närmare och satte mig precis brevid honom. Han satte på filmen och drog upp filten på honom med. Jag la upp mina ben i hans knä och lutade mitt huvud mot hans axel och kollade på filmen. Han la in arm om mina axlar och där satt vi, tätt ihop och kollade på den finaste, sorgligaste och bästa kärleksfilm som fanns.
Jag var rädd att Justin skulle tycka det var dåligt men under alla romantiska scener började han smeka mina vänstra axel och pussade mig på huvudet. Under vissa scener höll vi om varandra och kysstes. När slutet närmade sig kunde jag som vanligt inte hålla mig från gråten och böjde mig ner och tjöt som ett litet barn.
Till min förvåning satt Justins också och snyfatde men försökte nog hålla gråten undan och verka lite cool, men när Jack dog satt vi båda med armarna om varandra och grät högljutt.
När filmen var slut kunde vi inte sluta gråta utan va la oss ner i soffan och kysstes, det var en blöt kyss, eftersom båda våra kinder var genomblöta av tårar. Efter en stund hörde jag Justin andas tugnt och sekunden efter somnade jag...
Fortsättning kmr...
Del 9
Jag tog Justins hand och kramade den hårt, hårt när jag kände smärtan igen. Han kramade tillbaka och höll den andra handen om mina axlar. Jag lutade huvudet bakåt och lät den vila mot Justins axel. Jag lugnade mig lite när jag kände Justin så nära mig och hörde hans andining precis vid mitt öra.
När Pattie gjort rent såret såg det rätt fint ut, det var lite svullet runt om såret men det var inte allvarligt. Min chock la sig och Pattie gick ut och lät mig va ensam. Justins stog kvar med samma grepp runt mig:
- Justin, you can let go now!
- No!
- What do you mean "No"?
- I can't let go!
- Why, everything's okey...
- I just wanna stay like this a little longer.
Jag snodde runt och ställde mig med ansiktet mot hans och när vi stog ca 5 cm ifrån varandra log han med hela ansiktet och mitt i allt dte romantiska vifta han till på håret så jag fick det i munnen och jag började spotta och skratta. Han började skratta han med och pussade mig snabbt innan han lämnade rummet lite fnissande och jag låste om honom inna jag klädde av mig och tog en dusch. Det sved lite i såret men inte så jag inte kunde avsluta duschen.
Jag torkade mig och snodde en handuk runt kroppen och en runt håret innan jag gick ut till Justins rum och klädde på mig nya rena kläder.
När jag kom ut ur rummet stog Justins där och log mot mig:
- What is it now?
- You'll see.....
sa han hemlighetsfullt och tog tag i min hand och ledde mig ner för trappan och ut genom dörren. Han lyfte upp mig bar mig till hans bil. Vad höll den galningen på med xD?
Jag satte mig i bilen och han satte sig på andra siden och körde ut från avfarten och körde iväg, vart skulle vi?
Vi körde en stund genom staden och sen prakerade han på en liten oarkering med många olika små affärer pch butiker i.
Han hoppade ut från bilen som sprang runt och öppnade min dörr, papparrazzisarna skrek och ropade på Justins och undarde allihopp vem jag var. Men Justin drog snabbt upp mig på sin rygg och sprang in i en video och DVD butik. Han släppte ner och vände sig mot mig och sa:
- hahaha, sorry bout that, you know how it is!
- yeah, it's okey ;)
Han hoppade upp och ner lite och skrattade och sen tog han tag i min hand och drog in mig i butiken, vi kollade runt bland massa filmer och Justin bad mig välja min favoritfilm. Jag gick runt bland alla hyllor fulla med filmer och kände som om jag var i himlen. Jag älskade ju att kolla på film.
Jag gick runt en bra stund och fastnde vid drama hylllorna, då dök han upp bakom mig och kittlade mig och sa att jag var en slöfock. Han spranh iväg och gömde sig bakom en hylla men jag sprang efter och hittade honom vid tidningsställen. Han ropade högt på hjälp när jag på skoj bråttade ner honom på golvet. Han skrattade hejdlöst och då dök ett argt huvud upp bakom hyllan.
- For gods sake, it sounds like you're killing eatchother. Stopit right away.
Justin och jag reste oss upp och bad om ursäkt och så fort den arga kvinnan försvunnit ur synhåll började vi skratta igen. Han kysste mig snabbt inna han drog vidare mig i butiken.
Vi kom till actionhyllan:
- Do you lika action?
Frågade han och började hoppa runt och skjuta och leka Bruce Willis i Die Hard.
Jag skrattade åt honom och skakde på huvudet. När han såg att jag inte var intresserad gick vi vidare till Skräckfilmerna:
- What about horror?
Han gömde sig bakom hyllan och väste:
"I can se you" och "7 days"
Han hoppade fram och lotades vara någon läskig typ i någon skräckfilm och attackerade mig.
Jag skrattade så jag fick ont i magen men drog vidare honom mot Dramahyllorna. När vi passerade Sci-Fi hyllorna började han hoppa runt och lotsades att han var med i Star Wars eller något och började fäktas med ett fejk lasersvärd.
Jag kunde inte sluta skratta med dorg vidare honom till Drama, och när vi kom fram och han såg att det var drama jag gillade började han utföra en serenad och lotades gråta och fjanta sig.
Jag dunkade till honom i sidan och han skärpe sig, vi gick han di hand och kollade på filmerna en stund. Till slut hittade jag min favorita favorit film av alla filmer i hela världen. TITANIC!
Jag höll upp den mot Justin som en fin trofé och log stolt. Han kolla på mig och log:
- Are you sure?
- Defenetly!!
Han tog den och gick och hyrde den i disken inna han tog mig på ryggen igen och bar mig till bilen. Han trände sig förbi alla papparrazzis som fortfarande tjatade och frågade om mitt namn.
Han satte sig och körde och han slog på radion och sjöng med i låten "Kiss me". Jag kollade på honom och log. Tänk att den där knäppa, konstiga, virriga, flummiga men snygga och snälla killen var min.....
PLötsligt saktade han ner farten och körde uoo vid kanten av vägen.....
- What are you doing?
Fortsättning kmr...
Del 8 (kort del)
Justins fick fart och sprang mot badrummet, han fick tag på en nykel och lyckades få upp dörren till badrummet och när han såg mig blev han stående i dörren gapande, varken ajg eller han visste vad vi skulle göra. det ända vi visste var att det som jag hade på magen och en bra bit bra bit bak på ryggen inte var något man såg varje dag...... det var något av det hemskaste jag sett.
När jag hade tagit av mig tröjan och kollat mig i spegeln så såg jag ett stort sår med torkat blod. När och var hade det här hänt? Visst jag hade haft lite ont i magen och lite på sidan men jag hade trott det var för att pappa hade slagit mig i magen på kvällen. Kankse hade han hållt i en kniv och skrit mig samtidigt, jag var inte säker på om jag ville veta.
Justin kom fram till mig och strök försiktigt fingrarna runt om såret så det inte skulle göra ont. Inte kort efter kom Pattie springande som antagligen hade hört skriket hon med:
- Oh dear, what have happened?
- I... don't ..... know?
Jag drog efter andan och kände paniken sprida sig i kroppen.
Hon sprnag efter alsolsprit som skulle göra rent såret. Justin såg fortfarande skräckslagen ut och visste inte vad han skulle göra.
Pattie kom in i rummet och började badda med en våt trasa, det sved och jag ryggade undan, rakt in i Justins armar. Han la sina armar om mina axlar och viskade i mitt öra:
- Be brave, for me!!
Han pussade mig på min nakna axel och jag tog ett djupt andetag innan Pattie la på trasan igen....
Fortsättning kmr...
