Del 15
Jag flög upp ur soffan och kastade mig ner på golvet, Justin drog fram soffan lite så jag kunde krypa ner bakom soffan och gömma mig. Justin kollade upp lite över fönstret och såg ett par ljus närma sig. När de kom närmare kunde man se att det var en bil, kankse var det bilen som skulle lämna av kläder, mat och pengar till oss, men ingen idé att riskera något.
Bilen svängde in på gården och ut kom det 2 killar, jag skakade av rädsla bako soffan och det kändes som om både mitt och Justins liv stog på spel.
När det knackade på dörren smög Justin upp, tog ett basebollträ som stog i hörnet av rummet och börja smyga mot dörren.
Det såg så dramatiskt ut, och när jag tänkte på vad som kunde hända eftersom vi hade hört ett skott flög jag upp bakom soffan i armarna på Justin.
- You can't do it!
- Let me meet them, you have a whole lifetime infront of you, you have a creer and thousands of fans!!
- They are nothing if I don't have you!
Jag log och kramade honom ännu hårdare, han kysste mig hårt en gång, och blundade hårt för att inte låta tårarna rinna ner från ögonen.
Han grep tag om trät och gick med raska och bestämmde steg mot dörren. Han slet upp dörren och skrek i ansiktet på männen som stog utanför:
- YOU'LL NEVER GET HER!! SHE'S WORTH SO MUCH MORE THAN YOU!! SHE HAS A WHOLE LIFE LEFT!!!!!
- Take it easy boy!!!, sa en lugn röst och knuffade in honom i huset igen.
Justin lyfte trät ovanför huvudet för att smälla till mannen som puttat honom men han tog tag i det och kastade iväg det mot väggen, då for jag fram för att ta tag i det och smälla till honom men han lyckades tända en lampa och Justin tog tag i mig innan jag han slå honom. Då såg ajg att det var Kenny med en man jag aldrig sett förut.
- I'm sorry to say it dude, but I don't think that plan would work so good!! Kenny hånflinade mot oss.
- How stupid can you be?
- Was it you that fierd away too?
- Yeah, I just wanted to scear you a little bit, Kenny skrattde men när han såg Justins allvarliga ansikte slutatde han.
- Do you understand how sceared we were, dude we're just kids, what the hell were you thinking?
Justin lät riktigt arg och upprörd på rösten, man tyckte inte det var kul alls.
- I'm sorry Justin....
- Do not apologize to me, it's not me beeing chased by a mental mainiac!!!
Jag orkade höra någon mer bråka, jag började gråta i Justins armar och kände mig som en idiot. Han kramade om mig och tog tag i mig, knuffade sig förbi Kenny och mannen och följde mig upp till övervåningen.
När vi väl kom in i rummet la vi oss på sängen och det kändes både hemskt, läskigt och mysigt att ligga och snora på Justins tröja i ett ett mörkt rum och kolsvart utanför.
- He was a jerk, don't bother him!!
Han pussade mig på pannan och jag grät en stund till innan jag somnade.
Justin gick ner för att hjälpa till med allt som skulle in men när han kmr ner stog allt i hallen, från 2 kartonger mat, 2 stora väskor med våra kläder och en svart handväska med pengar i.
Men han kunde inte se någon kvar, han gick in i köket och ut från hörnet kom den okända mannen:
- I'm sorry, who are you really?
Frågade Justin och tittade misstänksamt på mannen, han kollade strängt tillbaka och sen vändes hans ansikte till en elak grimas:
- You should know me, I am....
Bilen svängde in på gården och ut kom det 2 killar, jag skakade av rädsla bako soffan och det kändes som om både mitt och Justins liv stog på spel.
När det knackade på dörren smög Justin upp, tog ett basebollträ som stog i hörnet av rummet och börja smyga mot dörren.
Det såg så dramatiskt ut, och när jag tänkte på vad som kunde hända eftersom vi hade hört ett skott flög jag upp bakom soffan i armarna på Justin.
- You can't do it!
- Let me meet them, you have a whole lifetime infront of you, you have a creer and thousands of fans!!
- They are nothing if I don't have you!
Jag log och kramade honom ännu hårdare, han kysste mig hårt en gång, och blundade hårt för att inte låta tårarna rinna ner från ögonen.
Han grep tag om trät och gick med raska och bestämmde steg mot dörren. Han slet upp dörren och skrek i ansiktet på männen som stog utanför:
- YOU'LL NEVER GET HER!! SHE'S WORTH SO MUCH MORE THAN YOU!! SHE HAS A WHOLE LIFE LEFT!!!!!
- Take it easy boy!!!, sa en lugn röst och knuffade in honom i huset igen.
Justin lyfte trät ovanför huvudet för att smälla till mannen som puttat honom men han tog tag i det och kastade iväg det mot väggen, då for jag fram för att ta tag i det och smälla till honom men han lyckades tända en lampa och Justin tog tag i mig innan jag han slå honom. Då såg ajg att det var Kenny med en man jag aldrig sett förut.
- I'm sorry to say it dude, but I don't think that plan would work so good!! Kenny hånflinade mot oss.
- How stupid can you be?
- Was it you that fierd away too?
- Yeah, I just wanted to scear you a little bit, Kenny skrattde men när han såg Justins allvarliga ansikte slutatde han.
- Do you understand how sceared we were, dude we're just kids, what the hell were you thinking?
Justin lät riktigt arg och upprörd på rösten, man tyckte inte det var kul alls.
- I'm sorry Justin....
- Do not apologize to me, it's not me beeing chased by a mental mainiac!!!
Jag orkade höra någon mer bråka, jag började gråta i Justins armar och kände mig som en idiot. Han kramade om mig och tog tag i mig, knuffade sig förbi Kenny och mannen och följde mig upp till övervåningen.
När vi väl kom in i rummet la vi oss på sängen och det kändes både hemskt, läskigt och mysigt att ligga och snora på Justins tröja i ett ett mörkt rum och kolsvart utanför.
- He was a jerk, don't bother him!!
Han pussade mig på pannan och jag grät en stund till innan jag somnade.
Justin gick ner för att hjälpa till med allt som skulle in men när han kmr ner stog allt i hallen, från 2 kartonger mat, 2 stora väskor med våra kläder och en svart handväska med pengar i.
Men han kunde inte se någon kvar, han gick in i köket och ut från hörnet kom den okända mannen:
- I'm sorry, who are you really?
Frågade Justin och tittade misstänksamt på mannen, han kollade strängt tillbaka och sen vändes hans ansikte till en elak grimas:
- You should know me, I am....
