.

Förra delen:
....när jag väl stog på tröskeln till hans rum drog jag efter andan när jag såg honom och tårarna började ströma igen...

____________________________________________________________________________________________

Det var något av det värsta och hemksaste jag sett i hela mitt liv, på den stela sjukhussängen låg en kille som omöjligt kunde vara Justin. Justin som jämt hade en perfekt snygg solbränna på kroppen, hår som låg jäms med pannan och som blänkte i solen och som alltid såg så glad ut. Den här killen var nästan lika blek som de vita lakanen som han låg bland och hans hår hade klupmat ihop sig av hans svett och var bortdragen från pannan lite huller om buller och hans ansikte lyste inte av glädje utan av sårbarhet och smärta.

Han blundade när jag gick fram mot honom och jag undrade om han sov så jag satte mig i stolen brevid och torkade bort ett par tårar innan jag tog hans hand. Men i samma sekund som jag tog hans hand hörde jag ett svagt ljud från sängen och hans läppar rörde sig:

- Engla, no matter how this ends, I want you to know that I love you more than anything in the world!!

Han viskade så tyst och nästan omärkbart att det var svårt att höra vad han sa men jag behövde inte fråga vad han sa igen för allt osm betydde något nu var de 3 orden som var de starkaste i världen : I LOVE YOU!!

Men han låg fortfarande med ögonen stängda och jag kunde inte bara sitta där och inte göra någonting. Han behövde hjälp, han behövde bli frisk, han behövde MIG nu. Jag sa att jag kommer snart och lämnade rummet.

Så fort jag kom ut ur rummet sprang ajg till närmaste toa och satte mig på golvet och bröt ihop. Jag slog händerna för ansiktet och började gråta hysteriskt igen. Jag satt där i ca 10 minuter och grät men var eftersom så avtog gråten och tillslut reste jag mig upp och kollade mig i spegeln. Mitt ansikte var helt rött och allt smink hade vid det här försvunnit helt och hållet. Jag skvätte lite kallt vatten i ansiktet för att få det röda att försvinna och så att svullnaden gick ner.

Jga gick sen ut och letade upp en doktor och av en slump så blev det han som Kenny hade pratat med tidigare:

- How are you?
- I'm just fine, it's Jutsin I'm worring about.
- Oh, I see....
- Isn't there anything you can do?
- Right now, I'm afraid not......
- But you can't just let him lay there and be in pain!!!
- He's not in pain, we gave him a strong painkiller before and it will take away all his pain for a while. But it can make him a little absent and he can daze.
- How long does it take before he recover?
- It's hard to say, right now it's good if someone is sitting next to him in the room, so he wont feel so alone, but don't talk to him. He need to rest. He maybe will be clear in his mind in a couple of hours.

Jag tackade doktorn och gick in till Justin, och blev chockad när jag kom in.

Där satt den fortfarande likbleka pojken men luggen dragen åt sidan så man såg hans panna och log mot mig när jag kom in.

Jag var inte säker på om han bara yrade nu så jag gick försiktigt fram och kollade på honom, och han följde mig med blicken hela tiden och hans ögon stårlade av kärlek mot mig, jag var så rädd att det nte skulle vara sant så jag tog ett djupt andetag och viskade tyst:

- Justin?...........how are you?
- Much better now when you came ;)

Sa han och log ännu lite bredare.

Han makade på sig så jag kunde sätta mig brevid honom i sängen men jag visste inte riktigt om jag vågade, doktorn sa ju att han behövde vila:

- but the doctor said....
- don't mind him, I feel just fine

Jag satte mig brevid Justin i sängen och han höll mig om axlarna och jag kände att han var väldigt varm.

Vi la oss ner på hans stora tjocka kudde och han höll i min hand och lekte lite med mina fingrar sen drog han upp huvudet och viskde i mitt öra:

- You saved my life Engla!!

Jag vände huvudet mot honom och han kysste mig länge och drog sina fingrar genom mitt hår.

Nu såg han bara rolig ut, han var blek som ett spöke och såg hemsk ut, men hans ögon och leende lyste upp hela rummet. jag var tvungen att skratta åt honom lite, och förstörde hela kyssen med mitt lilla fnitter:

- Haha, what are you laughing at?

frågade Justin och fnissade.

- hahah, it's just the whole situation, I love you Justin!!

Vi log och jag satte mig upp och lutade mig lite försiktigt över honom och kysste honom igen.

Han tog tag om mig och kysste mig med en sådan passion, med ena handen om min nacke och den andra som smekte min rygg, att jag glömde bort att vi var på ett sjukhus och att Justins var dålig. Men var han dålig fortfarande han var precis som förut fast lite blekare.

Jag la mig brevid honom igen och vi låg tysta en stund innan han sa:

- I know you must should have doubted that I would come back when my heart stopped, but now I'm here and wont leave you!
- You really scared me when you passed away, when I saw all that blood, I really thought you were going to die. And when you didn't breath, I thought I'd lost you forever!
- Just like I told you before, you saved my life. Kenny was in here talked to me before, he told me what you did for me, and I'm proud you did get yourself together and helped me!!
- What else do you thought I should do? You're my everything Justin!!

Han log mot mig och pussade mig på kinden och på pannan.

- You don't have to worry anymore, I'll never leave you!! Do you hear me?

Han tog tag i mitt huvud och stirrade in i mina ögon.

- NEVER EVER EVER EVER EVER!!!!

Jag log mot honom och skulle rätta till armen som låg lite snett men råkade stötta till Justin ganska hårt i sidan och han kved till av smärta och jag skulle precis se till att allt stog rätt till när han föll ihop, hans kropp blev tung, hans ogonlock föll igen och jag hörde att han tog ett tungt andetag innan de tog slut helt.

Jag vände mig mot hans hjärtmätare och såg och hörde ljudet, strecket var rakt och det kom ett högt pip ifrån maskinen.

Innan jag visste ordet av strömade det in med läkare och sjuksköterskor. En tog tag i mig och drog ut mig ur rummet:

- I'm sorry, but I think it's better if you wait outside now!!

Fortsättning kmr...