.

Vi hade ingen tid att förlora, vi kastade oss ut genom rummet, förbi den lilla damen som hade kommit med nyheten, knuffade nästan omkull henne av panik men nu gällde det att komma till ett säkert ställe.

Vi hade inte tid att ta på oss våra kläder utan vi sprang rakt ut till  bilen med badrockarna på, när vi sprang förbi receptionen ropade Justin i farten:

- Sorry, we have to go, I'll pay later and we borrow these for a little while!!!

Han ryckte i badrockarna och vi sprang ut till bilen och med en rivstart åkte vi ut från gården och ut på vägen igen, för att hålla så låg profil som möjligt så tog vi en liten väg genom skogen för att inte bli upptäckta av papparazzis eller om folk skulle undra varför vi hade badrockar på oss.

Plötsligt ringde Justins mobil:

- Hi, Justin! It's mum!
- Hi!!
- We are kinda in a hurry!!
- Yeah, I heard, don't come home, this is the first place he will look.
- Okey, but where shall we go?
- Go to so far south you can and stay at a motell or anything, just don't some here.
- Mum, we are in bathrobes?
- Go to some place, call me and tell me where you are and I'll send you someone to give you clothes and money.
- Thanks mum, I love you!
- I love you too, just promise me one thing?
- Sure, whatever...?
- Take care of here..... and be careful!!!
- That's two things, but of course I will, bye!
- Bye!!

Han la på och la telefonen och tittade på mig, jag såg i hans ögon att något var väldigt fel och att han var orolig, men han försökte att se lugn ut och inte oroa mig i onödan.

Det plinagde till i min mobil och jag slet år mig min mobil, jag blev rädd för vad jag såg, mina fingar skakade när jag skulle trycka på VISA knappen på mobieln så jag skulle kunna se smset jag just fått. jag blev kallsvettig och mitt huvud snurrade när jag läste smset:

"Jag vet vart ni sågs sist, jag sa till dig att inte träffa pojkar, det här kommer stå dig dyrt!
Jag kommer få tag på dig och då, ja gud vet vad som händer då!!
Det är bara dumt att gömma sig, jag kommer hitta dig förr eller senare. Men ju senare det sker, ju hemskare blir straffet."

Jag fick inte fram ett ord, jag kunde inte andas, det kändes som om någon just slagit mig hårt i magen (som den gången pappa slagit mig i magen i mitt rum) så jag tappade andan. Jag lutade mig fram och försökte få fram luften igen men jag var så rädd att jag inte kunde andas, jag vevade ner rutan för att få in lite luft i bilen, men inte nu heller fick ajg fram något. Jag vände mig mot Justin som suttit och tittat undrande på mig.

Jag kastade mobilen mot honom och pekade på sidan av vägen, nu började jag bli blå i huvudet och Justin fick fort fart att köra in mot kanten och hjälpa mig ut.

Jag kastade mig ner i gräset och som tur var det en bäck där i skogen och jag tog upp en hand med vatten och drack, just nu struntade jag i hur smutsigt det vattnet, jag ville bara få luften tillbaka, under tiden stog Justin och läste Justin mitt sms, men han förtsog ju inte vad det stog, han klurade en lång stund tills jag kunde andans ordentligt igen man gav sen tillbaka mobilen igen.

Han satte sig brevid mig i gräset och såg oroligt på mig:

- What did the message say?
- I know where you last were seen, I told you not to meet any guys, this will stand you dearly!
I'm gona getcha and then, yes only god knnow what happens then!!
It's just silly to hide, I'll find you sooner or later. But the later I find you, the harder the punishment gets.

Jag översatte smset men jag ciskade fram orden som om någon skulle ligga i en buske och lyssna på oss. 
När jag läst klart smset tittade jag sakta upp på Justin:

- We can't hide, I gotta get home, he'll hit me but not harder then he will when he finds me. And I don't want you to get hurt. 

Jag tittade på Justins och när jag tänkte på att han kunde bli ett offer till pappas verk kund ejga inte stå ut, jag började gråta så häfftigt att till och med jag blev förvånad:

- You can get hurt cos of me, and didn't want you to get involved in this, I'm so sorry!!

Jag vred mig ur det grepp som Justin hade tagit mig i och reste mig i, han höll fortfarande kvar i mina händer, men ju längre jag backade desto mer började våra händer glida från varandra. jag ville inte lämna honom, men det var dte ända jag kunde göra. jag älskade honom och det ända sätte att visa honom på att jag ville hans bästa var att lämna honom, göra så han inte skulle bli skadad själv.

Jag grät så mycket att jag knappt kunde se genom mina tårfyllda ögon, jag snörvlade och hukade mig fram för att låta mina händer stanna så länge som möjligt i hans varma lena händer, men till slut gled vi helt ifrån varandra och mina händer flög mot marken. Jag torkade mina tårar men ögonen blev fyllda med tårar lika fort.

Jag vände mig om, jag ville inte göra det här, men jag var tvungen. jag skulle älska honom för alltid men det kunde inte längre va VI!!

Jag tog några vingliga steg framåt och bröt sen ihop och började storgrtåta på riktigt!!

- I ...... LOVE...... YOU!!!!

viskade jag, innan jag började gå mot staden igen....

Fortsättning kmr...