.

Förra delen:
Personen harklade sig och jag vände på huvudet. Och det första jag såg var skylten på dörren som personen höll upp. Han/Hon/Den hade rätt, jag hade gått in på herrarnas, men nästa chock kom när personen drog ner luvan från ansiktet och huvudet.

Det var ju...
________________________________________________________________________________________________

JUSTIN BIEBER!!!

Han log ett litet retligt leende mot mig men jag var mest i chock och kände mig så enormt generad, så jag kunde knappt tänka på vad som egentligen hände just nu.

Men Justin var antagligen van vid en sån här reaktion på tjejer och han varakde heöt oberörd. Men jag brukade inte få starstrukk, vad var annorlunda nu?

- If you don't mind, I really have to use the loo now.

sa Justin och log och börjad etrampa lite med fötterna i backen.

- Oh sorry, I shall leave you alone :P

va skrattade lite båda två och precis innan dörren stängdes rycktes den upp igen och han ropade efter mig:

- Don't go to far...
- Don't worry, I'll be just round the corner.

Jag log lite för mig själv och tassade så tyst jag kunde runt hörnet så jag hamnade i ett rum med soffor och en liten bar.

Jag orkade inte med de andra just nu, och om Justin ville prata med mig säger man ju inte nej. Han var mycket snyggare i verkligenheter än vad han såg ut som på Ellies planscher och den där lila hoodien som han hade var för jäkla snygg allstå.

Jag beställde två coca coola från baren och gick och satte mig i en av sofforna och snart stack ett nyfiket huvud in genom dörrarna. Han kollade runt men verkade inte se mig.

- Justin, over here...

ropade jag, och han såg en aning lättad ut när han såg mig.


Han kom fram till mig coh satte sig i soffan mittemot.

- Are you expecting someone?

frågade han och pekade på coca coola-glaset.

- You, sa jag och log.
- Ahaa :p

Han tog upp glaset och tog en klunk och blev sen tyst. Det gick en lång stund av tystnad och det kändes jättekonstigt och märkligt, så jag var tvungen att bryta tystnaden.

- Sooooo, what was it you wanted?

Han tittade upp oförstående på mig.

- You know, you told me to not go so far and stuff, so I thought, you know..... you maybe wanted to say something?
- Euhm..... the truth is that......

han tog en paus och tittade ner, tog ännu en klunk och tog ett djupt andtag:

- I kinda paniced when you were gonna leave...... you're so beautiful and I wanted to get a opportunity to look at you again.

Han såg väldigt generad ut och pillade med fingrarna på glaset och vågade inte riktigt titta mig i ögonen. Men det var någoot av det gulligaste men mest fånigaste jag hade hört i hela mitt liv. Jag kunde inte bara hålla mig för skratt, och tyvär kunde jag inte hålla mig och började skratta.

Men jag slog snabbt händerna för munnen och kollade på Justin, han såg ganska sårad ut av mitt beteende och jag la snabbt in:

- That is so cute Justin, is just that I thought how we met and this is kinda weird.
- I know, that was what I was thinking about too. I wont stay here in LA for so long, my team just dropped me off here so I could go on the toilet. But if it's not to much to ask for I will be more than glad to meet you again.

Nu log han mot mig och jag kunde inget annat än lee tillbaka. I det här ljuset såg han riktigt snygg ut och när jag kände efter längtade jag redan. 

- Of course, It will be fun :D

Nu log han extra stort och kunde nog inte hålla sig mycket längre, han skyndade runt bordet och gav mig en klumpig kram.

- Okey, great, euhm... so I'll see you... I'll call you... oh I need your number!!

Jag kunde inget annat än att skratta åt honom när han satt där och nästan hoppade av gläjde i soffan, han blev som ett litet barn.

Vi bytte nummer och efter bara några sekunder ringde hans mobil.

- Justin.... yeah right..... oh, I know.... I'm done now.... I'm on my way!

- That was Scooter, my manager, he's waiting for me in the car outside. It was fun to meet you!
- Okey, you too!

Han gav mig en kram till och reste sig upp och gick mot dörren, och innan han gick ut ur rummet gjorde han en telefon av fingrarna och höll den mot örat:

- I'll call you!

mimade han och log innan han lämnade rummet och jag blev ensam igen, om man inte räknade med mannen som stog i baren.

Jag satt och log lite för mig själc och drack upp resten av coolan som jag hade kvar, men blev snart störd igen:

- Oh, there you are, I've been looking for you, where have you been?

ropade en glad Ellie!

- I just wanted to relax a little, get to think a little!
- you boring girl, thinking is for nerds, it's your birthday, let's party and HAAVE FUUN!!!

Hon tog tag i min arm och började hoppa bort mot vårat bord:

- We just have to pay and then we can move on.
- Actually there's changed plans, we're going home aftre this, we'll continue the party at my home.
- But johanna, your parents is home, let's go home to me, my parents are in Paris, and my bigbrother is with his girlfriend,

sa Chrystal, så vi betalde notan och började gå hem till henne, hon bodde var 3 hus ifrån mig så det var inte så långt. Men när vi nästan var framme pep det till i telefonen och jag såg att jag hade fått ett sms:

".......

Fortsättning kmr...

Jag hade ingen aning om att kvällen skulle sluta som den gjorde när jag och min bästakompis Ellie skulle ut och fira min Sweet sixteen med några kompisar. 

Jag hade planerat jättelänge vart vi skulle, vad vi skulle göra och vad vi skulle äta, för att kvällen skulle bli så perfekt som möjligt. Jag hade på inbjudningarna skrivit att det var min kväll och att dresscoden skulle vara rosa och silvrig. Såklart var det jag som hade skrivit hälften av inbjudningskorten  och bokat bord på resturangen vi skulle till, så ingen visste någonting. 

Jag hade varit ute och shoppat dagen innan och när man bor I LA är det svåra inte att hitta något att ha på sig utan att bestämma sig vad man vill ha på sig bland allt som går att välja på.

Penagr var inget jag behövde oroa mig över heller när det gällde kläder, eftersom jag fick månadspeng av mina föräldrar och så tjänade jag pengar på en mikroblogg jag hade. Den är ungefär som twitter fast i bloggform och där hade jag närmare 100.000 besökare om dagen som jag tjänade pengar på. Men det var såklart inget jag ville försörja mig på i framtiden och drömde om att bli en proffisionell dansare eller designer.

Tilllslut hittade jag en rosa miniklänning som satt perfekt och till det köpte jag ett par silvriga skor.


Nu satt allt på och mitt bruna hår satt upsatt i en väldigt avancerad uppsättning som hade tagit 2 och en halv timme att sätta upp coh då var vi ändå 3 stycken (jag, Ellie och min mamma).

Men nu var vi allafall på väg till det första stoppet som var en mysig resturang som låg ganska nära mig. Jag, Ellie och 3 kompisar började gå och vi fnittrade och jag tror alla var väldigt spända inför kvällen, även jag som visste vad som skulle hända var lite nyfiken på vart det här skulle sluta.

När de såg resturangen vi skulle gå in på började de hoppa av lycka.

- What's wrong with you guys?
- But Johanna, you didn't have to go here, we can go to some place else, where it is a little bit cheeper.
- Don't worry guys, I got this. 
- And by the way, I heard that they'll have Biebernight here.

utbrast Ellie och tittade glatt på mig. Oh nej, vad har jag gjort, nu kommer ingen bry sig om mig bara sitta och lyssna och prata om Justin hela kvällen, som det brukar vara på Ellies tjejfester. Men jag klandraar inte henne för att hon är helt besatt av en kille hon aldrig träffat. Det är bara lite konstig enligt mig. 

Men jag släppte det och hoppades på det bästa, vi gick in på resturangen och fick det boret jag reserverat, längst in så vi kunde få vara lite avskillda fårn alla andra och kunna vara lite privata.

Vi fick in våra menyer och precis när vi slog upp dom slog de på "Baby" i högtalarna och Ellie började dansa hejvilt med armarna och det jag trodde skule bli lugnt och privat blev helt plötsligt vilt och offentligt. Alla vände sig om och kollade på Ellie:

- Ellie, stoppit!! 

väste jag åt henne och hon mötte mig med  arg blick, men slutade och kollade ner i menyn men fortsatte att sjunga lite tyst. 

När alla bestämmt sig kom en vervitör och tog våran beställning och kort därefter kom maten in. Vi satt länge och tuggade på våran mat och skrattade och pratade om allt mellan himel och jord. Jag var så lycklig över att ha dom här som mina vänner. 

Men när en röst ekade ut i högtalarna att de skulle ha en karaoketävling så hoppade alla upp och sprnag bort mot scenen, där satt jag kvar ensam vid ett stort bord, på min födelsedag.

Ellie och Chrystal gick upp på scenen och sjöng Overboard tillsammans och när låten var slut och de skulle gå ner från scenen tog Ellie tag i mikrfonen och skrek:

- THIS GIRL OVER HERE!!! 

*pekade på mig*

- It's her sweet sixteen today, so if you please, stand up everybody and sing "Happy Birthday" to her with me.

Hela resturangen ställde sig upp och började sjunga så jag trodde att fönsterglasen skulle spricka. Det var så pinsamt att sitta där ENSAM vid bordet när alla sjöng för mig så när ingen kollade sprang jag in till toan och ställde mig vid en spegel.

Jag var rätt söt ikväll och jag tyckte själv att jag lyckats riktigt bra med både hår, make och kläder. Men lite läppglans kunde man aldrig få nog av.

Därute var alla så upptagna med att sjunga "Hapy Birthday" om och om igen att de inte märkte varken när jag smet iväg eller när någon kom in genom dörren till resturangen med luvan nerdragen över huvudet för att inte synas. Personen skyndade snabbt igenom resturangen längst väggen för att ta snabbt ta sig till toaletterna.

Precis när jag skulle dra det andra lagret läppglans, då jag fortfarande hörde det sjungas där ute slets dörren upp och en röst säger:

- Sorry, what are you doing in here?
- I'm hiding from the people out there.

sa jag utan att dra blicken från spgeln, men det var något konstigt med den rösten. Det kändes som om jag hade gört den förut, och det var ingen tjejröst.

- No, I mean in here, in the men's room!
- No I'm in the ladies room.

Personen harklade sig och jag vände på huvudet. Och det första jag såg var skylten på dörren som personen höll upp. Han/Hon/Den hade rätt, jag hade gått in på herrarnas, men nästa chock kom när personen drog ner luvan från ansiktet och huvudet.

Det var ju...

Fortsättning kmr...

(vad säger ni, är det bra när jag lägger upp bilder i novellen, eller var det bättre innan, kommentera så jag vet hur NI vill ha det)

Jag har funderat lite, ska jag avslta tävlingen nu?
Det verkara inte vara så många som vill vara med till?
Då kan jag utsee en vinnare snart och börja skriva den första delen på den 3e novellen, vad tycker ni om det?

Kommentera så jag vet vad ni tycker, annars väntar jag till söndag!!!

Kommer avslutas kl. 12.00 idag. Så se till att ni har ställt alla frågor in vill ha svar på. Just nu har jag fått 4 frågor :O

Kom igen nu allihopp, ni kan ställa frågor som ni frågat förut igen, jag lovar att jag svarar på allt!! Även på personliga frågor om mitt privatliv. Bara sjukt på med frågor på har 2 timmar till på er!!

BieberLööööööööv!!!

Jag ahr märkt att det har dykt upp en del frågor om mig och bloggen. Jag kankse har varit dålig på att svara och gett er lite dåliga svar (om jag har svarat). Så jag tänkte att skulle dra igång en frågestund nu innan jag utser vinnaren av novelltävlingen.

Så skjut iväg med frågor, jag lovar att jag svarar på alla!
Ni har till imorn eftermiddag på er!

Jaa, då drar vi igång den första tävlingen så här långt.

Som ni kankse redan har förstått så kan ni nu vara med och tävla om att vara huvudrollen i min nästa novell.
Du kommer alltså vara den personen som på ett eller annat sätt blir starkt bunden till Justin.

Info:
- För att vara med  i tävlingen måste du kopiera den här bilden och sätta in din på din blogg, (jag accepterar också bdb) och döper inlägget till "Tävling" (för att jag lätt ska hitta den lätt) 
- Du ska sen kommentera det här inlägget med ditt namn, bloggadress (eller adressen till din bdb) och din e-mail.

Regler:
- Du ska ska under bilden skriva vad du skulle ha gjort om du fick spendera en dag med Justin Bieber. Du kan hitta på vad som helst och jag kommer dömma utifrån påhittighet och vad som verkar roligast.
- Du ska också skriva en kort motivering om varför just DU ska vinna.

Har ni några ytterligare frågor får du gärna maila: [email protected]

(jag utser en vinnare på söndagkväll, så ni får stå ut tills dess ;))

Jag vill bara säga att jag ber så hemskt mycket om ursäkt om ni tyckte att novellen slutade dåligt. Och jag vill inte att NI ska bli ledsna, men jag kände att det har hänt ganska mycket negativt i mitt liv nu. Sp det kändes bra att kunna avsluta den lite sorgligt.

Jag hoppas ni fortsätter läser för snart startar jag en tävling här på bloggen, håll utkik för mer information!

(Jag varnar väldigt känsliga läsare, det kan förekomma mycket våld i den här novellen. Jag stryker under det som kan anses brutalt)


- Engla, I'm very dissapointed at you, you do understand that I have to give you a punishment for what you did, right?


Jag satt bara still och kollade på min skor, de var väldigt smutsiga, och jag upptäckte att jga inte hade brytt mig om hur jag såg ut när jag hade varit med Justin, han hade fått mig att känna mig vacker, jag hade inte tänkt på migg utseende alls.

Jag bet ihop och spände käkarna för att inte börja gråta. Och förberrede mig på det värsta.

Han fyrade av en rak höger mot mig som träffade mig rakt på näsan och jag kände att det knäcktes till och jag slungade bakåt och slog huvudet i stödet bakom mig, jag ville inte gråta, inte skrika men jag kände en bultande smärta i näsan. Jag förde upp ena handen mot näsan men insåg att jag redan hade blod på handen efter att pappa hade brutit näsan på mig. Det hade börjat blöda direkt.

Jag kastade mig mot bildörren och öppnade den, kravla mig ner på marken, reste mig upp och bröjade springa mot huset. Men dörren var såklart låst. Pappa kom bakom mig och låste upp dörren men höll i handtaget, sen tog han tag i mig med den andra handen och (bokstavligen) kastade in mig i huset så jag landade på axeln i det hårda sten golvet i hallen.

Jag började andas snabbare på grund av smärtan som jag nu kände i både näsan och i axeln, antagligen ahde dne gått ur led.

Jag började kravla baklänges mot trappen men pappa var för snabb och hann ikapp mig och lyfte upp mig i min krage. Han höll upp mig på väggen och klappade till mig 3 gånger hårt med höger hand över käken och när han släppte mig föll jag mot golvet.

Nu började jag gråta, jag hade så ont att jag knappt kunde röra mig, men han hade inte fått nog, han sparkade mig hårt 2 gånger över benen och mitt ena knä knäcktes och vid varje spark skrek jag högt.

Men det gjorde det inte bättre, han ställde sig på min hand och skrek i så spottet yrde:

- DON'T YOU SCREAM AT ME!!!

Sen gick han bort från min hand och in i köket.

Jag drog mig upp för trappan med min "friska" han och mitt "friska" ben. Och jag lyckades ta mig upp till mitt rum. Jag drog mig in till badrummet och när jag kom in och kollade efter mig såg jag blodspår efter mig, jag tänkte att det var näsa, men när jag lyckades dra mig upp och se mig i spegeln blev jag förskräckt över synen.

Näsan hade spruckit och det ran blod ner ocer min mun och ner på mina kläder, svullnades hade spridit sig upp till mitt ena öga och jag fick sämre syn på det ögat. Jag visste inte riktigt vad som hade hänt med min kropp, men mina ena axel bara händgde och jag kunde inte röra den, och mitt knä gick inte att böja.

Jag hoppade ut i mitt rum på ett ben och jag kollade ut mot Justins hus. Där satt antagligen Pattie och väntade på oss båda.

Då kom jag på det, jag kunde bli av med det här, jag hade ingen lycka kvar på jorden, allt jga någonsin älskat fanns nu i himelriket. Till och med min pappa, han levde inte längre, någon måste ha tagit över hans kropp och gjort honom till dne han är.

Jag linkade bort till ett stort fönster som låg mot baksidan, utanför det hade ag som en liten liten balkong som man egentligen inte fick plats på. Jag tog en penna och försökte skriva en liten hälsning till pappa, men det var svårt med vänsterhanden.

"I've always loved you!"

skrev jag bara, sen tog jag ett fota på Justin och kravlade mig igenom fönstret och ut på balkongen.

Jag kände att det började regna och jag lät regndropparna smeka min ömma hud och jag kände frid, och lugn. jag satte mig på räcket och tog ett djupt andetag och kände vinden i håret, sen föll jag bara ner, ner coh så var jag borta!

Några timmar senare:

- Excuse me? Kenny right?
- yeah, how is he?
- He's condition is stable he is recovery wery good. His heart is beating all by is self and he has a very good modd. You can see him now if you want.

Kenny gick in till Justin och möttes av ett glatt leende:

- Where is Engla?
- She left!

Justin tittade oförstående på honom:

- She left?
- yeah, I don't know......

Då ringde Kennys mobil och han var tvungen att gå ut ur rummet och prata, när han kom in igen såg han ledsen och förfärad ut.

- Kenny, I wanna go home :( can I go home?
- Justin there's something you should know.....
- not now, go ask if I can go home first!

Kenny skulle precis börja prata men Justin höll för öronen och vägrade lyssna och Kenny förstod att det inte var någon idé att säga något nu, så han gick ut och pratade med en doktor. Det tog en stund men efter ca 10 minuter kom han in med en läkare igen:

- please let me go home, I wanna see my girlfriend....

Kenny harlkade sig men det var ineg som märkte det!

- Justin,  we want ot keep you here a littel longer, just so we know everything's allright with you!
- Please, I beg you, I can take a private doctor with me that can control me every hour?
- Are you really sure about that?
- 100 %
- Okey...

Doktorn gav sig till slut och han skrev ut Justin. Han satte sig i bilen men Kenny och en doktor. De körde hela vägen under tystnad och när de körde upp på garageuppfarten sa Kenny:

- Justin, before you go out you should know something...
- What?
- Englas father turned himself in to the police for a couple of hours ago.
- okey, good :D
- You know why, and why Engal left the hospital?
- You don't say, he found her?
- Yes, and right after he had turned himself in they found her in theeir bakcyard...... dead!
- NO NO NO NO, it's not true!!
- I'm sorry Justin!!

Justin kastade sig ut ur bilen och sprang in på min tomt och hittade massa poliser och hade spärrat av min trädgård.

Han kom tillbaka med tårarna rinnande ner för kinderna och pattie kom ut och mötte honom.

- I'm so sorry Justin, you didn't do anything wrong!
- yeah I did, I told her I'd never was gonna leave her, I did and he found her, and now everything is to late...


Justin och Pattie flyttade några kvarter bort. Och de startade en fond till alla barn som blir misshanlade.

Min pappa fick livstidsfängelse och när läkarna undersökte min kropp så  hade jag:

- Krossad knäskål
- 3 brutna fingrar på höger hand
- en bruten näsa, med sprucken hud
- en käkfraktur

THE END!!!

Innan ni blir förvirrade så är det fortfarande bieberstories.blogg.se, jag har bara bytt design.
Kommentera vad DU tycker!!
Tack Amelia, läs hennes noveller HÄR!

Novellen:
Jag såg sköterskan skynda sig in genom dörren igen och hon låste dörren efter sig. Jag stog och stirrade på dörren med en tom blick. Men efter bara några sekunder började mina händer skaka något så enormt och resten av kroppen var inte sen med att följa efter. När mina knän började skaka ramlade jag ihop på sjukhusgolvet och jag började gråta igen.

Han hade dött, i mina armar och jag hade inte kunnat göra något åt det. Jag visste inte vad de gjorde där inne men jag önskade innerligt att de gjorde vad de kunde för att rädda Justins liv.

Jag satt i skräddarställning på den blankbonade golvet och tårarna rann våldsamt ner för mina kinder och jag hörde inte när Kenny kom gående runt hörnet.

När han såg mig på golvet släppte han kaffekoppen han höll i och sprang fram till mig. Han reste mig upp och satte mig på bänken som var lite längre bort i korridoren. Han klappade mig på ryggen och han behövde inte fråga om det var något fel, han såg på mig att något hade hänt med Justin.

Jag hörde dörren öppnas till Justins rum och jag kollade upp och såg en man med vit dräkt och vitt munskydd komma ut ur rummet. han vinkade åt sig Kenny.

Kenny klappade mig på ryggen och kollade medlidsamt på mig, sedan lämnade han min bänk och gick bort till läkaren.

Jag kunde inte höra vad de sa, de pratade så tyst och jag hörde knappt något alls mellan mina snyftningar och nät tårarna rann. Men jag tog ett djupt andetag och torkade tårarna. jag lyssnade så noga jag kunde och jag kunde urskilja vissa ord när de viskade:

- Heart stopped........... trying the best we can.................... he has w very weak heart right now...............

Jag sprang fram till doktorn och skrek honom i ansiktet:

- Are you saying Justin is dead???!!!!
- His heart stopped and we're trying our best to make it come alive again, right now, I have no idea how this is going to end, it's a race against time, if it takes to long he'll be gone!

Jag kunde inte tro det var sant, jag drog efter andan flera gånger med lyckades aldrig få in tillräckligt med luft. Jag tappade andan och doktorn ledde snabbt in mig i ett annatr um och satte en syremask på mig. Jag la mig på sängen brevid och kollade ut genom fönstret, jag fick tillbaka luften och såg samtidigt solen gå upp sakta. Det var så vackert och jag fick en klump i magen, men den här gången mådde jag inte illa som sist, nu kände jag skuldkänslor och paniken komma krypande.

Men det var inte förän jag nästan hade somnat nästa chock kom.

Även fast det var väldigt tunna väggar så jag hörde att folk ropade på varandra inne i Justins rum så började jag slumra och eftersom jag inte hade sovit på väldigt länge så kunde jga inte hålla sömnen borta, även om jag önskade att jag kunde göra något för Justin så kunde jag inte det. Han hade nog vid det här laget lämnat mig och det spelade inte så stor roll vart jag försvann nu.

Jag var helt tom och precis när jag somnat vaknade jag med ett ryck, det var en man som gick och skrek i korridoren, det var en röst jag kände igen och när den var precis utan för min dörr kom jag på det. PAPPA!

Jag flög upp ur sängen och satte mig med ryggen tryckt mot väggen, det fanns ingenstans att ta vägen, det fanns inget i rummet jag kunde gömma b´mig i eller bakom. Ända vägen ut om man inte räknade dörren var fönstret.

Jag gick fram till fönstret och öppnade det, jag kände en lätt bris svepa genom mitt hår och det var en frisk luft som trängde in i näsan. Jag tog ett djupt andetag, men då slängdes dörren upp och innan jag visste ordet av kände jag ett par stora kalla händer som tog tag i mina armar och drog med mig ut ur rummet. Han viskade strängt i mitt öra:

- If you scream I'll shoot all of you!!!

Han drog en pistol längst min rygg och så tog han ett ordentligt grepp i min arm och så började han gå mot trapporna:

- But, dad, can't we take the elevator?

Han kollade strängt på mig och öppnade dörren till trapphuset och knuffade mig framför sig. När örren stängts bakom oss knuffade han ner mig för den första trappen och jag landade på golvet och slog i huvudet i väggen. När han kom ikapp mig drog han upp mig från marken och han skyndade ner för alla andra trappor. Och ut till bilen som stog parkerad på gatan utanför. Jag kollae upp mot 10e våningen och kom på att jag aldrig mer skulle få se Justins leende, som kunde muntra upp mig när jag mådde dåligt, eller hans värme nära mig.

Jag blundade hårt när han klämde in mig i bilen för att inte börja gråta.

Vi åkte tysta hela vägen hem och jag satt och koncentrera mig på att INTE börja gråta när Jutsins ansikte dök upp åter igen i huvudet på mig.

Han körde upp på våran garageuppfart och parkerade bilen, sen vände han sig om mot mig och väste arg:

-..........

Fortsättning kmr...