.

Förra delen:
Men när vi nästan var framme pep det till i telefonen och jag såg att jag hade fått ett sms:

".......
________________________________________________________________________________________________


- Who was it?

frågade Ellie nyfiket.

- it was just a friend that wanted to say Happy birthday

när jag sa det hade hon redan tappat intresset men jag kände en härlig bubblig känsla i magen och kunde inte rå för mitt enormt stora leende på mina läppar.

Vi gick fort hem till Chrystal och när vi kom dit började de fixa med musik, snacks och liknande direkt. Det tog inte lång tid innan Ellie rotat igenom Chrystals hela skivsamling och dragit fram My World 2.0. De satte på denn på högsta volym i cd-spelaren och låten vi hört tidigare samma kväll, (Baby) strömmade ut ur högtalarna.

Men kunde jag inget annat än njuta av musiken, det var inte så dåligt egentligen, inte för att jag har tyckt ahn varit dålig innan, bara det att jag inte vealt lyssna på honom när Ellie pratat om honom 24/7.

Popcorna poppade galet i mikron samtidigt som Chrystal drog fram flera olika sorters chips-påsar och olika sorters godis. Hela köket blev fullt av gottesaker och snart hade vi ställt undan möblerna i vardagsrummet så att vi hade plats att parta loss.

Det gick några timmar och vi dansade, pratade och skrattade för fullt och snart var hela golvet fullt av sega godisar och trasiga popcorn. Men plötsligt försvann Chrystal och kom tillbaka med champange och vin flskor. Alla andra började jubla och hjälptes åt att plocka fram vinglas, men jag var mer skeptisk. Skulle jag verkligen dricka?

De kom in i rummet och gav mig ett glas champange och Ellie tog ton igen:

- I just want to thank you Johanna for 16 toatally amazing years, you are my best friend and always will!!

Hon reste glaset och vi skålade, jag gick fram och kramade henne och hon log mot mig.

Alla tog en stor klunk av sin dricka men ajg smuttade bara lite. Och det tog ingen lång stund innan de började bli berusade, jag som  nästan inte hade druckit något kände att det inte var kul att vara tillsammans med dom längre och ajg behövde luft.

Jag gick ut på balkongen och kom på Justins sms. Klockan var halv 3 men jag tänkte att han kankse såg medelndet imorgon om jag svarade nu.


Jag visste inte om jag skulle skriva det där sista, men jag tog mod till mig och klickade på "Send". Och så tog jag ett djupt andetag och kollade på stjärnorna, jag förväntade mig inte ett svar från Justin, så jag blev väldigt förvånad när det pep till i telefonen:


Oh herre gud, vad glad jag blev. Såklart jag ville.





Jag kollade in på tjejerna som nu hade deckat allihopp i soffan där inne, så jag kunde smyga ut utan att de märkte nåot.

Jag smög så tyst jag kunde genom det stora huset och fösökte så gott jag kunde att inte trampa på några popcorn. Men jag lyckades ta mig ner till hallen utan att bli upptäckt.

Jag gick ut och nu började det bli lite kyligt, men det var inte mer än jag inte klarade det. Jag gick ner till resturangen och kollade på klockan. Den var 02.50 så vi skulle ses nu. Så jag ställde mig vid ingången, som nu var stängd och släckt. Men när han inte dök upp blev jag trött och satte mig på en liten mur som gick runt några växter som de planterat utanför.

Jag kollade på klockan och nu var den 03.10 och han hade fortfarande inte dykt upp.

Då kände jag ett par kalla händer på mina axlar och jag hoppade högt av rädsla och vände mig om:

- Relax dude

Justin skrattade åt mig och klappade mig på axeln:

- Gosh, you're ice cold
- yeah, I just waited 20 minutes for you!!
- Sorry, about that, I'm not that familiar with these streets, I got lost!
- You could have called me, I could have come and met you.
- haha, yeah, you've got a point! but I'm here now!

Vi började gå och när jag började huttra lite tog justin av sig sin lila tröja som han hade haft tidigare och svepte den om mig.

- Pink and purple, are you kidding mexD?
- Don't be such a smartas

retades Justin tillbaka. Jag boxade till honom och började småspringa lite från honom.

- Where are you going?
- Follow me, I'll show you...

ropade jag till honom.

Jag fortatte att springa lite och hörde att han började springa. Han hann ifatt mig och tog tag i min hand:

- Wait, what are you doing?

Men vi var framme nu och framför oss hade vi en stor strand med blänkande vit sand och nu började solen gå upp.

Han stannde och stog helt stilla med munnen öppen:

- Wow...

var det ända han fick fram. Han höll fortfarande kvar i min hand, och jag visste inte om han tänkte på det eller om han verkligen ville hålla mig i handen. Mend et fick jag snart svaret på. Han började smeka min hand med sin tumme och vände sig mot mig. Han tog ett steg närmare och lutade huvudet närmare och närmare. Nu var han så nära   att han kunde känna hans andetag och precis när han skulle kyssa mig...

Fortsättning kmr...