Del 40
Jag tryckte på skicka och återgick till att läsa bloggar, plötsligt brände det bakom ögonlocken igen och tårar började strömma ner för mina kinder...
_________________________________________________________________________________________
Jag förstog inte att jag var så känslig, men där på skärmen framför mig såg jag ett en person jag kände mycket väl hade lagt upp en egengjord serie, den ar inte speciellt fin och inte speciellt komplicerad, men vem lägger ner tid på att sätta sig framför datorn coh göra en serie på paint över hur jag skulle bli dödad?
Tårarna strömmade våldsamt ner för kinderna och jag blev både rädd och ledsen över vad jag såg, jag visste mycket väl att hon gillade Justin och att hon antagligen var avundsjuk på mig, men döda mig, Chrystal och jag hade varit vänner sen lekis. Skulle hon verkligen vara kapabel till att göra det här?
Jag la ifrån mig datorn och satte mig upp, huvudet värkte men jag försökte att tänka bort smärtan och plockade fram mobilen igen.
*Ses snart? <3*
skickade jag till Chrystal för att se vad jag fick för svar, jag vet inte om jag vågade möta henne, inte ensam iallafall, men det var värt ett försök. Och innan jag hade hunnit blinka pep det till i mobilen och jag plockade snabbt upp den igen.
* Ha, elr hur....*
Jag ville inte ens svara på det, ville hon inte ses, så ville hon inte, så jag lade mig ner på kudden igen och tankarna började snurra i huvudet på mig.
Jag har alltid haft så många underbara vänner som skulle kunna göra allt för mig, som skulle kunna dö för mig, och nu vill de döda mig istället. Jag älskade dom och de älskade mig, men ända sen jag började dejta Justin så hade alla börjat dra sig ifrån mig.... JUSTE! där var det, ända sen Justin kom in i bilden så hade alla mina vänner vänts sig mot mig. Var det verkligen ett pris jag var tvungen att betala för att få kunna vara med personen jag älskade? Skulle jag behöva välja mellan mina barndomsvänner, som jag hade haft hela livet och förhoppningsvis skulle ha hela livet ut och den personen som fick mig att känna mig som jag inte var en i mängden, han som älskade mig inte bara som vän utan som FLICKvän.
Jag kände att mitt hjärta drogs åt olika håll och jag visste inte längre hur jag skulle göra. Men plötsligt dök pappa upp i dörren igen och avbröt mig i mina tankar. Mamma hade kommit hem med min lillebror och maten hade precis blivit klar. Jag lät pappa leda mig ner till köket och sätta mig vid bordet. Jag kände hur hungrig jag var, och högg i utan att tänka på de andra.
Vi satt och åt en stund, och allt verkade gå bra.. jag mådde inte illa och alla verkade glada, och mitt dåliga humör verkade äntligen vända. Men eftersom turen inte var på min sida idag, så var telefonen självklart tvungen att ringa.
Pappa reste sig upp och gick bort till sladdtelefonen som satt utanför köket.
- Mitt i maten? ....... jaa hon är här?...... kan det vänta?........ ja, det gör jag?.......hejdå!
Pappa kom tillbaka till bordet leende och kollade på mig.
- Vad?!
- Det var en väldigt trevlig kille som sökte dig?
- Justin? frågade jag och blev varm i hela kroppen
- Nej, jag tror han sa Bryan?
- Ryan -.-, viskade jag och kollade ner i tallriken
Pappa skrattade och klappade mig på axeln.
- Det är okej Johanna, du är 16 nu!
- PAPPA! JAG ÄR IHOP MED JUSTIN!!!!
- Jaja, ta det lugnt!
- Han sa iallafall att du skulle ringa honom efter att vi ätit klart
Jag åt upp snabbt och gick upp på mitt rum, och plockade fram telefonen, jag tvekade lite innan jag slog nummret hem till Amelia och ringde.
Det gick fram några signaler och plötsligt svarade en glad röst i andra änden:
- Yo, Amelia här..
- Ha, hej amelia!
- JOHANNAA!!
- hej :) Ryan hade ringt och sökt mig?
- hade han?!
- Jaa, pappa sa det, han ringde förut?
- Jaha? jag kan fråga honom?
Amelia lämnade ifrån sig telefonen, men jag kunde höra henne i bakgrunden:
- Johanna ringde.....
- jaha?
- Hon söker dig....
- Jasså?
- Hon sa att du hade ringt upp henne?
- Amelia sluta vara så svartsjuk....
Jag hörde ett smack i bakgrunden och antog att han hade gett henne en puss, och efter att steg hade avlägsnat sig, var det någon som tog upp telefonen:
- Johanna? frågade Ryan försiktigt
- Jaa? vad var det där om?
- eeh, inget....
- Men jag ville bara..... ehm.... kolla om du........
Han tog en långpaus och jag hörde hur han andades i bakgrunden....
- Jaa?
- var okej?
- Jaa, jag är okej... jag måste bara bara ta det lugnt och vila, men jag är snart okej igen....
- Vad bra, ha de det bra... hjedå!
Ryan la på i örat på mig och jag undrade varför han hade blev så konstig helt plötsligt, men jag behövde inte undra länge, helt plötsligt plingade det till i min mobil och där lyste skärmen av ett sms från Ryan, där det stog:
".......
Fortsättning kmr...
BY EMELIE
_________________________________________________________________________________________
Jag förstog inte att jag var så känslig, men där på skärmen framför mig såg jag ett en person jag kände mycket väl hade lagt upp en egengjord serie, den ar inte speciellt fin och inte speciellt komplicerad, men vem lägger ner tid på att sätta sig framför datorn coh göra en serie på paint över hur jag skulle bli dödad?
Tårarna strömmade våldsamt ner för kinderna och jag blev både rädd och ledsen över vad jag såg, jag visste mycket väl att hon gillade Justin och att hon antagligen var avundsjuk på mig, men döda mig, Chrystal och jag hade varit vänner sen lekis. Skulle hon verkligen vara kapabel till att göra det här?
Jag la ifrån mig datorn och satte mig upp, huvudet värkte men jag försökte att tänka bort smärtan och plockade fram mobilen igen.
*Ses snart? <3*
skickade jag till Chrystal för att se vad jag fick för svar, jag vet inte om jag vågade möta henne, inte ensam iallafall, men det var värt ett försök. Och innan jag hade hunnit blinka pep det till i mobilen och jag plockade snabbt upp den igen.
* Ha, elr hur....*
Jag ville inte ens svara på det, ville hon inte ses, så ville hon inte, så jag lade mig ner på kudden igen och tankarna började snurra i huvudet på mig.
Jag har alltid haft så många underbara vänner som skulle kunna göra allt för mig, som skulle kunna dö för mig, och nu vill de döda mig istället. Jag älskade dom och de älskade mig, men ända sen jag började dejta Justin så hade alla börjat dra sig ifrån mig.... JUSTE! där var det, ända sen Justin kom in i bilden så hade alla mina vänner vänts sig mot mig. Var det verkligen ett pris jag var tvungen att betala för att få kunna vara med personen jag älskade? Skulle jag behöva välja mellan mina barndomsvänner, som jag hade haft hela livet och förhoppningsvis skulle ha hela livet ut och den personen som fick mig att känna mig som jag inte var en i mängden, han som älskade mig inte bara som vän utan som FLICKvän.
Jag kände att mitt hjärta drogs åt olika håll och jag visste inte längre hur jag skulle göra. Men plötsligt dök pappa upp i dörren igen och avbröt mig i mina tankar. Mamma hade kommit hem med min lillebror och maten hade precis blivit klar. Jag lät pappa leda mig ner till köket och sätta mig vid bordet. Jag kände hur hungrig jag var, och högg i utan att tänka på de andra.
Vi satt och åt en stund, och allt verkade gå bra.. jag mådde inte illa och alla verkade glada, och mitt dåliga humör verkade äntligen vända. Men eftersom turen inte var på min sida idag, så var telefonen självklart tvungen att ringa.
Pappa reste sig upp och gick bort till sladdtelefonen som satt utanför köket.
- Mitt i maten? ....... jaa hon är här?...... kan det vänta?........ ja, det gör jag?.......hejdå!
Pappa kom tillbaka till bordet leende och kollade på mig.
- Vad?!
- Det var en väldigt trevlig kille som sökte dig?
- Justin? frågade jag och blev varm i hela kroppen
- Nej, jag tror han sa Bryan?
- Ryan -.-, viskade jag och kollade ner i tallriken
Pappa skrattade och klappade mig på axeln.
- Det är okej Johanna, du är 16 nu!
- PAPPA! JAG ÄR IHOP MED JUSTIN!!!!
- Jaja, ta det lugnt!
- Han sa iallafall att du skulle ringa honom efter att vi ätit klart
Jag åt upp snabbt och gick upp på mitt rum, och plockade fram telefonen, jag tvekade lite innan jag slog nummret hem till Amelia och ringde.
Det gick fram några signaler och plötsligt svarade en glad röst i andra änden:
- Yo, Amelia här..
- Ha, hej amelia!
- JOHANNAA!!
- hej :) Ryan hade ringt och sökt mig?
- hade han?!
- Jaa, pappa sa det, han ringde förut?
- Jaha? jag kan fråga honom?
Amelia lämnade ifrån sig telefonen, men jag kunde höra henne i bakgrunden:
- Johanna ringde.....
- jaha?
- Hon söker dig....
- Jasså?
- Hon sa att du hade ringt upp henne?
- Amelia sluta vara så svartsjuk....
Jag hörde ett smack i bakgrunden och antog att han hade gett henne en puss, och efter att steg hade avlägsnat sig, var det någon som tog upp telefonen:
- Johanna? frågade Ryan försiktigt
- Jaa? vad var det där om?
- eeh, inget....
- Men jag ville bara..... ehm.... kolla om du........
Han tog en långpaus och jag hörde hur han andades i bakgrunden....
- Jaa?
- var okej?
- Jaa, jag är okej... jag måste bara bara ta det lugnt och vila, men jag är snart okej igen....
- Vad bra, ha de det bra... hjedå!
Ryan la på i örat på mig och jag undrade varför han hade blev så konstig helt plötsligt, men jag behövde inte undra länge, helt plötsligt plingade det till i min mobil och där lyste skärmen av ett sms från Ryan, där det stog:
".......
Fortsättning kmr...
BY EMELIE
Del 39
Jag la ifrån mig mobilen och la mig ner på kudden, min mobil ringde om och om igen, hemtelefonen ringde like mycket den, ja ville inte ta reda på om det var Justin som ville ha tag i mig igen eller om det var någon person som ville se mig död.
Då hörde jag steg på grusuppfarten och 3 kraftiga slag på dörren....
_____________________________________________________________________________
Dörren öppnades och pappa kom in med ett leende på läpparna och hemtelefonen i handen.
- Hej gumman! Du har telefon, sa pappa
Men jag skakade på huvudet och sa att han skulle låtsas att jag nt var där, pappa fattade och förde telefonen mot örat och sa
- Justin, Johanna är på toa, det kommer nog ta en stund
Nej! Gud vad pinsamt! Jag förde den motvilligt mot örat, och andades ett djupt andetag
- Hej...
Sen hörde jag Justin hysteriska röst i telefonen
- JOHANNA! skrek han i luren
- Hej Justin..sa jag försiktigt
- Varför la du på? Fattar du hur orolig jag blev?
- Förlåt...Jag fick panik! Jag trodde att det var....
- Personen som sa att den skulle döda dig? Skrattade Justin
- Jaaa, men det var en tjej, mumlade jag irreterat
- Gosh, Johanna jag blev sjukt orolig när du inte ville svara!
- Jag hade panik!
- Jag borde ju vara där och beskydda dig!
- Nej! du borde stanna där var du är! Jazmyn behöver dig! Du är hennes storebror!
- Mm, älskar dig
- Oh jag älskar dig mer
- Det är omöjligt!
- Skulle inte tror det! sa jag kaxigt
- Tönt, skrattade Justin
Plötsligt fick jag världens skratt attack jag fick nästan ingen luft, tillslut var jag tvungen att sluta skratta för att det gav ett så hårt tryck i huvudet.
- Oh jag är tillbaka, flinade jag
Men ingen svarade i andra änden, han hade avslutat samtalet! Jag tog upp mobilen och smsade han
* Varför la du på? :( *
Det tog bara några sekunder innan Justin svarade
* Jazmyns puls blev väldigt låg och hon slutade andas några sekunder..*
Jag läste igenom smset flera gånger, och tänkte på vad jag skulle svara.
* Harregud! Mår hon bra? Andas hon själv nu?!*
Efter några minuter hade han ännu inte svarat, jag kände hur oron växte i bröstet och allt i magen kastades upp i munnen, jag sprang mot toan och han precis. Jag lutade mig mot toan i några minuter tills jag hade tillräckligt mycket energi för att ställa mig upp och tvätta ansiktet, jag ställde mig försiktigt upp på darrande ben och skruvade på vattnet och tvättade ansiktet
Efter det kände jag mig så fräsch jag kunde bli, jag gick långsamt mot skrivbordet och tog min laptop, sen gick jag mot sängen igen när jag hade äntligen krypit ner i min varma säng kom jag på att jag behövde mina högtalare jag stönade och gick mot skrivbordet igen jag drog utt den översta lådan och fick en klump i halsen. Där låg ringen jag hade fått av Justin
Jag kände hur det brände bakom ögonlocken jag tog försiktigt upp ringen och satte den på mitt finger den var så underbart fin, jag behållade den på medans jag fortsatte leta efter högtalarna, jag kollade ialla lådor och tillslut gav jag upp, jag gick och la mig under täcket jag startade laptopen medans den laddade tog jag upp mobilen och läste smset Justin hade skickat när jag var på toa.
* Ja hon andas...fick panik bara, allt är bra <3 *
Jag blev glad att allt var bra med Jazmyn, så jag svarde
* Aww..Bra! Jag blev orolig! När ska hon få lämna sjukhuset?*
Jag skickade smset och loggade in på laptopen, först loggade jag in på MSN, sen skrev jag ett snabbt inlägg på min blogg, sen kollade jag in några andras bloggar det pep till i mobilen och jag tog upp den
* Hon skulle fått lämna sjukhuset i morgon men nu vet jag inte, hennes tillstånd har försämrats :(*
Jag svarade
* Hon kommer klara sig! Var stark och prata med henne! Hon måste vara rädd, visa inte att du är ledsen då blir hon bara mer rädd
Älskar dig! Mitt hjärta finns hos er..<3*
Jag tryckte på skicka och återgick till att läsa bloggar, plötsligt brände det bakom ögonlocken igen och tårar började strömma ner för mina kinder...
Fortsättning följer!
_____________________________________________________________________________________________
Förlåt för dålig uppdatering ifrån min sida! Har haft fullt upp med läxor! Men nu är jag tillbaka! :)
Då hörde jag steg på grusuppfarten och 3 kraftiga slag på dörren....
_____________________________________________________________________________
Dörren öppnades och pappa kom in med ett leende på läpparna och hemtelefonen i handen.
- Hej gumman! Du har telefon, sa pappa
Men jag skakade på huvudet och sa att han skulle låtsas att jag nt var där, pappa fattade och förde telefonen mot örat och sa
- Justin, Johanna är på toa, det kommer nog ta en stund
Nej! Gud vad pinsamt! Jag förde den motvilligt mot örat, och andades ett djupt andetag
- Hej...
Sen hörde jag Justin hysteriska röst i telefonen
- JOHANNA! skrek han i luren
- Hej Justin..sa jag försiktigt
- Varför la du på? Fattar du hur orolig jag blev?
- Förlåt...Jag fick panik! Jag trodde att det var....
- Personen som sa att den skulle döda dig? Skrattade Justin
- Jaaa, men det var en tjej, mumlade jag irreterat
- Gosh, Johanna jag blev sjukt orolig när du inte ville svara!
- Jag hade panik!
- Jag borde ju vara där och beskydda dig!
- Nej! du borde stanna där var du är! Jazmyn behöver dig! Du är hennes storebror!
- Mm, älskar dig
- Oh jag älskar dig mer
- Det är omöjligt!
- Skulle inte tror det! sa jag kaxigt
- Tönt, skrattade Justin
Plötsligt fick jag världens skratt attack jag fick nästan ingen luft, tillslut var jag tvungen att sluta skratta för att det gav ett så hårt tryck i huvudet.
- Oh jag är tillbaka, flinade jag
Men ingen svarade i andra änden, han hade avslutat samtalet! Jag tog upp mobilen och smsade han
* Varför la du på? :( *
Det tog bara några sekunder innan Justin svarade
* Jazmyns puls blev väldigt låg och hon slutade andas några sekunder..*
Jag läste igenom smset flera gånger, och tänkte på vad jag skulle svara.
* Harregud! Mår hon bra? Andas hon själv nu?!*
Efter några minuter hade han ännu inte svarat, jag kände hur oron växte i bröstet och allt i magen kastades upp i munnen, jag sprang mot toan och han precis. Jag lutade mig mot toan i några minuter tills jag hade tillräckligt mycket energi för att ställa mig upp och tvätta ansiktet, jag ställde mig försiktigt upp på darrande ben och skruvade på vattnet och tvättade ansiktet
Efter det kände jag mig så fräsch jag kunde bli, jag gick långsamt mot skrivbordet och tog min laptop, sen gick jag mot sängen igen när jag hade äntligen krypit ner i min varma säng kom jag på att jag behövde mina högtalare jag stönade och gick mot skrivbordet igen jag drog utt den översta lådan och fick en klump i halsen. Där låg ringen jag hade fått av Justin
Jag kände hur det brände bakom ögonlocken jag tog försiktigt upp ringen och satte den på mitt finger den var så underbart fin, jag behållade den på medans jag fortsatte leta efter högtalarna, jag kollade ialla lådor och tillslut gav jag upp, jag gick och la mig under täcket jag startade laptopen medans den laddade tog jag upp mobilen och läste smset Justin hade skickat när jag var på toa.
* Ja hon andas...fick panik bara, allt är bra <3 *
Jag blev glad att allt var bra med Jazmyn, så jag svarde
* Aww..Bra! Jag blev orolig! När ska hon få lämna sjukhuset?*
Jag skickade smset och loggade in på laptopen, först loggade jag in på MSN, sen skrev jag ett snabbt inlägg på min blogg, sen kollade jag in några andras bloggar det pep till i mobilen och jag tog upp den
* Hon skulle fått lämna sjukhuset i morgon men nu vet jag inte, hennes tillstånd har försämrats :(*
Jag svarade
* Hon kommer klara sig! Var stark och prata med henne! Hon måste vara rädd, visa inte att du är ledsen då blir hon bara mer rädd
Älskar dig! Mitt hjärta finns hos er..<3*
Jag tryckte på skicka och återgick till att läsa bloggar, plötsligt brände det bakom ögonlocken igen och tårar började strömma ner för mina kinder...
Fortsättning följer!
_____________________________________________________________________________________________
Förlåt för dålig uppdatering ifrån min sida! Har haft fullt upp med läxor! Men nu är jag tillbaka! :)
Del 38
Förra delen:
Jag slängde på luren, jag ville inte höra mer, jag saknade honom så dte gjorde ont, och nu håller jag på att..... höll jag på att bli kör i Ryan?
NEJ NEJ NEJ NEJ!!!!!!!!!!! så fick jag inte tänka, jag älskade Justin, och dte gjorde jag verkligen, va fan höll jag på med?!
Men vad ska jag göra?
________________________________________________________________________________________________
Jag tog ett djupt andetag och plockade upp lyren och ringde på återupprigning, det gick inte fram många toner innan jag hörde en lättad röst på andra sidan linjen:
- Tack och lov, Johanna, var har du varit?
Jag fick en klump i magen bara av att höra hans röst, skulle jag öppna munnen nu skulle jag börja gråta igen så jag sa inget.
- Johanna, är allt okej?! frågade han oroligt
Jag skakade på huvudet men kom på mig själv att det kunde ju inte han se, jag tog ett djupt andetag och sa med darrig röst:
- Egentligen inte...
- vad är det som har hänt?
- Jag har varit med om en liten olycka bara...
- Johanna? är dte allvarligt?
- Nej, jag ramlade och slog i huvudet, ås jag har vartit på sjukan och fått det ihop tejpat nu!
Nu började jag känna mig lite bättre till mods. Men jag hörde att Justin började bli allt mer villrådig och vilsen på andra sidan. Först händer det saker med hans lillasyster och nu slår hans tjej i huvudet.
- Justin det är lugnt! försäkrade jag, och log för första gången sen imorse
- Det är så svårt Johanna!
- Vad menar du, gubben?
- Jag älskar dig så mycket att jag inte har ord för det, men min familj är mitt allt, och jag kan inte bara överge dom när det händer saker, men när jag äker hit för att va med dom händer det saker med dig, jag vill bara dela på mig och va på båda ställena samtidigt!
- Men Justin det går inte! Dt går bra, jag klarar mig!
Jag hörde att han suckade, men jag försökte snabbt prata om något annat.
- Hur är det med Jazmyn, då?
- Jag kom precis fram till sjukhuset och hon ligger och sover i ett rum nu, så jag vill inte gå in och störa henne. Men hon andas själv, men hon har fortfarande svårt att andas.
- Det kommer nog gå bra ska du se! sa jag och menade der verkligen!
Men då ringde det på den andra linjen, jag bad Justin vänta och svarade på den andra linjen:
- Hallå?
- Du din ruttna gamla hora, du ska dö, hör du det... DÖ! Jag ska ta reda på vart du bor, smyga upp mitt i natten och klättra in i ditt fönster, sticka dig med min kniv och sen ska jag sakta se dig blöda mot en säker död. Då knuffar jag ner dig på golvet, tejpar igen din mun, går ut och tänder eld på ditt förbannade hus! Det finns dock ett alternativ, du behöver såklart inte dö! Lämnar du Justin ifred och aldrig mer pratar med honom kmr du överleva några dagar längre! hörde jag en tyst röst säga.
- Vem är det? frågade jag skräckslaget
- Lämnar du honom inte ifred, är jag din och din familjs mördare!
Personen la på innan jag hann säga ett ord till.
- Vem var det? frågade Justin nyfiket när jag kopplades tillbaka till hans linje
- Jag........vet inte?
- Vad sa den?! frågade han ängsligt
- Hon.....han.....den......kmr döda mig!
- VAD SÄGER DU?! skrek Justin
- Den sa att den ska döda mig, sa jag och stirrade tomt på min dörr.
- Johanna, ring polisen NU!
Jag svarade inte, jag bara stirrade rakt fram och kände hur det börja snurra i huvudet igen.
- Jag måste gå Justin, sa jag och tog sakta sakta bort telefonen bort från örat
I luren kunde jag höra Justin skrika mitt namn, att jag skulle ringa polisen och att jag inte skulle lägga på o.s.v.
Jag la ifrån mig mobilen och la mig ner på kudden, min mobil ringde om och om igen, hemtelefonen ringde like mycket den, ja ville inte ta reda på om det var Justin som ville ha tag i mig igen eller om det var någon person som ville se mig död.
Då hörde jag steg på grusuppfarten och 3 kraftiga slag på dörren....
Fortsättning kmr...
BY EMELIE
Jag slängde på luren, jag ville inte höra mer, jag saknade honom så dte gjorde ont, och nu håller jag på att..... höll jag på att bli kör i Ryan?
NEJ NEJ NEJ NEJ!!!!!!!!!!! så fick jag inte tänka, jag älskade Justin, och dte gjorde jag verkligen, va fan höll jag på med?!
Men vad ska jag göra?
________________________________________________________________________________________________
Jag tog ett djupt andetag och plockade upp lyren och ringde på återupprigning, det gick inte fram många toner innan jag hörde en lättad röst på andra sidan linjen:
- Tack och lov, Johanna, var har du varit?
Jag fick en klump i magen bara av att höra hans röst, skulle jag öppna munnen nu skulle jag börja gråta igen så jag sa inget.
- Johanna, är allt okej?! frågade han oroligt
Jag skakade på huvudet men kom på mig själv att det kunde ju inte han se, jag tog ett djupt andetag och sa med darrig röst:
- Egentligen inte...
- vad är det som har hänt?
- Jag har varit med om en liten olycka bara...
- Johanna? är dte allvarligt?
- Nej, jag ramlade och slog i huvudet, ås jag har vartit på sjukan och fått det ihop tejpat nu!
Nu började jag känna mig lite bättre till mods. Men jag hörde att Justin började bli allt mer villrådig och vilsen på andra sidan. Först händer det saker med hans lillasyster och nu slår hans tjej i huvudet.
- Justin det är lugnt! försäkrade jag, och log för första gången sen imorse
- Det är så svårt Johanna!
- Vad menar du, gubben?
- Jag älskar dig så mycket att jag inte har ord för det, men min familj är mitt allt, och jag kan inte bara överge dom när det händer saker, men när jag äker hit för att va med dom händer det saker med dig, jag vill bara dela på mig och va på båda ställena samtidigt!
- Men Justin det går inte! Dt går bra, jag klarar mig!
Jag hörde att han suckade, men jag försökte snabbt prata om något annat.
- Hur är det med Jazmyn, då?
- Jag kom precis fram till sjukhuset och hon ligger och sover i ett rum nu, så jag vill inte gå in och störa henne. Men hon andas själv, men hon har fortfarande svårt att andas.
- Det kommer nog gå bra ska du se! sa jag och menade der verkligen!
Men då ringde det på den andra linjen, jag bad Justin vänta och svarade på den andra linjen:
- Hallå?
- Du din ruttna gamla hora, du ska dö, hör du det... DÖ! Jag ska ta reda på vart du bor, smyga upp mitt i natten och klättra in i ditt fönster, sticka dig med min kniv och sen ska jag sakta se dig blöda mot en säker död. Då knuffar jag ner dig på golvet, tejpar igen din mun, går ut och tänder eld på ditt förbannade hus! Det finns dock ett alternativ, du behöver såklart inte dö! Lämnar du Justin ifred och aldrig mer pratar med honom kmr du överleva några dagar längre! hörde jag en tyst röst säga.
- Vem är det? frågade jag skräckslaget
- Lämnar du honom inte ifred, är jag din och din familjs mördare!
Personen la på innan jag hann säga ett ord till.
- Vem var det? frågade Justin nyfiket när jag kopplades tillbaka till hans linje
- Jag........vet inte?
- Vad sa den?! frågade han ängsligt
- Hon.....han.....den......kmr döda mig!
- VAD SÄGER DU?! skrek Justin
- Den sa att den ska döda mig, sa jag och stirrade tomt på min dörr.
- Johanna, ring polisen NU!
Jag svarade inte, jag bara stirrade rakt fram och kände hur det börja snurra i huvudet igen.
- Jag måste gå Justin, sa jag och tog sakta sakta bort telefonen bort från örat
I luren kunde jag höra Justin skrika mitt namn, att jag skulle ringa polisen och att jag inte skulle lägga på o.s.v.
Jag la ifrån mig mobilen och la mig ner på kudden, min mobil ringde om och om igen, hemtelefonen ringde like mycket den, ja ville inte ta reda på om det var Justin som ville ha tag i mig igen eller om det var någon person som ville se mig död.
Då hörde jag steg på grusuppfarten och 3 kraftiga slag på dörren....
Fortsättning kmr...
BY EMELIE
Del 37
Förra delen:
Jag kollade in i hans ögon medans han pratade, då möttes våra blickar, jag blev helt varm inombords samtidigt började jag känna mig yr, det sista jag hörde var att Ryan skulle sätta sig jämnte mig sen blev allt svart.
________________________________________________________________________________________________
Inte helt oväntat vaknade jag på soffan i klassrummet med hela klassen sittande stirrande på mig och såg ororliga ut.
- Är du okej Johanna? frågade min lärare.
- Mm, jag tror det! sa jag men kände ett hårt tryck över pannan och jag vågade inte riktigt sätta mig upp än. Skulle jag göra det, skulla jag antagligen spy, och det ville jag inte göra i skolan,och speciellt inte nu när Ryan var här. Vart var han nu?
Jag kollade runt lite men såg honom inte, jag kände ett litet stygn i magen, men precis då kom han in genom dörren.
- Jag har ringt din mamma Johanna, hon kommer och hämtar upp dig om 5. sa han och log!
Jag ville le tillbaka men då kände jag att magen började vända sig ut och in, jag slog handen för munnen och tog ett djupt andetag inna jag kastade mig ur soffan och sprang ut ur klassrummet. Det var inte lätt att hitta vägen till toaletterna eftersom allt snurrade, huvudvärken gnagde och allt jag såg var suddigt. Trots detta så kom jag till slut fram till toan och han precis i tid, jag kastade mig ner och spydde i toaletten. När jag tittade upp kände det som om jag fick ett hårt slag över min panna, jag försökte ställa mig upp men yrseln och huvudvärken slog ut mig, jag tappade balansen och ramlade ner igen och slog i pannan i handfatet.
Jag hamnade på toalett golvet, och nu pumpade smärtan hårdare i pannan än innan. Jag fick syn på att det var blod på handfatet, och jag förde handen mot pannan och nuddade sakta handen på det stället som det gjorde ondast på. Jag grinade illa av smärta när mina fingrar nuddade pannan, men som jag trodde så hade jag spräckt huden på pannan och jag fick blod på mina fingrar.
Vad skulle jag göra nu, jag klarade inte av att ställa mig upp, jag kunde ju knappt lyfta på huvudet, och mobilen låg kvar i skåpet, utanför klassrummet. Jag kunde inte skrika på hjälp, för min röst bar inte, och sen vill jag inte att hela skolan skulle veta att jag låg här inne med en spräckt panna och grinade.
Men jag behövde inte undra länge, för snart öppnades dörren, som jag lyckligtvis inte hade låst. Där stog Ryan och såg förskräckt ut:
- Jag undrade vad det var som tog så lång tid.... jag hörde en smäll men jag kunde inte höra från vilken toalett, Johanna du skulle skrikit!
Jag skakade bara lite sakta på huvudet, när Ryan böjde sig ner för att hjälpa mig upp.
- Vi måste få dig till ett sjukhus, din mamma kommer när som helst nu jag följer med er dit.
Jag log innombords, men illamåendet gjorde sig påmint igen. Jag hulkade och Ryan hjälpte mig att komma upp över toaletten. Det här kunde vara den mest pinsamma stunden i mitt liv, men det fick jag oroa mig över sen.
När jag var helt säker på att jag klarade mig en stund till, reste han mig upp och han satte på på toaletten medan han torkade bort det värsta av blodet från pannan. Vi gick sedan långsamt ut från badrummet och stapplade sakte ut mot parkeringen där min mamma antagligen väntade nu.
Jag hade aldrig fått så mycket blickar på mig som jag fick då, jag försökte att inte bry mig, det var kankse det här som jag var tvungen att vänja mig vid nu om det kommer ut att jag är justins tjej officielt.
Vi kom ut på parkeringen och, mycket riktigt, där stog mamma och väntade, när hon såg oss hoppade hon ur bilen och sprang fram till oss.
- Men lilla gumman hur är det?! Jag sa ju att du inte skulle åka till skolan idag! vad har du gjort i pannan?!!
Jag svarade inte på någon av frågorna utan bara lät de leda mig in i bilen. Ryan satte sig i bilen och mamma la mig i baksätet brevid honom. Men när mamma började köra så satte jag mig upp, men smärtan blev för mcyket och jag blev tvungen att lägga mig ner igen. Och jag landade rakt i Ryans knä.
Jag stelnade till lite, men slappnade av när jag märkte att han inte brydde sig, han la en hand på mig axel och jag kände hur jag blev varm i hela kroppen.
- Du kommer klara det här Johanna, viskade han
- Vi tar oss igenom det här, tillsammans!
Jag spärrade upp ögonen och hans ord ekade i mina öron. "Tillsammans, Tillsammans!!" Va fan höll jag på med, jag kastade mig upp ur Ryans knä, jag var ihop med Justin, det var honon jag älskade, jag kunde inte låta det här förstöra nu. Dessutom var Ryan ihop med Amelia, och vaddå flytta hit? Han bode ju fan i Canada, han var ju och hälsade på?
Jag kände hur ilskan började bubbla i mig, dels för att jag betedde mig som en idiot, dels för att Ryan var så jäkla underbar och dels för att jag kände att jag behövde spy igen.
Jag ropade åt mamma att stanna, och hon svängde in till kanten av vägen och jag öppnade dörren, kastade mig ur bilen och spydde i diket.
Jag kollade ut över landskapet som låg utbrett framför oss, det kändes som jag hade vart här förut, jag kände igen den där lilla lilla sandstranden som låg en bit bort. och då kom jag på det, det var där Justin och jag hade somnat första kvällen, efter att vi hade träffats på resturangen. Helt plötsligt dök hans låt "That should be me" upp i mitt huvudet.
Jag kollade in i hans ögon medans han pratade, då möttes våra blickar, jag blev helt varm inombords samtidigt började jag känna mig yr, det sista jag hörde var att Ryan skulle sätta sig jämnte mig sen blev allt svart.
________________________________________________________________________________________________
Inte helt oväntat vaknade jag på soffan i klassrummet med hela klassen sittande stirrande på mig och såg ororliga ut.
- Är du okej Johanna? frågade min lärare.
- Mm, jag tror det! sa jag men kände ett hårt tryck över pannan och jag vågade inte riktigt sätta mig upp än. Skulle jag göra det, skulla jag antagligen spy, och det ville jag inte göra i skolan,och speciellt inte nu när Ryan var här. Vart var han nu?
Jag kollade runt lite men såg honom inte, jag kände ett litet stygn i magen, men precis då kom han in genom dörren.
- Jag har ringt din mamma Johanna, hon kommer och hämtar upp dig om 5. sa han och log!
Jag ville le tillbaka men då kände jag att magen började vända sig ut och in, jag slog handen för munnen och tog ett djupt andetag inna jag kastade mig ur soffan och sprang ut ur klassrummet. Det var inte lätt att hitta vägen till toaletterna eftersom allt snurrade, huvudvärken gnagde och allt jag såg var suddigt. Trots detta så kom jag till slut fram till toan och han precis i tid, jag kastade mig ner och spydde i toaletten. När jag tittade upp kände det som om jag fick ett hårt slag över min panna, jag försökte ställa mig upp men yrseln och huvudvärken slog ut mig, jag tappade balansen och ramlade ner igen och slog i pannan i handfatet.
Jag hamnade på toalett golvet, och nu pumpade smärtan hårdare i pannan än innan. Jag fick syn på att det var blod på handfatet, och jag förde handen mot pannan och nuddade sakta handen på det stället som det gjorde ondast på. Jag grinade illa av smärta när mina fingrar nuddade pannan, men som jag trodde så hade jag spräckt huden på pannan och jag fick blod på mina fingrar.
Vad skulle jag göra nu, jag klarade inte av att ställa mig upp, jag kunde ju knappt lyfta på huvudet, och mobilen låg kvar i skåpet, utanför klassrummet. Jag kunde inte skrika på hjälp, för min röst bar inte, och sen vill jag inte att hela skolan skulle veta att jag låg här inne med en spräckt panna och grinade.
Men jag behövde inte undra länge, för snart öppnades dörren, som jag lyckligtvis inte hade låst. Där stog Ryan och såg förskräckt ut:
- Jag undrade vad det var som tog så lång tid.... jag hörde en smäll men jag kunde inte höra från vilken toalett, Johanna du skulle skrikit!
Jag skakade bara lite sakta på huvudet, när Ryan böjde sig ner för att hjälpa mig upp.
- Vi måste få dig till ett sjukhus, din mamma kommer när som helst nu jag följer med er dit.
Jag log innombords, men illamåendet gjorde sig påmint igen. Jag hulkade och Ryan hjälpte mig att komma upp över toaletten. Det här kunde vara den mest pinsamma stunden i mitt liv, men det fick jag oroa mig över sen.
När jag var helt säker på att jag klarade mig en stund till, reste han mig upp och han satte på på toaletten medan han torkade bort det värsta av blodet från pannan. Vi gick sedan långsamt ut från badrummet och stapplade sakte ut mot parkeringen där min mamma antagligen väntade nu.
Jag hade aldrig fått så mycket blickar på mig som jag fick då, jag försökte att inte bry mig, det var kankse det här som jag var tvungen att vänja mig vid nu om det kommer ut att jag är justins tjej officielt.
Vi kom ut på parkeringen och, mycket riktigt, där stog mamma och väntade, när hon såg oss hoppade hon ur bilen och sprang fram till oss.
- Men lilla gumman hur är det?! Jag sa ju att du inte skulle åka till skolan idag! vad har du gjort i pannan?!!
Jag svarade inte på någon av frågorna utan bara lät de leda mig in i bilen. Ryan satte sig i bilen och mamma la mig i baksätet brevid honom. Men när mamma började köra så satte jag mig upp, men smärtan blev för mcyket och jag blev tvungen att lägga mig ner igen. Och jag landade rakt i Ryans knä.
Jag stelnade till lite, men slappnade av när jag märkte att han inte brydde sig, han la en hand på mig axel och jag kände hur jag blev varm i hela kroppen.
- Du kommer klara det här Johanna, viskade han
- Vi tar oss igenom det här, tillsammans!
Jag spärrade upp ögonen och hans ord ekade i mina öron. "Tillsammans, Tillsammans!!" Va fan höll jag på med, jag kastade mig upp ur Ryans knä, jag var ihop med Justin, det var honon jag älskade, jag kunde inte låta det här förstöra nu. Dessutom var Ryan ihop med Amelia, och vaddå flytta hit? Han bode ju fan i Canada, han var ju och hälsade på?
Jag kände hur ilskan började bubbla i mig, dels för att jag betedde mig som en idiot, dels för att Ryan var så jäkla underbar och dels för att jag kände att jag behövde spy igen.
Jag ropade åt mamma att stanna, och hon svängde in till kanten av vägen och jag öppnade dörren, kastade mig ur bilen och spydde i diket.
Jag kollade ut över landskapet som låg utbrett framför oss, det kändes som jag hade vart här förut, jag kände igen den där lilla lilla sandstranden som låg en bit bort. och då kom jag på det, det var där Justin och jag hade somnat första kvällen, efter att vi hade träffats på resturangen. Helt plötsligt dök hans låt "That should be me" upp i mitt huvudet.
Del 36
Jag gick ner till köket och tog yoggie i en skål tillsammans med flingor, jag satte mig vid tv:n och kollade på någon deckare, som inte alls var särskillt bra så efter jag hade ätit upp stängde jag av tv:n och gick upp till mitt badrum och borstade tänderna sen gick jag och la mig.
__________________________________________________________________________________________
Jag vaknade av att väckarklockan ringde, jag tryckte på snooze och sov i 5 minuter till, precis innan den skulle börja tjuta igen stängde jag av den. Jag gick in i badrummet och gjorde det jag skulle, när jag kom ut gick jag fram till min data och startade Spotify och klickade fram en playlist jag hade gjort, jag startade den och gick till min gaderob. Det tog lång tid att hitta alla rätta delar till outfiten, men tillslut blev jag nöjd.
Jag gick ner till köket där mamma satt och läste tidningen
- Men Johanna klarar du att gå i skolan idag?
- Jaa..Jag mår mycket bättre! sa jag och log
- Okej, men om du känner dig yr, så åker du hem! sa mamma bestämt
- Okej! Jag fattar!
Jag tog min frukost och satte mig framför tv:n, jag tittade på MTV som visade musik videos. Precis när jag hade ätit klart visades Justins låt " baby" jag kände hur det högg till i bröstet men jag försökte ignorera det. Jag sprang upp för trappan och in i badrummet, jag nynnade på " do it like a dude" av Jessie J, jag älskade den låten! När jag var klart sprutade jag lite av min favoritparfym och gick ner, jag sa hej då till mamma och tog på mig mina klackar sen gick jag ut och satte mig i bilen och körde till skolan. När jag kom fram tog jag 3 djupa andetag och öppnade bildörren och gick ut. Det skulle jag inte gjort för nu kom en hel grupp med tjejer mot mig, alla skrek
- Lämna Justin ifred!
- Hur kan Justin gilla en sån ful tjej som du?
- Justin är min! Lämna han IFRED!
Det blev förmycket, jag vände mg om och sprang in i skolas galleria, där jag hittade Ellie hon kom springandes mot mig.
- Hej! sa hon och gav mig en kram
- Hej Ellie
- Gud, vad jag har saknat dig!
- Jag har saknat dig med!
- Gissa vad som händer idag sa Ellie och flinade
- Öhm...Jag vet inte, sa jag
- Vi får en ny elev!
- Ofta! kille eller tjej?
- Kille! sa Ellie och log
- Yes!
Vi gjorde " Give Me 5 " och gick till våra skåp sen in på lektionen, jag lyssnade inte så mycket på vad läraren sa utan jag kollade ut igenom fönstret, tills läraren sa
- Som ni alla vet så kommer det en ny elev till våran klass idag, Ryan ska du komma och presentera dig?
Jag och alla andra kolla mot dörren och fick se en ganska lång kille med rakat hår, han var väldigt snygg!
( o.o ignorera killen i bakrunden)
Medans han gick mot katedern granskade jag han ifrån topp till tå, han hade chinos och en turkos tröja med vita solglasögon, jag spetsade öronen började lyssna!
- Hej! Jag heter Ryan Butler jag flyttade hit ifrån Atlanta, på fritiden åker jag mycket skatebord...
Jag kollade in i hans ögon medans han pratade, då möttes våra blickar, jag blev helt varm inombords samtidigt började jag känna mig yr, det sista jag hörde var att Ryan skulle sätta sig jämnte mig sen blev allt svart.
By Anna
_________________________________________________________________________________
Ooh! Hållar Johanna på att bli kär i Ryan o känner nt Ryan Justin?
__________________________________________________________________________________________
Jag vaknade av att väckarklockan ringde, jag tryckte på snooze och sov i 5 minuter till, precis innan den skulle börja tjuta igen stängde jag av den. Jag gick in i badrummet och gjorde det jag skulle, när jag kom ut gick jag fram till min data och startade Spotify och klickade fram en playlist jag hade gjort, jag startade den och gick till min gaderob. Det tog lång tid att hitta alla rätta delar till outfiten, men tillslut blev jag nöjd.
Jag gick ner till köket där mamma satt och läste tidningen
- Men Johanna klarar du att gå i skolan idag?
- Jaa..Jag mår mycket bättre! sa jag och log
- Okej, men om du känner dig yr, så åker du hem! sa mamma bestämt
- Okej! Jag fattar!
Jag tog min frukost och satte mig framför tv:n, jag tittade på MTV som visade musik videos. Precis när jag hade ätit klart visades Justins låt " baby" jag kände hur det högg till i bröstet men jag försökte ignorera det. Jag sprang upp för trappan och in i badrummet, jag nynnade på " do it like a dude" av Jessie J, jag älskade den låten! När jag var klart sprutade jag lite av min favoritparfym och gick ner, jag sa hej då till mamma och tog på mig mina klackar sen gick jag ut och satte mig i bilen och körde till skolan. När jag kom fram tog jag 3 djupa andetag och öppnade bildörren och gick ut. Det skulle jag inte gjort för nu kom en hel grupp med tjejer mot mig, alla skrek
- Lämna Justin ifred!
- Hur kan Justin gilla en sån ful tjej som du?
- Justin är min! Lämna han IFRED!
Det blev förmycket, jag vände mg om och sprang in i skolas galleria, där jag hittade Ellie hon kom springandes mot mig.
- Hej! sa hon och gav mig en kram
- Hej Ellie
- Gud, vad jag har saknat dig!
- Jag har saknat dig med!
- Gissa vad som händer idag sa Ellie och flinade
- Öhm...Jag vet inte, sa jag
- Vi får en ny elev!
- Ofta! kille eller tjej?
- Kille! sa Ellie och log
- Yes!
Vi gjorde " Give Me 5 " och gick till våra skåp sen in på lektionen, jag lyssnade inte så mycket på vad läraren sa utan jag kollade ut igenom fönstret, tills läraren sa
- Som ni alla vet så kommer det en ny elev till våran klass idag, Ryan ska du komma och presentera dig?
Jag och alla andra kolla mot dörren och fick se en ganska lång kille med rakat hår, han var väldigt snygg!
Medans han gick mot katedern granskade jag han ifrån topp till tå, han hade chinos och en turkos tröja med vita solglasögon, jag spetsade öronen började lyssna!
- Hej! Jag heter Ryan Butler jag flyttade hit ifrån Atlanta, på fritiden åker jag mycket skatebord...
Jag kollade in i hans ögon medans han pratade, då möttes våra blickar, jag blev helt varm inombords samtidigt började jag känna mig yr, det sista jag hörde var att Ryan skulle sätta sig jämnte mig sen blev allt svart.
By Anna
_________________________________________________________________________________
Ooh! Hållar Johanna på att bli kär i Ryan o känner nt Ryan Justin?
Del 35
Jag la mig på badrummets matta och hörde mammas hastiga kliv i trappen, det sista jag minns var att badrumsdörren flög upp och att jag suddigt såg att mamma lutade sig över mig innan jag svimmade.
____________________________________________________________________________________________
När jag vaknade var det ljust och jag låg i min säng. Hela kroppen gjorde ont och det kändes som om att mitt huvud skulle sprängas! Jag satte mig upp i sängen och tog 3 djupa andetag, sen ställde jag mig upp jag svajade till några gånger men sen gick jag in till badrummet. Jag kollade mig i speglen, och bestämme mig för att duscha så jag gick långsamt och försiktigt in i duschen. Huvudvärken blev bara värre när vattenstrålarna landade på huvudet men jag fortsatte duscha. När jag var klar klädde jag på mig och satte upp håret i en slarvig tofs
(Ignorera att det är Leighton Meester xD)
För säkerhetens skull gick jag långsamt ner för trappan och in i köket där mamma och pappa åt frukost
- Hej, sa jag tyst
- Hej gumman mår du bättre?
- Ja, det gör jag, ljög jag
- Vad bra!
- Mm
Jag gick till kylskåpet och tog vitamin vatten, sen gick jag upp på mitt rum igen. Jag öppnade vitamin vattnet och satte mig vid datan, jag sökte runt lite om hittade en artikel om...MIG! Jag läste den om och om igen! Dom hade återigen lagt ut min blogg och att jag var Justins flickvän, några hade komenterat jag läste igenom dom och blev faktist glad! Det stod bara glada komentarer denna gången!
Siv:
aww! Jag är jätte glad för doms skull! :D ♥
Mira:
Jag läser redan Johannas blogg! Och den är super bra! Hon är verkligen cool!
Wella:
Aw, dom är jätte söta tsm! Ifall Justin är lycklig är jag lycklig!
U Smile I Smile!
Jag läste komentarerna igen och log, Justin hade världens bästa fans! Jag fortsatte söka och slutade med att jag hittade 7 artiklar om mig och Justin dom mesta var positiva men inte alla. Jag bloggade lite och läste några bloggar, jag loggade in på facebook och såg att jag hade 129 nya vänförfrågningar! Jag accepterade några sen loggade jag ut och stängde av datan. Jag slog på tv:n istället och kollade på The Hills Maraton, jag kollade avsnitt efter avsnitt tills klockan var 21.30!
- Oj, jag har inte ätit på hela dagen, mummlade jag för mig själv
Jag gick ner till köket och tog yoggie i en skål tillsammans med flingor, jag satte mig vid tv:n och kollade på någon deckare, som inte alls var särskillt bra så efter jag hade ätit upp stängde jag av tv:n och gick upp till mitt badrum och borstade tänderna sen gick jag och la mig.
____________________________________________________________________________________________________________________________________
Ganska kort Del men jag är sjuk och datorn är jätte seg!
By Anna
____________________________________________________________________________________________
När jag vaknade var det ljust och jag låg i min säng. Hela kroppen gjorde ont och det kändes som om att mitt huvud skulle sprängas! Jag satte mig upp i sängen och tog 3 djupa andetag, sen ställde jag mig upp jag svajade till några gånger men sen gick jag in till badrummet. Jag kollade mig i speglen, och bestämme mig för att duscha så jag gick långsamt och försiktigt in i duschen. Huvudvärken blev bara värre när vattenstrålarna landade på huvudet men jag fortsatte duscha. När jag var klar klädde jag på mig och satte upp håret i en slarvig tofs
För säkerhetens skull gick jag långsamt ner för trappan och in i köket där mamma och pappa åt frukost
- Hej, sa jag tyst
- Hej gumman mår du bättre?
- Ja, det gör jag, ljög jag
- Vad bra!
- Mm
Jag gick till kylskåpet och tog vitamin vatten, sen gick jag upp på mitt rum igen. Jag öppnade vitamin vattnet och satte mig vid datan, jag sökte runt lite om hittade en artikel om...MIG! Jag läste den om och om igen! Dom hade återigen lagt ut min blogg och att jag var Justins flickvän, några hade komenterat jag läste igenom dom och blev faktist glad! Det stod bara glada komentarer denna gången!
Siv:
aww! Jag är jätte glad för doms skull! :D ♥
Mira:
Jag läser redan Johannas blogg! Och den är super bra! Hon är verkligen cool!
Wella:
Aw, dom är jätte söta tsm! Ifall Justin är lycklig är jag lycklig!
U Smile I Smile!
Jag läste komentarerna igen och log, Justin hade världens bästa fans! Jag fortsatte söka och slutade med att jag hittade 7 artiklar om mig och Justin dom mesta var positiva men inte alla. Jag bloggade lite och läste några bloggar, jag loggade in på facebook och såg att jag hade 129 nya vänförfrågningar! Jag accepterade några sen loggade jag ut och stängde av datan. Jag slog på tv:n istället och kollade på The Hills Maraton, jag kollade avsnitt efter avsnitt tills klockan var 21.30!
- Oj, jag har inte ätit på hela dagen, mummlade jag för mig själv
Jag gick ner till köket och tog yoggie i en skål tillsammans med flingor, jag satte mig vid tv:n och kollade på någon deckare, som inte alls var särskillt bra så efter jag hade ätit upp stängde jag av tv:n och gick upp till mitt badrum och borstade tänderna sen gick jag och la mig.
____________________________________________________________________________________________________________________________________
Ganska kort Del men jag är sjuk och datorn är jätte seg!
By Anna
Del 34
Förra delen:
nu kunde vi bara vänta tills de kom och hämtade upp honom!
________________________________________________________________________________________________
Han tog på sig kläder och kollade sig i spegeln:
- skit, och jag som behövde en dusch... han log och dte syntes att han försökte rycka upp sig själv lite för min skull men trots hans försök så kunde jag se att han var riktigt upprörd och ledsen. Men jag skrattade lite åt hans "skämt" och gick fram och kramade honom, då hörde vi en bil tuta på gatan utanför och när vi kollade ut genom fönstret såg vi att det stog en taxi utanför.
, jag log mot honom och
Vi gick ner i hallen och såg nu att Pattie hade ställt sig utanför bilen för att ta emot Justin när han kom.
Jag kollade honom i ögonen och satte mina händer på hans kinder och kysste honom mjukt. Han log tillbaka mot mig och jag såg en tår rinna ner för hans kind.
- Det kommer gå bra Justin
- Ja....
- och du kna alltid ringa om det är något okej?
- visst...
Han pussade mig en gång på pannan och kramade mig innan han gick ut ur dörren och ut till Pattie, men när han var halvvägs framme till bilen kom Pattie springande emot honom och kramade om honom.
Jag stog kvar med dörren öppen och kollade på honom, han gick till bilen med sin mamma och precis innan han satte sig i bilen vände han sig om och vinkade åt mig, jag vinkade tillbaka och slod kvar i dörren ända tills bilen hade åkt iväg så långt att man inte kunde se den längre, då stängde jag dörren och gick upp på mitt rum.
Det blev ännu mer tomt nu än vad det var innan, nu när Justins hade åkt för andra gången. Men nu var det inte lika smärtsamt att säga hejdå somd et var sist.
Jag gick upp och satte mig i sängen och uppdaterade min blogg:
Jag visste inte om det var för avslöjande så jag tvekade lite innan jag la upp det, men jag bestämmde mig för att lägga upp det och se vilken reaktion det blev.
Nu var jag hungrig och jag gick ner i köket och tog lite kött och potatis som hade blivit övre från gårdagens middag, jag värmde det och gick och gick och satte mig framför tv:n och slog på MTV. Lite halvt oväntat så dök det upp ett inslag om "Justins nya kärlek" och jag trodde att de fortfarande skulle hålla på att gissa och diskutera om vem jag kunde vara och det var därför jag tappade hakan när jag hörde vad de sa:
"Justins nya tjej heter Johanna och är 16 nyss fyllda år. Hon bor i Los Angeles, studerar och lever livet.
Hon gillar att dansa, roa sig med kompisar och famför allt blogga, för er som inte visste det så kan ni besöka hennes blogg på:"
de sa MIN blogg adress och jag häpnade över vad jag nyss hade hört, var det verkligen sant? visste de vem jag var nu? jag bara väntade att det skulle dyka upp en skock med papparazzis och skrika och ha sig utanför mitt hus.
Då kom jag på mitt inlägg, jag lämnade maten på bordet och sprang snabbt upp till min dator, jag loggade in och häpnade över vad jag såg, på 20 minuetr hade jag på något oförklarligt sätt lyckats få 150 kommentarer:
Listan var lång, jag läste igenom allt och jag blev uppriktigt ledsen över att se hur många det var som ville mig illa, jag fattade inte att dte fanns människor som ville och visste precis hur de ville och skulle döda mig om jag fortsatte träffa Justin. Av 150 kommentarer var 7 snälla, de som önskade oss lycka till och som sa att de var glada för (framförallt) Justins skull.
Nu började jag må illa igen och efter att jag läst en kommentar där den skrev väldigt utförligt hur den skulle döda mig kände jag att maginnehållet kastades upp i halsen, jag sprang ut ur mitt rum och in på toaletten och spydde. Jag började gråta och i samma sekund hörde jag att ytterdörren öppnas, jag hörde mammas välbekanta röst ropa mitt namn, men jag spydd igen så jag kunde inet svara.
Jag la mig på badrummets matta och hörde mammas hastiga kliv i trappen, det sista jag minns var att badrumsdörren flög upp och att jag suddigt såg att mamma lutade sig över mig innan jag svimmade.
Fortsättning kmr...
BY EMELIE
nu kunde vi bara vänta tills de kom och hämtade upp honom!
________________________________________________________________________________________________
Han tog på sig kläder och kollade sig i spegeln:
- skit, och jag som behövde en dusch... han log och dte syntes att han försökte rycka upp sig själv lite för min skull men trots hans försök så kunde jag se att han var riktigt upprörd och ledsen. Men jag skrattade lite åt hans "skämt" och gick fram och kramade honom, då hörde vi en bil tuta på gatan utanför och när vi kollade ut genom fönstret såg vi att det stog en taxi utanför.
, jag log mot honom och
Vi gick ner i hallen och såg nu att Pattie hade ställt sig utanför bilen för att ta emot Justin när han kom.
Jag kollade honom i ögonen och satte mina händer på hans kinder och kysste honom mjukt. Han log tillbaka mot mig och jag såg en tår rinna ner för hans kind.
- Det kommer gå bra Justin
- Ja....
- och du kna alltid ringa om det är något okej?
- visst...
Han pussade mig en gång på pannan och kramade mig innan han gick ut ur dörren och ut till Pattie, men när han var halvvägs framme till bilen kom Pattie springande emot honom och kramade om honom.
Jag stog kvar med dörren öppen och kollade på honom, han gick till bilen med sin mamma och precis innan han satte sig i bilen vände han sig om och vinkade åt mig, jag vinkade tillbaka och slod kvar i dörren ända tills bilen hade åkt iväg så långt att man inte kunde se den längre, då stängde jag dörren och gick upp på mitt rum.
Det blev ännu mer tomt nu än vad det var innan, nu när Justins hade åkt för andra gången. Men nu var det inte lika smärtsamt att säga hejdå somd et var sist.
Jag gick upp och satte mig i sängen och uppdaterade min blogg:
Jag visste inte om det var för avslöjande så jag tvekade lite innan jag la upp det, men jag bestämmde mig för att lägga upp det och se vilken reaktion det blev.
Nu var jag hungrig och jag gick ner i köket och tog lite kött och potatis som hade blivit övre från gårdagens middag, jag värmde det och gick och gick och satte mig framför tv:n och slog på MTV. Lite halvt oväntat så dök det upp ett inslag om "Justins nya kärlek" och jag trodde att de fortfarande skulle hålla på att gissa och diskutera om vem jag kunde vara och det var därför jag tappade hakan när jag hörde vad de sa:
"Justins nya tjej heter Johanna och är 16 nyss fyllda år. Hon bor i Los Angeles, studerar och lever livet.
Hon gillar att dansa, roa sig med kompisar och famför allt blogga, för er som inte visste det så kan ni besöka hennes blogg på:"
de sa MIN blogg adress och jag häpnade över vad jag nyss hade hört, var det verkligen sant? visste de vem jag var nu? jag bara väntade att det skulle dyka upp en skock med papparazzis och skrika och ha sig utanför mitt hus.
Då kom jag på mitt inlägg, jag lämnade maten på bordet och sprang snabbt upp till min dator, jag loggade in och häpnade över vad jag såg, på 20 minuetr hade jag på något oförklarligt sätt lyckats få 150 kommentarer:
Listan var lång, jag läste igenom allt och jag blev uppriktigt ledsen över att se hur många det var som ville mig illa, jag fattade inte att dte fanns människor som ville och visste precis hur de ville och skulle döda mig om jag fortsatte träffa Justin. Av 150 kommentarer var 7 snälla, de som önskade oss lycka till och som sa att de var glada för (framförallt) Justins skull.
Nu började jag må illa igen och efter att jag läst en kommentar där den skrev väldigt utförligt hur den skulle döda mig kände jag att maginnehållet kastades upp i halsen, jag sprang ut ur mitt rum och in på toaletten och spydde. Jag började gråta och i samma sekund hörde jag att ytterdörren öppnas, jag hörde mammas välbekanta röst ropa mitt namn, men jag spydd igen så jag kunde inet svara.
Jag la mig på badrummets matta och hörde mammas hastiga kliv i trappen, det sista jag minns var att badrumsdörren flög upp och att jag suddigt såg att mamma lutade sig över mig innan jag svimmade.
Fortsättning kmr...
BY EMELIE
