Del 19
Förra delen:
Då kom jag på det, min granne, hon bodde på huset rakt över gatan, vi hade varit kompisar länge, vi kunde se rakt in genom varandras fönsteröver gatan och vi kunde se precis vad som pågick i varandras rum.
Hennes namn: Christina
____________________________________________________________________________________
Vi hade varit kompisar så länge jag kunde minnas, men nu hade vi inte pratat på ett tag, jag tror inte att hon pratade med så många alls nu för tiden. Hon är vad man skulle kalla ett galet fan, var hon inte ute på en av hans konserter så satt hon hemma och lyssnade på hans musik och jaa vem vet vad hon gjorde allt, men en sak var säkert det var Justin-relaterat.
Det var ju helt uppenbart, det var klart att det var Christina, jag visste att även fast vi inte umgicks längre så hade hon koll på mig, min mamma kände hennes mamma och hon kom med nya nyheter varje dag om att Christina frågade hur det gick med Engelska-uppgiften och liknande, läskigt jag vet!
Jag släppte taget lite om Justin och sänkte huvudet, han föröskte att höja mitt huvud men jag vägrade:
- Justin, nej, jag vet vem det var nu, som skrev det där hotet igår!
- Vad säger du? Vem?
- Min granne, Christina, hon sitter på bänken där borta! Jag vill inte orsaka problem kan vi inte bara gå?
- Nej, jag går bort och pratar med henne!
Justin släppte mig diskret och blinkade med ena ögat för att försökra mig om att allt skulle gå bra. Jag kollade bort mot Christina och såg att hon läste tidningen jag kollat i tidigare samma dag, med artikeln om mig och Justin.
Jag gick bort till ett fönster och försökte lyssna på vad de sa men jag kunde inte höra.
Hoss Justin:
Han gick bort till Christina och ställde sig brevid henne:
- Är det ledigt här?
- Ja, slå dig ner... sa hon utan att lyfta på blicken!
Justin satte sig och suckade, och då gick det upp för Christina vart hon hade känt igen den där rösten. Hon tittade upp och fick stora ögon:
- Justin Bieber?!
- Jaa?
Han tittade upp och mötte hennes blick!
- Oh gud, jag läste precis om dig!
- Jasså, vad stog det då?
Christina sänkte blicken och blev tyst:
- Vad stog det då?
- Justin, är det sant att du dejtar Johanna?
- Det tänker jag inte berätta för dig nu, men om jag skulle dejta någon, vem som helst, skulle du hata henne då?
- Ärligt.... jaa!
- Varför, vill du inte att jag ska vara lycklig?
- Joo visst, men jag tror att det är fler än jag som är avundsjuk på henne då!
- Men att vara avundsjuk och hata en person är inte samma sak...
- Neej, okej då, men jag villl bara bli märkt av dig!
- Men vad är det här då?
Justin lyfte armarna och pekade på Christina och sig själv, och menade deras konversation de hade!
När jag vände mig om och kollade vad de gjorde där borta på bänken såg jag att Justin gav Christina en kram och jag tänkte att det verkade gå rätt bra.
Hoss Justin:
- Lovar du att du hjälper mig och inte hittar på något dumt inför media igen?
- Jag lovar, det var verkligen dumt gjort, jag hjälper er förbi papparazzisarna sen!
- Bra
Christina satte sig lite närmare Justin och när jag vände mig om igen såg jag att Christina slängde isg fram och utan att Justin hann göra något så pussade hon honom på munnen!
Jag stelnade till i hela kroppen och det såg ut som Justin gjorde det med men han sa inget. Jag stog och gapade och då fick Christina syn på mig, så jag tpg mig samma och log mot henne. Hon log tillbaka och vinkade att kag skulle komma. Jag gick med stappliga steg bort till dom.
När jag kom fram satt Justin och tittade ner i golvet, men sa inget, det var Christina som bröt tystnaden:
- Jag är ledsen Johanna!
- Ingen fara!
Jag stog fortfarande och tittade på Justin som fortfarande satt och tittade ner i golvet, varför säger han inget?
- Och om ni dejtar, respecterar jag det...
- Mhm, tack!
- Men...
Nu blev jag irriterad, han hade suttit tyst hela tiden och sen kom det ett MEN och sen blev han tyst igen! Och jag tror att Christina såg det, men hon kunde inte gå utan att få en bild ihop med Justin och en autograf. Han deltog gärna på bilden och klistrade på ett fejkat leende och skrev sin autograf på hennes tröja. Sen gick hon.
Jag satte mig på bänken brevid honommen ingen av oss sa något först och det gick kanske 30 sekunder:
- JUSTIN WHAT'S WRONG WITH YOU?!
Fortsättning kmr...
Då kom jag på det, min granne, hon bodde på huset rakt över gatan, vi hade varit kompisar länge, vi kunde se rakt in genom varandras fönsteröver gatan och vi kunde se precis vad som pågick i varandras rum.
Hennes namn: Christina
____________________________________________________________________________________
Vi hade varit kompisar så länge jag kunde minnas, men nu hade vi inte pratat på ett tag, jag tror inte att hon pratade med så många alls nu för tiden. Hon är vad man skulle kalla ett galet fan, var hon inte ute på en av hans konserter så satt hon hemma och lyssnade på hans musik och jaa vem vet vad hon gjorde allt, men en sak var säkert det var Justin-relaterat.
Det var ju helt uppenbart, det var klart att det var Christina, jag visste att även fast vi inte umgicks längre så hade hon koll på mig, min mamma kände hennes mamma och hon kom med nya nyheter varje dag om att Christina frågade hur det gick med Engelska-uppgiften och liknande, läskigt jag vet!
Jag släppte taget lite om Justin och sänkte huvudet, han föröskte att höja mitt huvud men jag vägrade:
- Justin, nej, jag vet vem det var nu, som skrev det där hotet igår!
- Vad säger du? Vem?
- Min granne, Christina, hon sitter på bänken där borta! Jag vill inte orsaka problem kan vi inte bara gå?
- Nej, jag går bort och pratar med henne!
Justin släppte mig diskret och blinkade med ena ögat för att försökra mig om att allt skulle gå bra. Jag kollade bort mot Christina och såg att hon läste tidningen jag kollat i tidigare samma dag, med artikeln om mig och Justin.
Jag gick bort till ett fönster och försökte lyssna på vad de sa men jag kunde inte höra.
Hoss Justin:
Han gick bort till Christina och ställde sig brevid henne:
- Är det ledigt här?
- Ja, slå dig ner... sa hon utan att lyfta på blicken!
Justin satte sig och suckade, och då gick det upp för Christina vart hon hade känt igen den där rösten. Hon tittade upp och fick stora ögon:
- Justin Bieber?!
- Jaa?
Han tittade upp och mötte hennes blick!
- Oh gud, jag läste precis om dig!
- Jasså, vad stog det då?
Christina sänkte blicken och blev tyst:
- Vad stog det då?
- Justin, är det sant att du dejtar Johanna?
- Det tänker jag inte berätta för dig nu, men om jag skulle dejta någon, vem som helst, skulle du hata henne då?
- Ärligt.... jaa!
- Varför, vill du inte att jag ska vara lycklig?
- Joo visst, men jag tror att det är fler än jag som är avundsjuk på henne då!
- Men att vara avundsjuk och hata en person är inte samma sak...
- Neej, okej då, men jag villl bara bli märkt av dig!
- Men vad är det här då?
Justin lyfte armarna och pekade på Christina och sig själv, och menade deras konversation de hade!
När jag vände mig om och kollade vad de gjorde där borta på bänken såg jag att Justin gav Christina en kram och jag tänkte att det verkade gå rätt bra.
Hoss Justin:
- Lovar du att du hjälper mig och inte hittar på något dumt inför media igen?
- Jag lovar, det var verkligen dumt gjort, jag hjälper er förbi papparazzisarna sen!
- Bra
Christina satte sig lite närmare Justin och när jag vände mig om igen såg jag att Christina slängde isg fram och utan att Justin hann göra något så pussade hon honom på munnen!
Jag stelnade till i hela kroppen och det såg ut som Justin gjorde det med men han sa inget. Jag stog och gapade och då fick Christina syn på mig, så jag tpg mig samma och log mot henne. Hon log tillbaka och vinkade att kag skulle komma. Jag gick med stappliga steg bort till dom.
När jag kom fram satt Justin och tittade ner i golvet, men sa inget, det var Christina som bröt tystnaden:
- Jag är ledsen Johanna!
- Ingen fara!
Jag stog fortfarande och tittade på Justin som fortfarande satt och tittade ner i golvet, varför säger han inget?
- Och om ni dejtar, respecterar jag det...
- Mhm, tack!
- Men...
Nu blev jag irriterad, han hade suttit tyst hela tiden och sen kom det ett MEN och sen blev han tyst igen! Och jag tror att Christina såg det, men hon kunde inte gå utan att få en bild ihop med Justin och en autograf. Han deltog gärna på bilden och klistrade på ett fejkat leende och skrev sin autograf på hennes tröja. Sen gick hon.
Jag satte mig på bänken brevid honommen ingen av oss sa något först och det gick kanske 30 sekunder:
- JUSTIN WHAT'S WRONG WITH YOU?!
Fortsättning kmr...
Bloggsvar!
Jaa, nu design som ni kanske har märkt! Diggar den djupt och är enormt tacksam till Emma som gjorde den, TACK! (Hennes blogg hittar ni i blogginlägget innan!)
Jag vet inte om jag hinner skriva en till del innan 12-slaget, i så fall en kort del, och jag vet inte heller hur många av er som kommer läsa den ikväll? Men vi får se...
Det var ville ägna det här inlägget till var: att jag har skaffat BloggSvar, så nu kan ni ställa hur mycket frågor som helst till mig om ALLT! Och jag lovar att svara! Jag ska försöka fixa så att det ligger en ikon på designen så att ni kan hitta dit lätt, men tills dess får ni nöja er med att det här inlägget och att det ligger nere vid LÄNKAR.
TRYCK PÅ BILDEN FÖR ATT KOMMA DIT!
Jag vet inte om jag hinner skriva en till del innan 12-slaget, i så fall en kort del, och jag vet inte heller hur många av er som kommer läsa den ikväll? Men vi får se...
Det var ville ägna det här inlägget till var: att jag har skaffat BloggSvar, så nu kan ni ställa hur mycket frågor som helst till mig om ALLT! Och jag lovar att svara! Jag ska försöka fixa så att det ligger en ikon på designen så att ni kan hitta dit lätt, men tills dess får ni nöja er med att det här inlägget och att det ligger nere vid LÄNKAR.
TRYCK PÅ BILDEN FÖR ATT KOMMA DIT!
ny design till emelie :)
Hej, emma här.
en okänd! :o
haha, skojja bara, men är nog det faktiskt.
gjorde en ny design till emelie, och hon verka gilla den.
eller ja, jag hoppas det i alla fall :D
hoppas det är okej att jag gjorde ett inlägg, annars blir det pinsamt :$ hihi.
och emelie, ändra inte något i mallarna, då kan allt förstöras, om det är
något du vill ändra, fråga mig ;)
och kolla in på min blogg om ni känner för det.
http://whatthafack.blogg.se
ahja, hare gött !
/emma
en okänd! :o
haha, skojja bara, men är nog det faktiskt.
gjorde en ny design till emelie, och hon verka gilla den.
eller ja, jag hoppas det i alla fall :D
hoppas det är okej att jag gjorde ett inlägg, annars blir det pinsamt :$ hihi.
och emelie, ändra inte något i mallarna, då kan allt förstöras, om det är
något du vill ändra, fråga mig ;)
och kolla in på min blogg om ni känner för det.
http://whatthafack.blogg.se
ahja, hare gött !
/emma
Del 18
Förra delen:
Jag hjälper dig om du hjälper mig, sa mannen
- Med vad?
- Du behöver bara svara på en liten fråga...
Jag blängde på honom:
- Vad för fråga?
________________________________________________________________________________________________
- Vem är du egentligen?
- Jag är jag!!
Jag stretade mig fram och tillbaka, sträckte på mig för att se över männen om det kom en taxi, men ingen var i synhåll.
- Du vet vad jag menar, VEM ÄR DU?, mannen stirrade på mig och jag var nu tvungen att tänka mig för, om vad jag sa!
- Jag är en tjej på 16 år som heter Johanna! räcker det? Nu vet du vem jag är!
- Det finns hur många 16-åriga Johannor som helst i världen! Vem är DU? upprepade han igen!
- Jag heter Johanna Larsson, är 16 år, bor här i LA, jag dansar och driver en populär blo...
- Vad driver du?
- Inget, jag har redan sagt för mycket!!
Då som om en blixt ur en klar himmel stog det plötsligt en taxi där och jag var inte sen att hoppa in där!
Jag sa adressen till hotellet och chauffören drog iväg med en rivstart! Och nu flög tankarna runt i skallen på mig, skulle de lista ut vem jag va nu? sprida massa hemska rykten om mig? skulle de hitta min mikroblogg och skriva stora repotage om mig i tidningarna? Vad skulle hända? Vem hade tagit och skickat in bilden på mig och Justin när vi kysstes?
Då kom jag ihåg hotet jag hade fått av ngn C, det var ju någon som hade hotat med att hon skulle skulle göra mitt liv till ett levande helvete om jag inte lämnade honom. Det måste ha varit den personen som tog bilden på oss, men hon måste ha haft väldig koll på oss, eftersom bilden var uppe redan dagen efter.
Jag räknade ut att det måste vara någon som känner mig och som vet vart jag bor, någon som kan hålla koll på mig och mitt hus utan att bli upptäckt!
Mer han jag inte fundera innan bilen tvärstannade och mannen i framsätet log nöjt. Vi var redan framme vid hotellet så jag betalade chauffören och gick ur bilen. Här var det minst lika mycket folk och papparazzis utanför grindarna till hotellet. Och jag blev orolig över hur jag skulle klara att ta mig igenom folkmassan men i samma sekund hörde jag ngn viska mitt namn!
Jag kollade runt, men såg ingen som möjligtvis hade kunnat viska mitt namn, men när jag hörde det igen, och den här gången lite högre såg jag att det stog en kille bakom en buske lite längre bort från grinden. Jag gick försiktigt dit och såg att det var Justin, jag drog en lättad suck men att slappna av var det sista jag kunde göra.
Justin tog tag i min arm och drog mig in brevid honom bakom busken så att ingen skulle se oss.
- Varför tog det så lång tid?
- Det kom ingen taxi och jag blev utpressad av papparazzis!
- VA?!
- Ingen fara, jag sa inget om oss eller något viktigt!
Det kändes fel att inte säga hela sanningen till Justin men jag vill inte oroa honom.
Han log och gav mig en puss på munnen och sen fick vi brott igen, för precis i samma sekund hördes det ett gällt rop:
- JAG HAAATAR DIIG!!!!!
Justin tog sabbt min arm igen och började springa längst staketet och vi lyckades ta oss till en dörr in till en toalett. På toaletten stog 2 vakter och väntade, de ledde oss in genom en annan dörr och vi kom till en lång korridor. Vi gick genom hela korridoren och kom till sist fram till lobbyn!
Vi försökte nu smyga bakom de stora vakterna för att inte bli sedda. Justin höll min hand medan vi smög genom hela lobbyn och ut till en dörr mot havet. Där lämnade de oss och vi var återigen ensamma!
- Jag är så ledsen för det här! , sa Justin och skakde på huvudet
- Justin, sluta va inte det!! Det kommer gå bra!
Han log mot mig och såg glad ut över att jag alltid lyckades prata honom till rätta. Han tog min hand och vi började gå mot piren som låg lite längre bort.
Vi gick i tystnad och kollade på allt osm var omrking oss, det var verkligen vackert. De hade ett stort konstgjort vattenfall brevid hotellet och under kunde man bada och gå in i en grotta som fanns under vattenfallet. Det såg väldigt romantiskt ut där under! De hade också en flera meter hör väg med BARA blommor, det var rosa, lila, gula och röda blommor och det doftade underbart gott när man gick förbi det.
Och när vi gick förbi det sträckte Justin ut handen och plockade en vacker rosa blomma och satte den i håret på mig. När den satt bra på plats nog han nöjt för sig själv. Jag skakade på huvudet och skrattade.
Vi kom fram till stranden och för att ta sig ut till piren var man tvungen att gå på en ganksa smal bro ut dit först. Men det var bara staket på ena sidan och jag blev lite orolig att jag skulle ramla i vattnet. Men Justin gick framför mig helt normalt och jag blev ännu mer nervös och höll mig fast ännu hårdare vid det staket som fanns.
När Justin väl vände sig om skrattade han åt mig:
- Vad är det nu då?
- Jag kommer ramla!
- Johanna, det är säkert 1 meter brett här.
- Sluta skratta!
Han skakade på huvudet igen och började gå tillbaka mot mig igen. Men då började vi höra skrik och rop från stranden lite längre bort.
Det var papparazzis som hade samlats på den allmänna delen av stranden och njöt nu av det som hände på bron.
Men Justin kom fram till mig och tog tag i mig:
- Nu skyndar vi oss in, och skym ansiktet!
Han tog min hand och började små springa, jag var rent ut sagt livrädd att vi skulle ramla i men jag höll ett stadigt grepp om hans hand och litade på honom, jag såg noga till att hålla huvudet ner och låta håret hänga för sniktet samtidigt som jag höll en hand för ansiktet.
Vi kom som tur var fram snabbt och vi gick in i den runda piren. Vi kunde fortfarande se papparzzisarna på långt håll eftersom dte var glas runt om i hela piren men det var stor och vi var långt bort så vi behövde inte vara alls för oroliga.
Jag tittade ut på utsikten och det var helt galet vackert. Jag fick ett lyckorus genom hela kroppen och var bara tvungen att krama om Justin, utan förvarning slängde jag mig bara om halsen på Justin och skrattade lyckligt.
När jag tittade upp såg jag ett välkänt ansikte, min granne satt på en bänk lite längre bort och läste en tidning.
Då kom jag på det, min granne, hon bodde på huset rakt över gatan, vi hade varit kompisar länge, vi kunde se rakt in genom varandras fönsteröver gatan och vi kunde se precis vad som pågick i varandras rum.
Hennes namn: Christina
Fortsättning kmr...
__________________________________________________________________________________________________________________________________
Jag fortsatte på svenska, vi får se om det blir så här, om jag får in några klagomål eller liknande och om det känns rätt för mig. men det blir så här så länge!
Jag hjälper dig om du hjälper mig, sa mannen
- Med vad?
- Du behöver bara svara på en liten fråga...
Jag blängde på honom:
- Vad för fråga?
________________________________________________________________________________________________
- Vem är du egentligen?
- Jag är jag!!
Jag stretade mig fram och tillbaka, sträckte på mig för att se över männen om det kom en taxi, men ingen var i synhåll.
- Du vet vad jag menar, VEM ÄR DU?, mannen stirrade på mig och jag var nu tvungen att tänka mig för, om vad jag sa!
- Jag är en tjej på 16 år som heter Johanna! räcker det? Nu vet du vem jag är!
- Det finns hur många 16-åriga Johannor som helst i världen! Vem är DU? upprepade han igen!
- Jag heter Johanna Larsson, är 16 år, bor här i LA, jag dansar och driver en populär blo...
- Vad driver du?
- Inget, jag har redan sagt för mycket!!
Då som om en blixt ur en klar himmel stog det plötsligt en taxi där och jag var inte sen att hoppa in där!
Jag sa adressen till hotellet och chauffören drog iväg med en rivstart! Och nu flög tankarna runt i skallen på mig, skulle de lista ut vem jag va nu? sprida massa hemska rykten om mig? skulle de hitta min mikroblogg och skriva stora repotage om mig i tidningarna? Vad skulle hända? Vem hade tagit och skickat in bilden på mig och Justin när vi kysstes?
Då kom jag ihåg hotet jag hade fått av ngn C, det var ju någon som hade hotat med att hon skulle skulle göra mitt liv till ett levande helvete om jag inte lämnade honom. Det måste ha varit den personen som tog bilden på oss, men hon måste ha haft väldig koll på oss, eftersom bilden var uppe redan dagen efter.
Jag räknade ut att det måste vara någon som känner mig och som vet vart jag bor, någon som kan hålla koll på mig och mitt hus utan att bli upptäckt!
Mer han jag inte fundera innan bilen tvärstannade och mannen i framsätet log nöjt. Vi var redan framme vid hotellet så jag betalade chauffören och gick ur bilen. Här var det minst lika mycket folk och papparazzis utanför grindarna till hotellet. Och jag blev orolig över hur jag skulle klara att ta mig igenom folkmassan men i samma sekund hörde jag ngn viska mitt namn!
Jag kollade runt, men såg ingen som möjligtvis hade kunnat viska mitt namn, men när jag hörde det igen, och den här gången lite högre såg jag att det stog en kille bakom en buske lite längre bort från grinden. Jag gick försiktigt dit och såg att det var Justin, jag drog en lättad suck men att slappna av var det sista jag kunde göra.
Justin tog tag i min arm och drog mig in brevid honom bakom busken så att ingen skulle se oss.
- Varför tog det så lång tid?
- Det kom ingen taxi och jag blev utpressad av papparazzis!
- VA?!
- Ingen fara, jag sa inget om oss eller något viktigt!
Det kändes fel att inte säga hela sanningen till Justin men jag vill inte oroa honom.
Han log och gav mig en puss på munnen och sen fick vi brott igen, för precis i samma sekund hördes det ett gällt rop:
- JAG HAAATAR DIIG!!!!!
Justin tog sabbt min arm igen och började springa längst staketet och vi lyckades ta oss till en dörr in till en toalett. På toaletten stog 2 vakter och väntade, de ledde oss in genom en annan dörr och vi kom till en lång korridor. Vi gick genom hela korridoren och kom till sist fram till lobbyn!
Vi försökte nu smyga bakom de stora vakterna för att inte bli sedda. Justin höll min hand medan vi smög genom hela lobbyn och ut till en dörr mot havet. Där lämnade de oss och vi var återigen ensamma!
- Jag är så ledsen för det här! , sa Justin och skakde på huvudet
- Justin, sluta va inte det!! Det kommer gå bra!
Han log mot mig och såg glad ut över att jag alltid lyckades prata honom till rätta. Han tog min hand och vi började gå mot piren som låg lite längre bort.
Vi gick i tystnad och kollade på allt osm var omrking oss, det var verkligen vackert. De hade ett stort konstgjort vattenfall brevid hotellet och under kunde man bada och gå in i en grotta som fanns under vattenfallet. Det såg väldigt romantiskt ut där under! De hade också en flera meter hör väg med BARA blommor, det var rosa, lila, gula och röda blommor och det doftade underbart gott när man gick förbi det.
Och när vi gick förbi det sträckte Justin ut handen och plockade en vacker rosa blomma och satte den i håret på mig. När den satt bra på plats nog han nöjt för sig själv. Jag skakade på huvudet och skrattade.
Vi kom fram till stranden och för att ta sig ut till piren var man tvungen att gå på en ganksa smal bro ut dit först. Men det var bara staket på ena sidan och jag blev lite orolig att jag skulle ramla i vattnet. Men Justin gick framför mig helt normalt och jag blev ännu mer nervös och höll mig fast ännu hårdare vid det staket som fanns.
När Justin väl vände sig om skrattade han åt mig:
- Vad är det nu då?
- Jag kommer ramla!
- Johanna, det är säkert 1 meter brett här.
- Sluta skratta!
Han skakade på huvudet igen och började gå tillbaka mot mig igen. Men då började vi höra skrik och rop från stranden lite längre bort.
Det var papparazzis som hade samlats på den allmänna delen av stranden och njöt nu av det som hände på bron.
Men Justin kom fram till mig och tog tag i mig:
- Nu skyndar vi oss in, och skym ansiktet!
Han tog min hand och började små springa, jag var rent ut sagt livrädd att vi skulle ramla i men jag höll ett stadigt grepp om hans hand och litade på honom, jag såg noga till att hålla huvudet ner och låta håret hänga för sniktet samtidigt som jag höll en hand för ansiktet.
Vi kom som tur var fram snabbt och vi gick in i den runda piren. Vi kunde fortfarande se papparzzisarna på långt håll eftersom dte var glas runt om i hela piren men det var stor och vi var långt bort så vi behövde inte vara alls för oroliga.
Jag tittade ut på utsikten och det var helt galet vackert. Jag fick ett lyckorus genom hela kroppen och var bara tvungen att krama om Justin, utan förvarning slängde jag mig bara om halsen på Justin och skrattade lyckligt.
När jag tittade upp såg jag ett välkänt ansikte, min granne satt på en bänk lite längre bort och läste en tidning.
Då kom jag på det, min granne, hon bodde på huset rakt över gatan, vi hade varit kompisar länge, vi kunde se rakt in genom varandras fönsteröver gatan och vi kunde se precis vad som pågick i varandras rum.
Hennes namn: Christina
Fortsättning kmr...
__________________________________________________________________________________________________________________________________
Jag fortsatte på svenska, vi får se om det blir så här, om jag får in några klagomål eller liknande och om det känns rätt för mig. men det blir så här så länge!
Svenska eller Engelska?
Jag ska snart skriva en ny del, men jag har fått lika mycket kommentarer om att jag ska skriva på svenska som att jag ska skriva på engelska. Och jag känner själv att jag vill skriva på engelska, men jag vill ju ha kvar er läsare och vill ju att det ska bli det bästa för er.
Och eftersom ni tycker olika allihoppa så undrar jag om jag kna fortsätta skriva på engelska fast att jag använder ett enklare språk? Är det okej? Skulle ni fortsätta läsa ,ni som vill att jag skriver på svenska, eller hur ska jag göra? :S
Och eftersom ni tycker olika allihoppa så undrar jag om jag kna fortsätta skriva på engelska fast att jag använder ett enklare språk? Är det okej? Skulle ni fortsätta läsa ,ni som vill att jag skriver på svenska, eller hur ska jag göra? :S
Del 17
Förra delen:
Jag tog upp en tidning och såg framsidorna på när Justin höll handen på min rygg och föste mig ut ur hotellet som vi hade varit och ätit på kvällen innan.
Jag slog upp mittsidan och fick en chock...
________________________________________________________________________________________________
Där stog det inte längre OM Justin hade en ny tjej där stog det ATT han hade en ny tjej. Över del tjockstilta texten "Justin Bieber's new girlfriend" fanns ett stort foto där Justin och jag stog och kysstes utanför min dörr, det syntes tydligt att vi kysstes, det var en bild med bra skärpa och även för de ,som antagligen hoppades på att bilden var photoshoppad, kunde man se att den inte var fejk. Justin hade armarna runt mig på ett speciellt sätt som han inte gjorde annars, vilket gjorde dte lätt att se att den var riktig.
Man kunde inte se våra ansikten men man kunde se att vi kysstes, det var helt enkelt omöjligt att slingra sig ur den här situationen. Och om man läste den mindre texten under kunde man läsa:
"Denna bild togs igår kväll väldigt sent ute från en gata i Los Angeles igår. Ett ögonvittne var snabb fram med kameran när hon såg något se ut som Justin Bieber.
- Jag hörde röster prata och kände igen Justins röst, säger fotografen som inte vill lämna ut sitt namn.
Vi är också helt säkra på att det är Justin och den här tjejen som han sågs med tidigare samma kväll. Man kan lätt så på kläderna att det är samma personer och den där frisyren skulle man känna igen bland 1000 andra killar. Men kollar man sen på tjejens handled och högra ringfinger så kan vi se att on har också på sig samma juveler som denna mystiska tjej hade tidigare samma kväll.
Vi är säkra på att det är samma personer och vi är säkra på att det är något mellan dom 2 turturduvorna. Men vem är hon? Och när ska Justin gå ut med deras realtion?"
Jag blev förstummad av att läsa och se den här bilden, hur vågar de? Får han inte ha lite privatliv? Men Justin såg inte alls chockad ut, när jag tittade på honom såg han mest bara ledsen ut.
- Justin, vad är det?
- Jag ville inte att det skulle bli så här, massa rykten om oss, det kommer spridas runt hela jordklotet och innan det ens har lämnat USA så kommer det ha ändrats och den här bilden kommer få mycket värre text om sig än så här när jag kommer hem till Atlanta igen
Han sparkade bedrövat iväg en sten som låg på asfalten och tog min hand:
- Johanna, jag är verkligen ledsen!
- Va inte det, VI klarar det här tillsammans, eller hur? Vi vet sanningen vad som än händer!
Jag kramade om hans händer och var försiktig med att visa mis känslor öppet så här, snart skulle papparazzisarna vara här och försöka få oss på bild ihop igen. Så vi lämnade platsen snabbt och gick vidare men när vi kom ut till en stor väg betsämmde vi att vi skulle ta varsin taxi och träffas om 15 minuter vid hans hotell, där skulle vi träffas i lobbyn och sen skulle vi kunna gå ut till hotellets privata pir och slippa oroa oss över papparzzis.
Justin sprang iväg och lyckades få tag i en taxi direkt, men jag hade det svårare att få tag i en, alla körde bara förbi mig och när äntligen stannade, sprang det, precis som i film, fram en kvinna med 2 barn och snodde taxin från mig. Hon hoppade in och sina barn utan att säga något till mig utan knuffade bara mig tills idan och hoppade in.
Jag samlade mig och tog några djupa andetag för att inte skrika av vrede och precis i samma ögonblick dök det upp 5 män bakom hörnet med hattar och kameror, papparazzis!
De sprang fram till mig och nu var jag ännu mer desperat efter en taxi, men helt plötsligt verakde det som de hade tagit slut. Det åkte inte förbi en ända taxibil.
Männen kom närmare med sina kameror och ropade saker till mig:
- VEM ÄR DU EGENTLIGEN?!
- VAD HETER DU?!
- DEJTAR DU OCH JUSTIN VERKLIGEN?!
- KYSSER JUSTIN BRA?!
- HUR TRÄFFADES NI?!
Jag försökte att vinka bort dom och ignorera dom mende fortsatte envist med sina frågor:
- Hur kan vi få reda på mer om dig?
- vad har du för tidigare relation till justin?
Och nu tappade jag tålamodet och tog tag i en av männens skjortor:
- Om inte du hjälper mig att fixa en taxi nu, så tänker jag göra något riktigt hemkst!
I samma sekund som jag sagt det ångrade jag det djupt och kände att det också var något som jag skulle få ångra senare. Det är var smarriga saker för kvällstidningarna och skvallersidorna.
- Jag hjälper dig om du hjälper mig, sa mannen
- Med vad?
- Du behöver bara svara på en liten fråga...
Jag blängde på honom:
- Vad för fråga?
-....
Fortsättning kmr...
__________________________________________________________________________________________
Vad tycker ni?
Ska ajg fortätta skriva på svenska såhär eller vill jag ni att jag ska återgå till engelska men avända mig av ett lättare språk?
Snälla ALLA kommentera, så jag får veta vad ni tycker!!
Jag tog upp en tidning och såg framsidorna på när Justin höll handen på min rygg och föste mig ut ur hotellet som vi hade varit och ätit på kvällen innan.
Jag slog upp mittsidan och fick en chock...
________________________________________________________________________________________________
Där stog det inte längre OM Justin hade en ny tjej där stog det ATT han hade en ny tjej. Över del tjockstilta texten "Justin Bieber's new girlfriend" fanns ett stort foto där Justin och jag stog och kysstes utanför min dörr, det syntes tydligt att vi kysstes, det var en bild med bra skärpa och även för de ,som antagligen hoppades på att bilden var photoshoppad, kunde man se att den inte var fejk. Justin hade armarna runt mig på ett speciellt sätt som han inte gjorde annars, vilket gjorde dte lätt att se att den var riktig.
Man kunde inte se våra ansikten men man kunde se att vi kysstes, det var helt enkelt omöjligt att slingra sig ur den här situationen. Och om man läste den mindre texten under kunde man läsa:
"Denna bild togs igår kväll väldigt sent ute från en gata i Los Angeles igår. Ett ögonvittne var snabb fram med kameran när hon såg något se ut som Justin Bieber.
- Jag hörde röster prata och kände igen Justins röst, säger fotografen som inte vill lämna ut sitt namn.
Vi är också helt säkra på att det är Justin och den här tjejen som han sågs med tidigare samma kväll. Man kan lätt så på kläderna att det är samma personer och den där frisyren skulle man känna igen bland 1000 andra killar. Men kollar man sen på tjejens handled och högra ringfinger så kan vi se att on har också på sig samma juveler som denna mystiska tjej hade tidigare samma kväll.
Vi är säkra på att det är samma personer och vi är säkra på att det är något mellan dom 2 turturduvorna. Men vem är hon? Och när ska Justin gå ut med deras realtion?"
Jag blev förstummad av att läsa och se den här bilden, hur vågar de? Får han inte ha lite privatliv? Men Justin såg inte alls chockad ut, när jag tittade på honom såg han mest bara ledsen ut.
- Justin, vad är det?
- Jag ville inte att det skulle bli så här, massa rykten om oss, det kommer spridas runt hela jordklotet och innan det ens har lämnat USA så kommer det ha ändrats och den här bilden kommer få mycket värre text om sig än så här när jag kommer hem till Atlanta igen
Han sparkade bedrövat iväg en sten som låg på asfalten och tog min hand:
- Johanna, jag är verkligen ledsen!
- Va inte det, VI klarar det här tillsammans, eller hur? Vi vet sanningen vad som än händer!
Jag kramade om hans händer och var försiktig med att visa mis känslor öppet så här, snart skulle papparazzisarna vara här och försöka få oss på bild ihop igen. Så vi lämnade platsen snabbt och gick vidare men när vi kom ut till en stor väg betsämmde vi att vi skulle ta varsin taxi och träffas om 15 minuter vid hans hotell, där skulle vi träffas i lobbyn och sen skulle vi kunna gå ut till hotellets privata pir och slippa oroa oss över papparzzis.
Justin sprang iväg och lyckades få tag i en taxi direkt, men jag hade det svårare att få tag i en, alla körde bara förbi mig och när äntligen stannade, sprang det, precis som i film, fram en kvinna med 2 barn och snodde taxin från mig. Hon hoppade in och sina barn utan att säga något till mig utan knuffade bara mig tills idan och hoppade in.
Jag samlade mig och tog några djupa andetag för att inte skrika av vrede och precis i samma ögonblick dök det upp 5 män bakom hörnet med hattar och kameror, papparazzis!
De sprang fram till mig och nu var jag ännu mer desperat efter en taxi, men helt plötsligt verakde det som de hade tagit slut. Det åkte inte förbi en ända taxibil.
Männen kom närmare med sina kameror och ropade saker till mig:
- VEM ÄR DU EGENTLIGEN?!
- VAD HETER DU?!
- DEJTAR DU OCH JUSTIN VERKLIGEN?!
- KYSSER JUSTIN BRA?!
- HUR TRÄFFADES NI?!
Jag försökte att vinka bort dom och ignorera dom mende fortsatte envist med sina frågor:
- Hur kan vi få reda på mer om dig?
- vad har du för tidigare relation till justin?
Och nu tappade jag tålamodet och tog tag i en av männens skjortor:
- Om inte du hjälper mig att fixa en taxi nu, så tänker jag göra något riktigt hemkst!
I samma sekund som jag sagt det ångrade jag det djupt och kände att det också var något som jag skulle få ångra senare. Det är var smarriga saker för kvällstidningarna och skvallersidorna.
- Jag hjälper dig om du hjälper mig, sa mannen
- Med vad?
- Du behöver bara svara på en liten fråga...
Jag blängde på honom:
- Vad för fråga?
-....
Fortsättning kmr...
__________________________________________________________________________________________
Vad tycker ni?
Ska ajg fortätta skriva på svenska såhär eller vill jag ni att jag ska återgå till engelska men avända mig av ett lättare språk?
Snälla ALLA kommentera, så jag får veta vad ni tycker!!
God Jul!
Jag vill bara önska min härliga läsare en underbar och trevlig jul, ät nu riktigt ordentligt och jag hoppas ni får det ni önskar er! 
(Jag kmr inte kunna läga upp några nya delar förän den 28e igen, för ikväll åker jag till pappa, och som jag sagt inna så har inte han något internet. Men jag hoppas ni kmr tillbaka och läser forstättningen på novellen då!)
Och sen har jag en fråga till er som jag vill att så många som möjligt besvarar:
Ska jag börja skriva kommentarerna på svenska?
(när de pratar med varandra alltså) för jag har fått in ett föslag om det, att jag använder för svår engelska, och att när man sätter sig och läser det här vill man kunna slappna av och kunna läsa allt och forstå, vad tycker ni, ska jag börja skriva på svenska, använda lättare engelska eller forstätta som jag gör nu?
Ha den bästa julen nu, Bieberlooooove!!!
Del 16
Förra delen:
Alla blev tysta och kollade på Justin.
-...
________________________________________________________________________________________________
- I understand if you act like this, Johanna is your little girl, that are growing up now, she want to have a life for her own but you can't really aacept that she's a young woman soon...
- She's not...
- DAD!!
- What I'm trying to say is that these days, have been the best days in my life and I've met the most wonderful person ever, and it would be sad to leave her!
- But don't you have to go back to your home soon?
- That's true, and that will be one of the hardest things I'll ever do, but if I'll keep in mind that I'll see her again, I'll make it through.
Alla blev tysta och speciellt pappa kände sig nog lite dum, han tittade ner i tallriken och tog en sked yoghurt innan han sa:
- Justin if you excuse us? Johanna, livingroom, NOW!
Justins nickade och jag, pappa och mamma gick in i vardagsrummet. Justin satt kvar vid matbordet med min lillebror.
- Hun, we just don't want to get hurt, and you will someday, because these boys aren't to trust, sa mamma.
- Your mum is right, but I can see why you want us to leave you a little more alone..
- Eeh, yeaaah...
- But, sweetie, you'll get hurt again when he leaves?
- I will, but it's just like he said, I'll make it through if I know I'll see him again soon...
- But it'll probably take forever to....
- Mum, he really mean so much to me!
- We understand so, and he is very nice, polite and well behaved!
- So we can't stop you from seeing him!
Jag hoppade upp ur soffan och kramade om båda mina föräldrar hårt och länge, nu älskade jag dom verkligen. De betedde sig äntligen som vanliga föräldrar igen och jag kunde inte låta bli att låta det enorma leendet på mina läppar sitta kvar när jag gick in i köket igen, och Justin sken upp lika mycket han när han såg att jag hade goda nyheter.
Efter mig kom mina föräldrar och vi satte oss vid bordet:
- Sorry about that Justin!
Justin viftade bort det och visade att dte inte gjorde något, och nu var stämmningen mycket bättre och vi satt och åt upp frukosten tillsammans och pratade om massa olika saker. Men när vi väl var klara kollade vi på klockan och den var halv 11.
Justin och jag hade några timmar att slå ihjäl innan han skulle tillbaka till hotellet och packa ner det sista och åka till flygplatsen.
Vi gick upp, jag bytte om till jeansshorts och ett linne medans Justin tog en dusch. Han kom snart tillbaka med håret klistrad mot sidorna av huvudet och han kom fram till mig och pussade mig en gång på kinden. Sen ställde sig vid fönstret och torkade håret med handuken och skakade lite på huvudet när han var klar.
Han tog sen på sig sina svarta jeans och ett vitt linne som han hade haft under den vita skjortan dagen innan:
- Are you done, love?
- Anytime ;)
Jag greppade ett par stora solglasögon och vi gick ner hand i hand och sa hejdå inna vi gick ut på gatan, men det kändes fortfarande som om Justin var lite osäker på vad han ville att median skulle säga om oss, så hans läppte min hand och snart kom det ett par papparazzis springande.
Vi vek in i en gränd och gick igenom den och kom fram till ett stort tidningstånd och det ända som stog på alla sidor och som var den stora nyheten nu var Justins nya tjej.
Jag tog upp en tidning och såg framsidorna på när Justin höll handen på min rygg och föste mig ut ur hotellet som vi hade varit och ätit på kvällen innan.
Jag slog upp mittsidan och fick en chock...
Fortsättning kmr...
Alla blev tysta och kollade på Justin.
-...
________________________________________________________________________________________________
- I understand if you act like this, Johanna is your little girl, that are growing up now, she want to have a life for her own but you can't really aacept that she's a young woman soon...
- She's not...
- DAD!!
- What I'm trying to say is that these days, have been the best days in my life and I've met the most wonderful person ever, and it would be sad to leave her!
- But don't you have to go back to your home soon?
- That's true, and that will be one of the hardest things I'll ever do, but if I'll keep in mind that I'll see her again, I'll make it through.
Alla blev tysta och speciellt pappa kände sig nog lite dum, han tittade ner i tallriken och tog en sked yoghurt innan han sa:
- Justin if you excuse us? Johanna, livingroom, NOW!
Justins nickade och jag, pappa och mamma gick in i vardagsrummet. Justin satt kvar vid matbordet med min lillebror.
- Hun, we just don't want to get hurt, and you will someday, because these boys aren't to trust, sa mamma.
- Your mum is right, but I can see why you want us to leave you a little more alone..
- Eeh, yeaaah...
- But, sweetie, you'll get hurt again when he leaves?
- I will, but it's just like he said, I'll make it through if I know I'll see him again soon...
- But it'll probably take forever to....
- Mum, he really mean so much to me!
- We understand so, and he is very nice, polite and well behaved!
- So we can't stop you from seeing him!
Jag hoppade upp ur soffan och kramade om båda mina föräldrar hårt och länge, nu älskade jag dom verkligen. De betedde sig äntligen som vanliga föräldrar igen och jag kunde inte låta bli att låta det enorma leendet på mina läppar sitta kvar när jag gick in i köket igen, och Justin sken upp lika mycket han när han såg att jag hade goda nyheter.
Efter mig kom mina föräldrar och vi satte oss vid bordet:
- Sorry about that Justin!
Justin viftade bort det och visade att dte inte gjorde något, och nu var stämmningen mycket bättre och vi satt och åt upp frukosten tillsammans och pratade om massa olika saker. Men när vi väl var klara kollade vi på klockan och den var halv 11.
Justin och jag hade några timmar att slå ihjäl innan han skulle tillbaka till hotellet och packa ner det sista och åka till flygplatsen.
Vi gick upp, jag bytte om till jeansshorts och ett linne medans Justin tog en dusch. Han kom snart tillbaka med håret klistrad mot sidorna av huvudet och han kom fram till mig och pussade mig en gång på kinden. Sen ställde sig vid fönstret och torkade håret med handuken och skakade lite på huvudet när han var klar.
Han tog sen på sig sina svarta jeans och ett vitt linne som han hade haft under den vita skjortan dagen innan:
- Are you done, love?
- Anytime ;)
Jag greppade ett par stora solglasögon och vi gick ner hand i hand och sa hejdå inna vi gick ut på gatan, men det kändes fortfarande som om Justin var lite osäker på vad han ville att median skulle säga om oss, så hans läppte min hand och snart kom det ett par papparazzis springande.
Vi vek in i en gränd och gick igenom den och kom fram till ett stort tidningstånd och det ända som stog på alla sidor och som var den stora nyheten nu var Justins nya tjej.
Jag tog upp en tidning och såg framsidorna på när Justin höll handen på min rygg och föste mig ut ur hotellet som vi hade varit och ätit på kvällen innan.
Jag slog upp mittsidan och fick en chock...
Fortsättning kmr...
Del 15
Förra delen:
Jag la mig på sidan och Justin la sig brevid mig och la sin arm runt mig och viskade:
-...
________________________________________________________________________________________________
- You make me feel alive!
Jag blundade och log och måste ha somnat för när jag öppnade ögonen vaknade jag av ett rycka av att min lillebror stog och skrek vid våra fötter:
- Mum, dad, someone has kidnapped Johanna!
Jag hörde snabba steg i trappan och undrade var det var som stog på. Jag satte mig upp och tittade mig yrvaket omkring. Jag kollade på Justin och kom på att det var nog det han skrek om.
- No, it's Justin, he's not dangerous, he's my boyfriend!
Men mer hann jag inte säga innan mamma och pappa störtade in genom dörren och såg helt förskräckta ut. men deras förfärade miner blev sen till frågetecken och sen pappas min blev en aning sträng och arg och mammas min blev bara besviken.
- No she's okey, but Johanna, why wont you two get dressed and come down?
- Okey, mum
- Good, cause I gotta talk to ya!
Blängde pappa på mig. sen gick de ur rummet och drog med sig min lillebror.
- Sorry bout that!
- It's okey, but your parents didn't look so happy about this?
- No, I'm gonna talk to em, they'll coolen off a little :P
Vi gick upp och jag gick in i badrummet, borstade håret och satte upp den i en toffs och drog på mig ett par mjukisbyxor och ett linne. Men när jag kom in i mitt rum igen såg Justin så där vilsen ut igen:
- What's now?
- I've got nothing to wear, if I'm not wearing what I worn yesterday?
- It's cool, you can kepp that on, and then you can change before you leave.
Vi gick ner båda två och när vi kom ner satt hela min familj vid matbordet och åt och det kändes ganska konstigt att komma ner där med Justin, och jag var ganska säker på att han kände likadant.
Vi gick fram till bordet och satte oss, alla var tysta och jag kollade ner i skålen som stog på min plats:
- Go on, eat!
- Thanks sir!
Justin tog genast för sig och var väldigt artig, men jag kände spänningen mellan mina föräldrar. Och jag kunde inte hålla mig:
- WHY WONT YOU LET ME HAVE AN ORDINARY RELATIONSHIP WITH SOMEONE??!!
- Don't you scream like that to me!!!
- But dad, you'll always screar away my boyfriends, I'll never grow up with love and I'll never find the right one if you'll keep doing this. You'll never have grandchildren, don't you get it?
- We didn't know you felt that way?
- Mum, don't come with any explanations now please, you know what I mean!
De blev tysta ett tag och jag kände ilskan bubbla upp ännu mer innom mig. Jag kunde inte sluta nu, när jag var igång, de var tvugna att få veta sanningen, jag spännde ögonen i dom och väste fram:
- And if take Justin away from me, I'll never EVER EVER EVER forgive you, he means so much to me, and you gudge people like you guys do, even before you have the chance to even get to know them.
- Johanna...
- No, Justin, you don't get this...
- Just let me say something..
Alla blev tysta och kollade på Justin.
-...
Fortsättning kmr...
Jag la mig på sidan och Justin la sig brevid mig och la sin arm runt mig och viskade:
-...
________________________________________________________________________________________________
- You make me feel alive!
Jag blundade och log och måste ha somnat för när jag öppnade ögonen vaknade jag av ett rycka av att min lillebror stog och skrek vid våra fötter:
- Mum, dad, someone has kidnapped Johanna!
Jag hörde snabba steg i trappan och undrade var det var som stog på. Jag satte mig upp och tittade mig yrvaket omkring. Jag kollade på Justin och kom på att det var nog det han skrek om.
- No, it's Justin, he's not dangerous, he's my boyfriend!
Men mer hann jag inte säga innan mamma och pappa störtade in genom dörren och såg helt förskräckta ut. men deras förfärade miner blev sen till frågetecken och sen pappas min blev en aning sträng och arg och mammas min blev bara besviken.
- No she's okey, but Johanna, why wont you two get dressed and come down?
- Okey, mum
- Good, cause I gotta talk to ya!
Blängde pappa på mig. sen gick de ur rummet och drog med sig min lillebror.
- Sorry bout that!
- It's okey, but your parents didn't look so happy about this?
- No, I'm gonna talk to em, they'll coolen off a little :P
Vi gick upp och jag gick in i badrummet, borstade håret och satte upp den i en toffs och drog på mig ett par mjukisbyxor och ett linne. Men när jag kom in i mitt rum igen såg Justin så där vilsen ut igen:
- What's now?
- I've got nothing to wear, if I'm not wearing what I worn yesterday?
- It's cool, you can kepp that on, and then you can change before you leave.
Vi gick ner båda två och när vi kom ner satt hela min familj vid matbordet och åt och det kändes ganska konstigt att komma ner där med Justin, och jag var ganska säker på att han kände likadant.
Vi gick fram till bordet och satte oss, alla var tysta och jag kollade ner i skålen som stog på min plats:
- Go on, eat!
- Thanks sir!
Justin tog genast för sig och var väldigt artig, men jag kände spänningen mellan mina föräldrar. Och jag kunde inte hålla mig:
- WHY WONT YOU LET ME HAVE AN ORDINARY RELATIONSHIP WITH SOMEONE??!!
- Don't you scream like that to me!!!
- But dad, you'll always screar away my boyfriends, I'll never grow up with love and I'll never find the right one if you'll keep doing this. You'll never have grandchildren, don't you get it?
- We didn't know you felt that way?
- Mum, don't come with any explanations now please, you know what I mean!
De blev tysta ett tag och jag kände ilskan bubbla upp ännu mer innom mig. Jag kunde inte sluta nu, när jag var igång, de var tvugna att få veta sanningen, jag spännde ögonen i dom och väste fram:
- And if take Justin away from me, I'll never EVER EVER EVER forgive you, he means so much to me, and you gudge people like you guys do, even before you have the chance to even get to know them.
- Johanna...
- No, Justin, you don't get this...
- Just let me say something..
Alla blev tysta och kollade på Justin.
-...
Fortsättning kmr...
Angående bilden...
Jaa angående bilden som jag skrev om förut idag så var det inte Justin, tack vare min underbara läsare fick jag reda på det och det tackar jag ödjmukast för. Man lär sig ngt varje dag, och idag var det tack vare er, tack!
Det var en bild på Jesse McCartney från början och så har de bara klippt in Justins ansikte. Tack Deniese för infon.
Och så fick jag en kommentar angående att jag orkar skriva sånna här inlägg men inte skriva delar. Jag har en väldigt bra anledning till det:
1. Jag börjar bli bättre och orkar nu sitta vid datorn korta stunder, KORTA stunder, som betyder ca 15 min...
Jag skriver oftast mina noveller på 1 timme, eftersom jag skaffar inspiration under tiden + att jag vill att dte ska bli bra.
2. Det tar på krafterna att sitta och skriva och tänka nya delar och nya ideér för att få läsarna att stanna. När man inte är helt frisk funkar det helt enkelt inte.
Men jag tänkte att jag skulle skriva en ny del imron om jag hinner och orkar, måste göra en del läxor som jag inte hunnit med när jag var sjuk med...
(Jag vet sjukt med läxor så här nära jul)
Men jag hoppas ni förstår, ni är bäst och underbarast, hoppas ni vet det!!
Bieberlooooove!!
Det var en bild på Jesse McCartney från början och så har de bara klippt in Justins ansikte. Tack Deniese för infon.
Och så fick jag en kommentar angående att jag orkar skriva sånna här inlägg men inte skriva delar. Jag har en väldigt bra anledning till det:
1. Jag börjar bli bättre och orkar nu sitta vid datorn korta stunder, KORTA stunder, som betyder ca 15 min...
Jag skriver oftast mina noveller på 1 timme, eftersom jag skaffar inspiration under tiden + att jag vill att dte ska bli bra.
2. Det tar på krafterna att sitta och skriva och tänka nya delar och nya ideér för att få läsarna att stanna. När man inte är helt frisk funkar det helt enkelt inte.
Men jag tänkte att jag skulle skriva en ny del imron om jag hinner och orkar, måste göra en del läxor som jag inte hunnit med när jag var sjuk med...
(Jag vet sjukt med läxor så här nära jul)
Men jag hoppas ni förstår, ni är bäst och underbarast, hoppas ni vet det!!
Bieberlooooove!!
Svar på kommentar:
Jag vet inte helt 100% säkert att dte är han på bilden, men jag tror det är känner mig ganska säker på att det är han. Man ser på pose och liknande att det är en typisk Justin-pose, men är inte helt säker som jag sa.
Och eftersom han inte visar så mkt på bilden (om man säger så) så är det säkert han med, han har ju växt upp nu och gör inte bara shoots med t-shirt och tjocktröjor längre.
Jag gillar med bilden ;) och har faktist klippt ihop och gjort den själv :P
Hoppas du blev nöjd med svaret!
Ledsen att jag int...
Ledsen att jag inte har skrivit någon ny del på länge, men jga är jättesjuk och orkar ingenting.
Jag är jätteledsen men jag måste få vila och bli någonlunda frisk inna jag skriver igen!
Jag är jätteledsen men jag måste få vila och bli någonlunda frisk inna jag skriver igen!
Del 14
Förra delen:
Vi gick in och vi såg mina föräldrar ligga och sova i soffan, de hade somnat framför tv:n så vi tassade förbi dom och upp på mitt rum, där såg jag att min dator stog på och när jag kollade vad det stog på skärmen fick jag en chock, varför...
________________________________________________________________________________________________
... gjorde männiksor så här. På skärmen hade det ploppat upp en ruta, såg ut som en chattruta fast från en anonym, och där stog det:
"If you don't leave him alone, I'll make you life a living hell! / C"
Under texten fanns en bild på Justin och mig när vi sog utan för min dörr och kysstes. Det var alltså någon som hade tagit kort på oss.
Jag vände mig oroligt om mot Justin som satt på min säng, han såg på mig att det var något, så han reste sig upp snabbt och kom bort till datorn och läste allt som stog på skärmen:
- I told you this kinda things was gonna happen.
Jag gled sakta ner och satte mig på min stol och stirrade långt bort i rummet, jag trodde verkligen inte att de var viliga att gå så långt.
Justin satte sig på knä framför mig och la sina händer på min axlar och kollade mig in i ögonen:
- Johanna, they won't, but I know you feel scared now, but just relax, I bet they won't do anything like that!
Han kramade om mig och jag slappnade av lite och kramade om honom tillbaka.
- Justin, are you going to do something speciall tomorrow?
- Going home?
- I mean, in the morning?
- No, I've got nothing planed...?
- You can sleep here if you want?
- I don't know Johanna, there'll be so many rumors...
- There was just one person who saw you sneak in here....
- That's right, well one night can't harm anyone!
Vi log mot varandra och han drog mig upp ur stolen. Då började de spela "(Everything I Do) I do it for you" med Bryan Adams på radion som stog på låg volym borta i ena hörnet, han la mina armar runt hans hals och så la han sina armar runt min midja:
- Look into my eyes, you will see...What you mean to me!
Sjöng han tyst och lutade sin panna mot min samtidigt som vi rörde oss sakta till musiken. Och bara njöt av varandras närvarao.
Jag drog mina fingrar genom Justins hår och han smekte mig på ryggen, han drog upp huvudet lite på att våra näsor slog i varandra, han log och gnuggade sin näsa mot min ett par gånger innan han stannade upp och kysste mig. Han tog sin ena hand och la den under mitt öra och vid kinden och dog mig närmare och kysste mig lite håradre och jag blev varm i hela kroppen.
Vi stog där ett tag och kysstes till musiken och höll om varandra, nu kändes det som om att det inte spelade någon roll om vad alla andra tyckte, det var vi två och det var allt som räknades, vi hade varandra.
När låten tog slut tittade vi upp på varandra och vi log nöjt båda två och sen kramade vi om varandra igen och ja la mitt huvud på hans axel:
- I'll never let you go..., viskade han och drog sin hand över mitt hår.
- Do you promise that you'll never lie to me and always tells me the truth no matter how hard it can be for me to hear it, do you promise?
- Justin, I'll never lie to you, and I promise if you do too!
- I promise Johanna, I promise!
Jag kollade på klockan och den var redan halv 2, det kanske var dags att göra sig iordning. Jag släppte Justins grepp och gick ut till ett förråd som vi hade lite längre bort i korridoren. Jag tänkte att jag skulle hämta en madrass, ett tecke och en kudde åt honom, men det gick inte som planerat.
Justin gick runt lite i mitt rum och kollade på massa foton som jag ahde satt upp på väggen på kompisar och släkt. Men då hörde han ett dunk och en smäll lite längre bort i korridoren. Han sprang ut ur rummet och såg mig ligga gapskrattandes under madrassen utanför förrådet. '
- What happened?
- I dropped the madrass and it fell over me.
- But are you okey?
- yeah I'm fine..
- Are you sure?
- Justin, relax, otherwise I wouldn't be laughing about it!
Jag log mot honom och det verkade som att han förstog och han slappnade av och reste upp madrassen och hjälpte mig upp. Sen tog han madrassen och bar in den i mitt rum medans jag tog ett täcke och en kudde.
Jag kom in i rummet och såg att han hade latg madrassen brevid min säng. Jag började bädda när Justin gick in på badrummet och skule göra sig ordning, men snart stog han i dörröppningen igen i bara byxor och såg nedstämt på mig.
- What now?
- I don't have anything to wear...
Jag skrattade åt honom men gick fran till honom och tog hans hand. Jag ledde ner honom tilltvättstugan och till den delen där vi la alla nytvättade kläder innan vi la upp dom i garderoberna. Jag drog med honom till pappas hög och sa till honom att han fick ta vad han ville.
Jag lämnade rummet men kunde inte motstå att stanna lite utanför och titta på hans bara överkropp, wow, vad han var snygg!
Jag gick upp och borstade tänderna och tvättade bort sminket men det var inte förän jag skulle ta på mig mitt natlinne som jag insåg hur barnsligt det egentligen var. Jag kunde ju inte ha ett nattlinne med nallar på när Justin var här. Jag slängde ner et i lådan igen och började rota i mammas låda. Som tur var hittade jag ett blått siden-nattlinne som jag tog på mig, och det vra riktigt snyggt.
Jag gick tillbaka till mitt rum och hittade Justin sittandes på madrassen och titta runt i mitt rum. Men jag kunde inte hålla mig för skratt när jag såg hur han såg ut, han hade tagit på sig en jättestor grå t-shirt och ett par svarta pjamasbyxor.
Jag var tvungen att lägga mig ner för att jag skrattade så mycket åt honom, för han såg ännu roligare ut när han tittade så oförståennde på mig. Jag la mig brevid honom på hans madrass och fnissade lite inna jag slutade.
Men han sa inget, han bara log mot mig:
- What Justin? Why are you smiling like that?
- Why are you wearing make-up? You are so cute natural...
Då slog dte mig att det var första gången som jag visat mig utan smink för någon som inte var en i släkten eller en väldigt nära vän förut. Men Justin var mer än en nära vän nu, han var min pojkVÄN!
Jag skakade på huvudet och slog händerna för ansiktet. Men Justin försökte dra bort dom, och när han inte lyckades började han istället pussa övreallt på mina händer, men jag lyfte bara bort händerna lite så att munnen kom fram. Han oussade mig en gång på munnen och sen tog ajg bort händerna.
Jag la mig på sidan och Justin la sig brevid mig och la sin arm runt mig och viskade:
-...
Fortsättning kmr...
Drömmar...
Jag ska lägga upp en ny del om ett litet tag, men jag tänkte bara slänga hit min privata blogg här så ni kan besöka den med om ni vill. Klicka på bilden:
Om ni kollar det senaste inlägget så ser ni att allt det här med noveller följer mig in i sömnen också och blågar mig med sånna här underbara drömmar :S läs mer på bloggen..
Om ni kollar det senaste inlägget så ser ni att allt det här med noveller följer mig in i sömnen också och blågar mig med sånna här underbara drömmar :S läs mer på bloggen..
Del 13
Förra delen:
Jag log lite mot honom och han pussade mig en gång på munnen, sen lös det upp i hans ögon:
- Oh right, I forgott...
Nu stoppade han ner handen i andra fickan av jackan....
________________________________________________________________________________________________
Men när han var halvvägs upp ur fickan utbrast han:
- You have to close your eyes.
- Justin?
- Co'mon...
Jag himlade lite o suckade åt honom men jag blundade och när det inte hände något öppnade ögonen igen:
- DON'T PEEK!!
- But you didn't do anything?
- No, I know, I just wanted to see if I could trust you ;)
- You can!! Okey, if you don't do anything stupid I'll have my eyes closed all the time, I PROMISE!!
- Good!
Jag blundade igen och jag var lite nervös över vad han skulle göra men när jag kände att Justin kom närmare och gav mig en kyss blev jag lugn igen:
- Okey, sorry, I just had to!
viskade han, sen tog han min högerhand och jag kände att han trädde på något på mitt ringfinger och när han sa att jag fick öppna ögonen viskade han:
- Happy Birthday, a couple of days late ;)
Jag kollade på den enorma ring som satt på mitt finger, jag kollade på Justin med öppen mun:
- Don't expect this is kind of a proposal, I just found the ring and thought it probalby fit with the bracelet.
- Justin, this is too much....
- No it's your birthday present from me, take it!
Han tittade på mig och log och jag kunde inte hålla min glädje borta jag kastade mig runt Justin och gav honom en stor kram och började nästan gråta av glädje. I smyg kollade jag lite på ringen bakom ryggen på honom. Den var verkligen underbar och den passade perfekt till armbandet.
- I can see you like blue, sa jag och skrattade till lite.
- Yeah, I do, and I love when girls dresses themselves in blue.. ;) but blue suits you!
- Thank you :D
Vi satt en stund och höll om varandra, men det var så mycket jag ville veta om Justin och allt runt honom, så jag kunde inte hålla mig från att fråga honom:
- Justin? How can do deal with your life everyday?
- What do you mean?
- I mean like, where ever you goes, there's girls screaming for you, there's papparazzis following you and you don't have any privacy anymore...
- I know, it maybe sounds strange but I kinda started get used to it... but it's hard than my fans are so jealous.
- What?
- There's one reason for why I haven't told the media about us...
- Yeah, and it's because of your fans?
- Mhm, I love them...
- Yeah I could see that the other day :D
- But some of them are carzy, and I care about you more now, and I don't want anything to happen to you!
- It won't, I'm safe with you and I can take care of my self too.
- I know :D
Han kramade om mig hårt och pussade mig på huvudet.
- I and want you to know, I've never felt like this for anyone before.
Jag tittade på min ring och la mig mot Justins axel igen och slppnade av. Sen satt vi där länge och pratade om våra liv och oss själv mest, för att vi skulle lära känna varandra riktigt bra. Men när en servitör kom fram till oss och sa att de skulle stänga terassen för kvällen rycktes vi tillbaka till verklignehen igen.
Vad var klockan egentligen? Jag drog upp mobilen och tittade på klockan, den var 00.00. Oj hade vi suttit där så länge?
Vi gick in men bestämmde oss för att gå hem, Justin betalade notan och sen åkte vi ner och gick ut och kom ut i receptionen i huset och såg ut genom galsdörrarna att det stog massor av papparazzis utanför.
- Let's take another way out, sa Justin och tittade oroligt på mig.
- It's too late, sa jag och syftade påde skrikande människorna utan för.
Han tog ett djupt andetag och förde mig med honom genom att hålla sin hand på min rygg. Vi gick ut genom dörrarna och möttes av en stor skock männiksor med kameror och liknande.
Alla skrek och undrade vem jag var och undrade vad vi hade gjort och varför vi var så finklädda, men Justin svarade inte på något utan höll bara ett stadigt tag i mig och gick med bestämmda steg ut och ropade till sig en taxi. Vi hoppade in i den och den körde iväg med en rivstart.
- Where are we going? frågade chauffören
Justin tittade frågande på mig.
- We could go home to me, but I'm not sure how my parents woud respond, you know it's really late.
- Okey, but, I'm gonna leave tomorrow night, I'd like to spend even more time with you!
Jag log och sa min adress till chauffören och han nickade förstående.
- Do you really have to leave?
- I'm sorry Johanna, but I do!
Jag la mitt huvud på hans axel och det gick fort tills vi var framme.
Innan vi steg ur bilen betalade jag taxi chauffören och Justin bad honom att inte nömna något till någon om det han hade hört oss prata om, och det lovade han.
Vi gick ur och innan vi gick in stannade han och log mot mig och kysste mig. Han var underbar och han var MIN.
Men vi blev avbrutna av att en stark blixt for genom mörkret, vi stelnade till och kollade oss runt men vi såg ingen, det var förhoppningsvis inget.
Vi gick in och vi såg mina föräldrar ligga och sova i soffan, de hade somnat framför tv:n så vi tassade förbi dom och upp på mitt rum, där såg jag att min dator stog på och när jag kollade vad det stog på skärmen fick jag en chock, varför...
Fortsättning kmr...
Jag log lite mot honom och han pussade mig en gång på munnen, sen lös det upp i hans ögon:
- Oh right, I forgott...
Nu stoppade han ner handen i andra fickan av jackan....
________________________________________________________________________________________________
Men när han var halvvägs upp ur fickan utbrast han:
- You have to close your eyes.
- Justin?
- Co'mon...
Jag himlade lite o suckade åt honom men jag blundade och när det inte hände något öppnade ögonen igen:
- DON'T PEEK!!
- But you didn't do anything?
- No, I know, I just wanted to see if I could trust you ;)
- You can!! Okey, if you don't do anything stupid I'll have my eyes closed all the time, I PROMISE!!
- Good!
Jag blundade igen och jag var lite nervös över vad han skulle göra men när jag kände att Justin kom närmare och gav mig en kyss blev jag lugn igen:
- Okey, sorry, I just had to!
viskade han, sen tog han min högerhand och jag kände att han trädde på något på mitt ringfinger och när han sa att jag fick öppna ögonen viskade han:
- Happy Birthday, a couple of days late ;)
Jag kollade på den enorma ring som satt på mitt finger, jag kollade på Justin med öppen mun:
- Don't expect this is kind of a proposal, I just found the ring and thought it probalby fit with the bracelet.
- Justin, this is too much....
- No it's your birthday present from me, take it!
Han tittade på mig och log och jag kunde inte hålla min glädje borta jag kastade mig runt Justin och gav honom en stor kram och började nästan gråta av glädje. I smyg kollade jag lite på ringen bakom ryggen på honom. Den var verkligen underbar och den passade perfekt till armbandet.
- I can see you like blue, sa jag och skrattade till lite.
- Yeah, I do, and I love when girls dresses themselves in blue.. ;) but blue suits you!
- Thank you :D
Vi satt en stund och höll om varandra, men det var så mycket jag ville veta om Justin och allt runt honom, så jag kunde inte hålla mig från att fråga honom:
- Justin? How can do deal with your life everyday?
- What do you mean?
- I mean like, where ever you goes, there's girls screaming for you, there's papparazzis following you and you don't have any privacy anymore...
- I know, it maybe sounds strange but I kinda started get used to it... but it's hard than my fans are so jealous.
- What?
- There's one reason for why I haven't told the media about us...
- Yeah, and it's because of your fans?
- Mhm, I love them...
- Yeah I could see that the other day :D
- But some of them are carzy, and I care about you more now, and I don't want anything to happen to you!
- It won't, I'm safe with you and I can take care of my self too.
- I know :D
Han kramade om mig hårt och pussade mig på huvudet.
- I and want you to know, I've never felt like this for anyone before.
Jag tittade på min ring och la mig mot Justins axel igen och slppnade av. Sen satt vi där länge och pratade om våra liv och oss själv mest, för att vi skulle lära känna varandra riktigt bra. Men när en servitör kom fram till oss och sa att de skulle stänga terassen för kvällen rycktes vi tillbaka till verklignehen igen.
Vad var klockan egentligen? Jag drog upp mobilen och tittade på klockan, den var 00.00. Oj hade vi suttit där så länge?
Vi gick in men bestämmde oss för att gå hem, Justin betalade notan och sen åkte vi ner och gick ut och kom ut i receptionen i huset och såg ut genom galsdörrarna att det stog massor av papparazzis utanför.
- Let's take another way out, sa Justin och tittade oroligt på mig.
- It's too late, sa jag och syftade påde skrikande människorna utan för.
Han tog ett djupt andetag och förde mig med honom genom att hålla sin hand på min rygg. Vi gick ut genom dörrarna och möttes av en stor skock männiksor med kameror och liknande.
Alla skrek och undrade vem jag var och undrade vad vi hade gjort och varför vi var så finklädda, men Justin svarade inte på något utan höll bara ett stadigt tag i mig och gick med bestämmda steg ut och ropade till sig en taxi. Vi hoppade in i den och den körde iväg med en rivstart.
- Where are we going? frågade chauffören
Justin tittade frågande på mig.
- We could go home to me, but I'm not sure how my parents woud respond, you know it's really late.
- Okey, but, I'm gonna leave tomorrow night, I'd like to spend even more time with you!
Jag log och sa min adress till chauffören och han nickade förstående.
- Do you really have to leave?
- I'm sorry Johanna, but I do!
Jag la mitt huvud på hans axel och det gick fort tills vi var framme.
Innan vi steg ur bilen betalade jag taxi chauffören och Justin bad honom att inte nömna något till någon om det han hade hört oss prata om, och det lovade han.
Vi gick ur och innan vi gick in stannade han och log mot mig och kysste mig. Han var underbar och han var MIN.
Men vi blev avbrutna av att en stark blixt for genom mörkret, vi stelnade till och kollade oss runt men vi såg ingen, det var förhoppningsvis inget.
Vi gick in och vi såg mina föräldrar ligga och sova i soffan, de hade somnat framför tv:n så vi tassade förbi dom och upp på mitt rum, där såg jag att min dator stog på och när jag kollade vad det stog på skärmen fick jag en chock, varför...
Fortsättning kmr...
