.

Förra delen:
Jag log lite mot honom och han pussade mig en gång på munnen, sen lös det upp i hans ögon:

- Oh right, I forgott...

Nu stoppade han ner handen i andra fickan av jackan....
________________________________________________________________________________________________

Men när han var halvvägs upp ur fickan utbrast han:

- You have to close your eyes.
- Justin?
- Co'mon...

Jag himlade lite o suckade åt honom men jag blundade och när det inte hände något öppnade ögonen igen:

- DON'T PEEK!!
- But you didn't do anything?
- No, I know, I just wanted to see if I could trust you ;)
- You can!! Okey, if you don't do anything stupid I'll have my eyes closed all the time, I PROMISE!!
- Good!

Jag blundade igen och jag var lite nervös över vad han skulle göra men när jag kände att Justin kom närmare och gav mig en kyss blev jag lugn igen:

- Okey, sorry, I just had to!

viskade han, sen tog han min högerhand och jag kände att han trädde på något på mitt ringfinger och när han sa att jag fick öppna ögonen viskade han:

- Happy Birthday, a couple of days late ;)

Jag kollade på den enorma ring som satt på mitt finger, jag kollade på Justin med öppen mun:

- Don't expect this is kind of a proposal, I just found the ring and thought it probalby fit with the bracelet.
- Justin, this is too much....
- No it's your birthday present from me, take it!

Han tittade på mig och log och jag kunde inte hålla min glädje borta jag kastade mig runt Justin och gav honom en stor kram och började nästan gråta av glädje. I smyg kollade jag lite på ringen bakom ryggen på honom. Den var verkligen underbar och den passade perfekt till armbandet.


- I can see you like blue, sa jag och skrattade till lite.
- Yeah, I do, and I love when girls dresses themselves in blue.. ;) but blue suits you!
- Thank you :D

Vi satt en stund och höll om varandra, men det var så mycket jag ville veta om Justin och allt runt honom, så jag kunde inte hålla mig från att fråga honom:

- Justin? How can do deal with your life everyday?
- What do you mean?
- I mean like, where ever you goes, there's girls screaming for you, there's papparazzis following you and you don't have any privacy anymore...
- I know, it maybe sounds strange but I kinda started get used to it... but it's hard than my fans are so jealous.
- What?
- There's one reason for why I haven't told the media about us...
- Yeah, and it's because of your fans?
- Mhm, I love them...
- Yeah I could see that the other day :D
- But some of them are carzy, and I care about you more now, and I don't want anything to happen to you!
- It won't, I'm safe with you and I can take care of my self too.
- I know :D

Han kramade om mig hårt och pussade mig på huvudet.

- I and want you to know, I've never felt like this for anyone before.

Jag tittade på min ring och la mig mot Justins axel igen och slppnade av. Sen satt vi där länge och pratade om våra liv och oss själv mest, för att vi skulle lära känna varandra riktigt bra. Men när en servitör kom fram till oss och sa att de skulle stänga terassen för kvällen rycktes vi tillbaka till verklignehen igen. 

Vad var klockan egentligen? Jag drog upp mobilen och tittade på klockan, den var 00.00. Oj hade vi suttit där så länge? 

Vi gick in men bestämmde oss för att gå hem, Justin betalade notan och sen åkte vi ner och gick ut och kom ut i receptionen i huset och såg ut genom galsdörrarna att det stog massor av papparazzis utanför.

- Let's take another way out, sa Justin och tittade oroligt på mig.
- It's too late, sa jag och syftade påde skrikande människorna utan för.

Han tog ett djupt andetag och förde mig med honom genom att hålla sin hand på min rygg. Vi gick ut genom dörrarna och möttes av en stor skock männiksor med kameror och liknande.

Alla skrek och undrade vem jag var och undrade vad vi hade gjort och varför vi var så finklädda, men Justin svarade inte på något utan höll bara ett stadigt tag i mig och gick med bestämmda steg ut och ropade till sig en taxi. Vi hoppade in i den och den körde iväg med en rivstart.

- Where are we going? frågade chauffören

Justin tittade frågande på mig.

- We could go home to me, but I'm not sure how my parents woud respond, you know it's really late.
- Okey, but, I'm gonna leave tomorrow night, I'd like to spend even more time with you!

Jag log och sa min adress till chauffören och han nickade förstående.

- Do you really have to leave?
- I'm sorry Johanna, but I do!

Jag la mitt huvud på hans axel och det gick fort tills vi var framme.

Innan vi steg ur bilen betalade jag taxi chauffören och Justin bad honom att inte nömna något till någon om det han hade hört oss prata om, och det lovade han.

Vi gick ur och innan  vi gick in stannade han och log mot mig och kysste mig. Han var underbar och han var MIN.

Men vi blev avbrutna av att en stark blixt for genom mörkret, vi stelnade till och kollade oss runt men vi såg ingen, det var förhoppningsvis inget.

Vi gick in och vi såg mina föräldrar ligga och sova i soffan, de hade somnat framför tv:n så vi tassade förbi dom och upp på mitt rum, där såg jag att min dator stog på och när jag kollade vad det stog på skärmen fick jag en chock, varför...

Fortsättning kmr...