Del 18
Förra delen:
Jag hjälper dig om du hjälper mig, sa mannen
- Med vad?
- Du behöver bara svara på en liten fråga...
Jag blängde på honom:
- Vad för fråga?
________________________________________________________________________________________________
- Vem är du egentligen?
- Jag är jag!!
Jag stretade mig fram och tillbaka, sträckte på mig för att se över männen om det kom en taxi, men ingen var i synhåll.
- Du vet vad jag menar, VEM ÄR DU?, mannen stirrade på mig och jag var nu tvungen att tänka mig för, om vad jag sa!
- Jag är en tjej på 16 år som heter Johanna! räcker det? Nu vet du vem jag är!
- Det finns hur många 16-åriga Johannor som helst i världen! Vem är DU? upprepade han igen!
- Jag heter Johanna Larsson, är 16 år, bor här i LA, jag dansar och driver en populär blo...
- Vad driver du?
- Inget, jag har redan sagt för mycket!!
Då som om en blixt ur en klar himmel stog det plötsligt en taxi där och jag var inte sen att hoppa in där!
Jag sa adressen till hotellet och chauffören drog iväg med en rivstart! Och nu flög tankarna runt i skallen på mig, skulle de lista ut vem jag va nu? sprida massa hemska rykten om mig? skulle de hitta min mikroblogg och skriva stora repotage om mig i tidningarna? Vad skulle hända? Vem hade tagit och skickat in bilden på mig och Justin när vi kysstes?
Då kom jag ihåg hotet jag hade fått av ngn C, det var ju någon som hade hotat med att hon skulle skulle göra mitt liv till ett levande helvete om jag inte lämnade honom. Det måste ha varit den personen som tog bilden på oss, men hon måste ha haft väldig koll på oss, eftersom bilden var uppe redan dagen efter.
Jag räknade ut att det måste vara någon som känner mig och som vet vart jag bor, någon som kan hålla koll på mig och mitt hus utan att bli upptäckt!
Mer han jag inte fundera innan bilen tvärstannade och mannen i framsätet log nöjt. Vi var redan framme vid hotellet så jag betalade chauffören och gick ur bilen. Här var det minst lika mycket folk och papparazzis utanför grindarna till hotellet. Och jag blev orolig över hur jag skulle klara att ta mig igenom folkmassan men i samma sekund hörde jag ngn viska mitt namn!
Jag kollade runt, men såg ingen som möjligtvis hade kunnat viska mitt namn, men när jag hörde det igen, och den här gången lite högre såg jag att det stog en kille bakom en buske lite längre bort från grinden. Jag gick försiktigt dit och såg att det var Justin, jag drog en lättad suck men att slappna av var det sista jag kunde göra.
Justin tog tag i min arm och drog mig in brevid honom bakom busken så att ingen skulle se oss.
- Varför tog det så lång tid?
- Det kom ingen taxi och jag blev utpressad av papparazzis!
- VA?!
- Ingen fara, jag sa inget om oss eller något viktigt!
Det kändes fel att inte säga hela sanningen till Justin men jag vill inte oroa honom.
Han log och gav mig en puss på munnen och sen fick vi brott igen, för precis i samma sekund hördes det ett gällt rop:
- JAG HAAATAR DIIG!!!!!
Justin tog sabbt min arm igen och började springa längst staketet och vi lyckades ta oss till en dörr in till en toalett. På toaletten stog 2 vakter och väntade, de ledde oss in genom en annan dörr och vi kom till en lång korridor. Vi gick genom hela korridoren och kom till sist fram till lobbyn!
Vi försökte nu smyga bakom de stora vakterna för att inte bli sedda. Justin höll min hand medan vi smög genom hela lobbyn och ut till en dörr mot havet. Där lämnade de oss och vi var återigen ensamma!
- Jag är så ledsen för det här! , sa Justin och skakde på huvudet
- Justin, sluta va inte det!! Det kommer gå bra!
Han log mot mig och såg glad ut över att jag alltid lyckades prata honom till rätta. Han tog min hand och vi började gå mot piren som låg lite längre bort.
Vi gick i tystnad och kollade på allt osm var omrking oss, det var verkligen vackert. De hade ett stort konstgjort vattenfall brevid hotellet och under kunde man bada och gå in i en grotta som fanns under vattenfallet. Det såg väldigt romantiskt ut där under! De hade också en flera meter hör väg med BARA blommor, det var rosa, lila, gula och röda blommor och det doftade underbart gott när man gick förbi det.
Och när vi gick förbi det sträckte Justin ut handen och plockade en vacker rosa blomma och satte den i håret på mig. När den satt bra på plats nog han nöjt för sig själv. Jag skakade på huvudet och skrattade.
Vi kom fram till stranden och för att ta sig ut till piren var man tvungen att gå på en ganksa smal bro ut dit först. Men det var bara staket på ena sidan och jag blev lite orolig att jag skulle ramla i vattnet. Men Justin gick framför mig helt normalt och jag blev ännu mer nervös och höll mig fast ännu hårdare vid det staket som fanns.
När Justin väl vände sig om skrattade han åt mig:
- Vad är det nu då?
- Jag kommer ramla!
- Johanna, det är säkert 1 meter brett här.
- Sluta skratta!
Han skakade på huvudet igen och började gå tillbaka mot mig igen. Men då började vi höra skrik och rop från stranden lite längre bort.
Det var papparazzis som hade samlats på den allmänna delen av stranden och njöt nu av det som hände på bron.
Men Justin kom fram till mig och tog tag i mig:
- Nu skyndar vi oss in, och skym ansiktet!
Han tog min hand och började små springa, jag var rent ut sagt livrädd att vi skulle ramla i men jag höll ett stadigt grepp om hans hand och litade på honom, jag såg noga till att hålla huvudet ner och låta håret hänga för sniktet samtidigt som jag höll en hand för ansiktet.
Vi kom som tur var fram snabbt och vi gick in i den runda piren. Vi kunde fortfarande se papparzzisarna på långt håll eftersom dte var glas runt om i hela piren men det var stor och vi var långt bort så vi behövde inte vara alls för oroliga.
Jag tittade ut på utsikten och det var helt galet vackert. Jag fick ett lyckorus genom hela kroppen och var bara tvungen att krama om Justin, utan förvarning slängde jag mig bara om halsen på Justin och skrattade lyckligt.
När jag tittade upp såg jag ett välkänt ansikte, min granne satt på en bänk lite längre bort och läste en tidning.
Då kom jag på det, min granne, hon bodde på huset rakt över gatan, vi hade varit kompisar länge, vi kunde se rakt in genom varandras fönsteröver gatan och vi kunde se precis vad som pågick i varandras rum.
Hennes namn: Christina
Fortsättning kmr...
__________________________________________________________________________________________________________________________________
Jag fortsatte på svenska, vi får se om det blir så här, om jag får in några klagomål eller liknande och om det känns rätt för mig. men det blir så här så länge!
Jag hjälper dig om du hjälper mig, sa mannen
- Med vad?
- Du behöver bara svara på en liten fråga...
Jag blängde på honom:
- Vad för fråga?
________________________________________________________________________________________________
- Vem är du egentligen?
- Jag är jag!!
Jag stretade mig fram och tillbaka, sträckte på mig för att se över männen om det kom en taxi, men ingen var i synhåll.
- Du vet vad jag menar, VEM ÄR DU?, mannen stirrade på mig och jag var nu tvungen att tänka mig för, om vad jag sa!
- Jag är en tjej på 16 år som heter Johanna! räcker det? Nu vet du vem jag är!
- Det finns hur många 16-åriga Johannor som helst i världen! Vem är DU? upprepade han igen!
- Jag heter Johanna Larsson, är 16 år, bor här i LA, jag dansar och driver en populär blo...
- Vad driver du?
- Inget, jag har redan sagt för mycket!!
Då som om en blixt ur en klar himmel stog det plötsligt en taxi där och jag var inte sen att hoppa in där!
Jag sa adressen till hotellet och chauffören drog iväg med en rivstart! Och nu flög tankarna runt i skallen på mig, skulle de lista ut vem jag va nu? sprida massa hemska rykten om mig? skulle de hitta min mikroblogg och skriva stora repotage om mig i tidningarna? Vad skulle hända? Vem hade tagit och skickat in bilden på mig och Justin när vi kysstes?
Då kom jag ihåg hotet jag hade fått av ngn C, det var ju någon som hade hotat med att hon skulle skulle göra mitt liv till ett levande helvete om jag inte lämnade honom. Det måste ha varit den personen som tog bilden på oss, men hon måste ha haft väldig koll på oss, eftersom bilden var uppe redan dagen efter.
Jag räknade ut att det måste vara någon som känner mig och som vet vart jag bor, någon som kan hålla koll på mig och mitt hus utan att bli upptäckt!
Mer han jag inte fundera innan bilen tvärstannade och mannen i framsätet log nöjt. Vi var redan framme vid hotellet så jag betalade chauffören och gick ur bilen. Här var det minst lika mycket folk och papparazzis utanför grindarna till hotellet. Och jag blev orolig över hur jag skulle klara att ta mig igenom folkmassan men i samma sekund hörde jag ngn viska mitt namn!
Jag kollade runt, men såg ingen som möjligtvis hade kunnat viska mitt namn, men när jag hörde det igen, och den här gången lite högre såg jag att det stog en kille bakom en buske lite längre bort från grinden. Jag gick försiktigt dit och såg att det var Justin, jag drog en lättad suck men att slappna av var det sista jag kunde göra.
Justin tog tag i min arm och drog mig in brevid honom bakom busken så att ingen skulle se oss.
- Varför tog det så lång tid?
- Det kom ingen taxi och jag blev utpressad av papparazzis!
- VA?!
- Ingen fara, jag sa inget om oss eller något viktigt!
Det kändes fel att inte säga hela sanningen till Justin men jag vill inte oroa honom.
Han log och gav mig en puss på munnen och sen fick vi brott igen, för precis i samma sekund hördes det ett gällt rop:
- JAG HAAATAR DIIG!!!!!
Justin tog sabbt min arm igen och började springa längst staketet och vi lyckades ta oss till en dörr in till en toalett. På toaletten stog 2 vakter och väntade, de ledde oss in genom en annan dörr och vi kom till en lång korridor. Vi gick genom hela korridoren och kom till sist fram till lobbyn!
Vi försökte nu smyga bakom de stora vakterna för att inte bli sedda. Justin höll min hand medan vi smög genom hela lobbyn och ut till en dörr mot havet. Där lämnade de oss och vi var återigen ensamma!
- Jag är så ledsen för det här! , sa Justin och skakde på huvudet
- Justin, sluta va inte det!! Det kommer gå bra!
Han log mot mig och såg glad ut över att jag alltid lyckades prata honom till rätta. Han tog min hand och vi började gå mot piren som låg lite längre bort.
Vi gick i tystnad och kollade på allt osm var omrking oss, det var verkligen vackert. De hade ett stort konstgjort vattenfall brevid hotellet och under kunde man bada och gå in i en grotta som fanns under vattenfallet. Det såg väldigt romantiskt ut där under! De hade också en flera meter hör väg med BARA blommor, det var rosa, lila, gula och röda blommor och det doftade underbart gott när man gick förbi det.
Och när vi gick förbi det sträckte Justin ut handen och plockade en vacker rosa blomma och satte den i håret på mig. När den satt bra på plats nog han nöjt för sig själv. Jag skakade på huvudet och skrattade.
Vi kom fram till stranden och för att ta sig ut till piren var man tvungen att gå på en ganksa smal bro ut dit först. Men det var bara staket på ena sidan och jag blev lite orolig att jag skulle ramla i vattnet. Men Justin gick framför mig helt normalt och jag blev ännu mer nervös och höll mig fast ännu hårdare vid det staket som fanns.
När Justin väl vände sig om skrattade han åt mig:
- Vad är det nu då?
- Jag kommer ramla!
- Johanna, det är säkert 1 meter brett här.
- Sluta skratta!
Han skakade på huvudet igen och började gå tillbaka mot mig igen. Men då började vi höra skrik och rop från stranden lite längre bort.
Det var papparazzis som hade samlats på den allmänna delen av stranden och njöt nu av det som hände på bron.
Men Justin kom fram till mig och tog tag i mig:
- Nu skyndar vi oss in, och skym ansiktet!
Han tog min hand och började små springa, jag var rent ut sagt livrädd att vi skulle ramla i men jag höll ett stadigt grepp om hans hand och litade på honom, jag såg noga till att hålla huvudet ner och låta håret hänga för sniktet samtidigt som jag höll en hand för ansiktet.
Vi kom som tur var fram snabbt och vi gick in i den runda piren. Vi kunde fortfarande se papparzzisarna på långt håll eftersom dte var glas runt om i hela piren men det var stor och vi var långt bort så vi behövde inte vara alls för oroliga.
Jag tittade ut på utsikten och det var helt galet vackert. Jag fick ett lyckorus genom hela kroppen och var bara tvungen att krama om Justin, utan förvarning slängde jag mig bara om halsen på Justin och skrattade lyckligt.
När jag tittade upp såg jag ett välkänt ansikte, min granne satt på en bänk lite längre bort och läste en tidning.
Då kom jag på det, min granne, hon bodde på huset rakt över gatan, vi hade varit kompisar länge, vi kunde se rakt in genom varandras fönsteröver gatan och vi kunde se precis vad som pågick i varandras rum.
Hennes namn: Christina
Fortsättning kmr...
__________________________________________________________________________________________________________________________________
Jag fortsatte på svenska, vi får se om det blir så här, om jag får in några klagomål eller liknande och om det känns rätt för mig. men det blir så här så länge!
Postat av: Melina
Engelska är bättre men gör som du vill :) btw still lovin the story :)
