.

Förra delen:
Jag la mig på sidan och Justin la sig brevid mig och la sin arm runt mig och viskade:

-...
________________________________________________________________________________________________

- You make me feel alive!

Jag blundade och log och måste ha somnat för när jag öppnade ögonen vaknade jag av ett rycka av att min lillebror stog och skrek vid våra fötter:

- Mum, dad, someone has kidnapped Johanna!

Jag hörde snabba steg i trappan och undrade var det var som stog på. Jag satte mig upp och tittade mig yrvaket omkring. Jag kollade på Justin och kom på att det var nog det han skrek om.

- No, it's Justin, he's not dangerous, he's my boyfriend!

Men mer hann jag inte säga innan mamma och pappa störtade in genom dörren och såg helt förskräckta ut. men deras förfärade miner blev sen till frågetecken och sen pappas min blev en aning sträng och arg och mammas min blev bara besviken.

- No she's okey, but Johanna, why wont you two get dressed and come down?
- Okey, mum
- Good, cause I gotta talk to ya!

Blängde pappa på mig. sen gick de ur rummet och drog med sig min lillebror.

- Sorry bout that!
- It's okey, but your parents didn't look so happy about this?
- No, I'm  gonna talk to em, they'll coolen off a little :P

Vi gick upp och jag gick in i badrummet, borstade håret och satte upp den i en toffs och drog på mig ett par mjukisbyxor och ett linne. Men när jag kom in i mitt rum igen såg Justin så där vilsen ut igen:

- What's now?
- I've got nothing to wear, if I'm not wearing what I worn yesterday?
- It's cool, you can kepp that on, and then you can change before you leave.

Vi gick ner båda två och när vi kom ner satt hela min familj vid matbordet och åt och det kändes ganska konstigt att komma ner där med Justin, och jag var ganska säker på att han kände likadant.

Vi gick fram till bordet och satte oss, alla var tysta och jag kollade ner i skålen som stog på min plats:

- Go on, eat!
- Thanks sir!

Justin tog genast för sig och var väldigt artig, men jag kände spänningen mellan mina föräldrar. Och jag kunde inte hålla mig:

- WHY WONT YOU LET ME HAVE AN ORDINARY RELATIONSHIP WITH SOMEONE??!!
- Don't you scream like that to me!!!
- But dad, you'll always screar away my boyfriends, I'll never grow up with love and I'll never find the right one if you'll keep doing this. You'll never have grandchildren, don't you get it?
- We didn't know you felt that way?
- Mum, don't come with any explanations now please, you know what I mean!

De blev tysta ett tag och jag kände ilskan bubbla upp ännu mer innom mig. Jag kunde inte sluta nu, när jag var igång, de var tvugna att få veta sanningen, jag spännde ögonen i dom och väste fram:

- And if take Justin away from me, I'll never EVER EVER EVER forgive you, he means so much to me, and you gudge people like you guys do, even before you have the chance to even get to know them.
- Johanna...
- No, Justin, you don't get this...
- Just let me say something..

Alla blev tysta och kollade på Justin.

-...

Fortsättning kmr...