.

Förra delen:
Justin, Ryan och Chaz hade klämt ihop sig i en säng och Pattie Sov på soffan i andra änden av rummet. Killarna var så söta så jag trodde jag skulle smälla av, jag log åt dom och precis när jag skulle stänga dörren hörde jag mitt namn:

- Johanna? var det någon som viskade.

Jag öppnade dörren igen och blev lite chockad över vad jag såg.
________________________________________________________________________________________________

När jag öppnade dörren igen så hade Ryan tydligen kravlat sig ur sängen och ställt sig upp brevid, han tittade på mig och en leende började leta sig fram och ryckte i hans mungipor. Han sträckte ut handen och tog några steg mot mig. Jag öppnade dörren ännu mer och tog några steg emot Ryan innan han kom fram och mötte mig. Han tog min hand och höll kvar den i sin. Han kollade ner på våra händer och log:

- Jag var så rädd...
- Ryan, vad håller du på med?
- Jag var så rädd att du skulle dö...

Jag kollade frågande på honom, men lät honom hålla kvar min hand. Han sa inget mer men kollade upp och kollade rakt in i mina ögon, och nu kunde jag se hur innerligt glad han var. Och en liten del av mig smälte nog lite när jag såg hur glad han var, inte på något romantiskt sätt utan bara att jag kunde se hur äkta hans ord var.

- Ryan, jag går ingenstans!

Han log ännu bredare och klmde hårdare om min hand, och sen drog han mig intill sig och la sina armar om honom. Han var jättevarm, och det var jätteskönt att känna den värmen när jag fortfarande var ganska kall. Jag la mina armar om hans bara överkropp och kramade honom tillbaka, han var verkligen en underbar vän och jag var glad att jag hade honom som stöd.

Jag släppte taget innan Ryan men eftersom jag släppte så släppte han med, vi log mot varandra, och jag tog ett steg bakåt. Han log med och släppte min hand innan jag backade ur rummet och stängde dörren bakom mig, jag gick ut mot köket igen och kollade vad det fanns i kylskåpet. Inte mycket så jag fick improvisera lite. Jag tog ut lite ägg och bacon ur kylen och la det på bänken brevid spisen.

Nu började ljusna allt mer ute och jag gick bort till telefonen som låg vid sofforna för att ringa roomservice för att beställa upp lite mer mat, skulle inte Justin gilla att jag beställde upp mat på hans namn så fick väl jag betala det senare, men nu ville jag gottgöra dom för att de räddade mig igår.

Efter att jag ringt ner, gick jag tillbaka till spisen och drog igång en platta och stekte baconen. Det tog inte lång tid innan dörren till deras sovrum öppnades och Pattie kom ut.

- Men oj, God Morgon Johanna! Jag tyckte väl attd et lukta mat, men inte ska du stå här, gå in och lägg dig igen så löser jag resten här.
- Nej, jag mår mycket bättre nu, och jag ville göra nått för er så sätt och kolla på tv eller nått, jag klarar dt här!

Pattie log lite motvilligt men gick bort till sofforna och satte på tv:n. Jag stekte klar baconen och la upp dom på papper så att fettet skulle få rinna av, under tiden gick jag och dukade till 4 personer på balkongen. Nu avr det nästan helt ljust ute och jag skyndade mig tillbaka till spisen för att steka äggen innan grabbarna vaknade.

Och jag hann precis steka klart det sista ägget och lägga upp det på ett fat när det ringde på dörren och roomservice kom med det jag hade beställt upp, det va allt från pannkakor, till juice, till kakor och frukt. Jag snabbade mig på att placera ut det på det enorma bordet på balkongen och hann lagom in igen precis som dörren till deras sovrummet öppnades.

Ryan och Chaz log när de såg mig och jag log tillbaka.

- Shit vad det luktar gott! utbrast Chaz och kollad på Pattie som nu hade stängt av tv:n och kommit bort till oss.
- Nä, kolla inte på mig, idag är det Johanna som har fixat frukost. sa hon och la sin hand på min axel, jag v'nde huvudet och log mot henne innan jag höll upp mian händer för att visa alla ut till balkongen.

- Var så goda mitt herrskap! sa jag och bugade.

Alla skyndade sig mot bordet och innan jag hunnit ut genom glasdörrarna la Justin sin hand på mitt huvud och pussade mig snabbt på pannan:

- Glad du mår bättre, sa han känslokallt utan att titta på mig och sen trängde han sig före mig ut genom dörren och gick och satte sig. Vad var dt med honom nu då? Varför var han så tjurig? Men jag lotsades inte om det och gick och satte mig på den stolen som va kvar, brevid Patte och mitt emot Ryan.


Vi satte oss och åt och började prata och skratta om allt, alla utom Justin, som satt tyst i sitt hörn och tuggade på sina bacon. Han kanske bara hade vaknat på fel sida helt enkelt? Så det kankse var bäst att låta honom va.

- Vem har betalat allt det här då? frågade han och kollade allvarligt på mig
- Jag satte upp det på ditt namn, sa jag lite skamset och slet min blick från hans.
- Jaha ja... svara han arrogant
- Men jag kan betala allt senare... fortsatte jag men blev avbruten av Pattie
- Nej då Johanna, det är lugnt, det fixar vi, sa hon och slängde ett lite strängt öga på Justin

Alla blev tysta men i nästa sekund så berättade Chaz något sjukt roligt barndomsminne som killarna hade, och alla brast ut i asgrav. Och nu drog även Justin lite i ena mungipan. Men blev snart allvarlig igen.

Jag lyfte blicken lite från min tallrik och mötte Ryans blick som gjorde likadant. Jag log när våra blickar möttes, precis som Ran gjorde, men vi blev snart avbrutna när Justin så aggresivt ställde sig upp att stolen flög bak och slog i backen, han spännde ögonen i mig och sa nästan argt:

- Ja, tack för maten då Johanna!

Och snart gick han med raska och bestämmda steg in igen och smällde igen dörren till det sovrummet jag sovit i med en hård smäll.

Vi kollade frågande på varandra, men Pattie ursäktade sig och lämnade bordet för att kolla vad det var för fel på hennes son.

Nu var det bara Chaz, Ryan och jag kvar, och det kändes inte direkt som om vi hade något att prata om vi satt tysta till Pattie kom tillbaka och kollade ganska allvarligt¨på mig:

- Du, jag tror han vill prata lite med dig...

Jag kollade frågande på henne, men hon nickade bara in mot rummet där Justin va, så jag la ifrån mig gaffeln jag höll i och reste mig och gick in i sovrummet. Jag stängde dörren bakom mig och såg att Justin satt på en stol framåtlutad med ryggen mot mig, och precis som jag skulle öppna munnen och fråga vad som försig gick utbrast han:

- Ha, Johanna, hur dum tror du jag är?

Vad menade han?

- vad snackar du om Justin?
- Ja, ni är inte så diskreta om man säger så....

Jag hörde att han röst darrade lite och när jag vände mig om såg jag att han var svullen runt ögonen, hade han gråtit?

- Jutsin, vad pratar du om, hur är det?

Jag sprang fram och la min hand på hans axel, men han drog undan den och gjorde klart för mig att han inte ville att jag skulle röra honom.

- Jag va ju förihelevte i samma rum!

Jag blev lite ställd över att han svor, Justin brukar aldrig, ALDRIG svära. Men jag var bara tyst, jag fortstod fortfarande inte vad han pratade om.

- Ni kankse trodde jag sov, men jag hade inte kunnat sova en blund inatt, jag va så orolig över dig, men tydligen fanns det nån mer som kände precis likadant.
- Och nu vid bordet.... kunde ni inte dölja er små leenden lite bättre?

Han vände sig om igen och jag såg hur han blev arg på sig själv för att han hade tårarna börjat rinna igen, och nu förstod jag vad han pratade om.

Ryan och mig!

Fortsättning kmr...
________________________________________________________________________________________________
Fortsätt kommentera och ge feedback, ni är bäst!