Del 56
Förra delen:
Justin, Ryan och Chaz hade klämt ihop sig i en säng och Pattie Sov på soffan i andra änden av rummet. Killarna var så söta så jag trodde jag skulle smälla av, jag log åt dom och precis när jag skulle stänga dörren hörde jag mitt namn:
- Johanna? var det någon som viskade.
Jag öppnade dörren igen och blev lite chockad över vad jag såg.
________________________________________________________________________________________________
När jag öppnade dörren igen så hade Ryan tydligen kravlat sig ur sängen och ställt sig upp brevid, han tittade på mig och en leende började leta sig fram och ryckte i hans mungipor. Han sträckte ut handen och tog några steg mot mig. Jag öppnade dörren ännu mer och tog några steg emot Ryan innan han kom fram och mötte mig. Han tog min hand och höll kvar den i sin. Han kollade ner på våra händer och log:
- Jag var så rädd...
- Ryan, vad håller du på med?
- Jag var så rädd att du skulle dö...
Jag kollade frågande på honom, men lät honom hålla kvar min hand. Han sa inget mer men kollade upp och kollade rakt in i mina ögon, och nu kunde jag se hur innerligt glad han var. Och en liten del av mig smälte nog lite när jag såg hur glad han var, inte på något romantiskt sätt utan bara att jag kunde se hur äkta hans ord var.
- Ryan, jag går ingenstans!
Han log ännu bredare och klmde hårdare om min hand, och sen drog han mig intill sig och la sina armar om honom. Han var jättevarm, och det var jätteskönt att känna den värmen när jag fortfarande var ganska kall. Jag la mina armar om hans bara överkropp och kramade honom tillbaka, han var verkligen en underbar vän och jag var glad att jag hade honom som stöd.
Jag släppte taget innan Ryan men eftersom jag släppte så släppte han med, vi log mot varandra, och jag tog ett steg bakåt. Han log med och släppte min hand innan jag backade ur rummet och stängde dörren bakom mig, jag gick ut mot köket igen och kollade vad det fanns i kylskåpet. Inte mycket så jag fick improvisera lite. Jag tog ut lite ägg och bacon ur kylen och la det på bänken brevid spisen.
Nu började ljusna allt mer ute och jag gick bort till telefonen som låg vid sofforna för att ringa roomservice för att beställa upp lite mer mat, skulle inte Justin gilla att jag beställde upp mat på hans namn så fick väl jag betala det senare, men nu ville jag gottgöra dom för att de räddade mig igår.
Efter att jag ringt ner, gick jag tillbaka till spisen och drog igång en platta och stekte baconen. Det tog inte lång tid innan dörren till deras sovrum öppnades och Pattie kom ut.
- Men oj, God Morgon Johanna! Jag tyckte väl attd et lukta mat, men inte ska du stå här, gå in och lägg dig igen så löser jag resten här.
- Nej, jag mår mycket bättre nu, och jag ville göra nått för er så sätt och kolla på tv eller nått, jag klarar dt här!
Pattie log lite motvilligt men gick bort till sofforna och satte på tv:n. Jag stekte klar baconen och la upp dom på papper så att fettet skulle få rinna av, under tiden gick jag och dukade till 4 personer på balkongen. Nu avr det nästan helt ljust ute och jag skyndade mig tillbaka till spisen för att steka äggen innan grabbarna vaknade.
Och jag hann precis steka klart det sista ägget och lägga upp det på ett fat när det ringde på dörren och roomservice kom med det jag hade beställt upp, det va allt från pannkakor, till juice, till kakor och frukt. Jag snabbade mig på att placera ut det på det enorma bordet på balkongen och hann lagom in igen precis som dörren till deras sovrummet öppnades.
Ryan och Chaz log när de såg mig och jag log tillbaka.
- Shit vad det luktar gott! utbrast Chaz och kollad på Pattie som nu hade stängt av tv:n och kommit bort till oss.
- Nä, kolla inte på mig, idag är det Johanna som har fixat frukost. sa hon och la sin hand på min axel, jag v'nde huvudet och log mot henne innan jag höll upp mian händer för att visa alla ut till balkongen.
- Var så goda mitt herrskap! sa jag och bugade.
Alla skyndade sig mot bordet och innan jag hunnit ut genom glasdörrarna la Justin sin hand på mitt huvud och pussade mig snabbt på pannan:
- Glad du mår bättre, sa han känslokallt utan att titta på mig och sen trängde han sig före mig ut genom dörren och gick och satte sig. Vad var dt med honom nu då? Varför var han så tjurig? Men jag lotsades inte om det och gick och satte mig på den stolen som va kvar, brevid Patte och mitt emot Ryan.
Vi satte oss och åt och började prata och skratta om allt, alla utom Justin, som satt tyst i sitt hörn och tuggade på sina bacon. Han kanske bara hade vaknat på fel sida helt enkelt? Så det kankse var bäst att låta honom va.
- Vem har betalat allt det här då? frågade han och kollade allvarligt på mig
- Jag satte upp det på ditt namn, sa jag lite skamset och slet min blick från hans.
- Jaha ja... svara han arrogant
- Men jag kan betala allt senare... fortsatte jag men blev avbruten av Pattie
- Nej då Johanna, det är lugnt, det fixar vi, sa hon och slängde ett lite strängt öga på Justin
Alla blev tysta men i nästa sekund så berättade Chaz något sjukt roligt barndomsminne som killarna hade, och alla brast ut i asgrav. Och nu drog även Justin lite i ena mungipan. Men blev snart allvarlig igen.
Jag lyfte blicken lite från min tallrik och mötte Ryans blick som gjorde likadant. Jag log när våra blickar möttes, precis som Ran gjorde, men vi blev snart avbrutna när Justin så aggresivt ställde sig upp att stolen flög bak och slog i backen, han spännde ögonen i mig och sa nästan argt:
- Ja, tack för maten då Johanna!
Och snart gick han med raska och bestämmda steg in igen och smällde igen dörren till det sovrummet jag sovit i med en hård smäll.
Vi kollade frågande på varandra, men Pattie ursäktade sig och lämnade bordet för att kolla vad det var för fel på hennes son.
Nu var det bara Chaz, Ryan och jag kvar, och det kändes inte direkt som om vi hade något att prata om vi satt tysta till Pattie kom tillbaka och kollade ganska allvarligt¨på mig:
- Du, jag tror han vill prata lite med dig...
Jag kollade frågande på henne, men hon nickade bara in mot rummet där Justin va, så jag la ifrån mig gaffeln jag höll i och reste mig och gick in i sovrummet. Jag stängde dörren bakom mig och såg att Justin satt på en stol framåtlutad med ryggen mot mig, och precis som jag skulle öppna munnen och fråga vad som försig gick utbrast han:
- Ha, Johanna, hur dum tror du jag är?
Vad menade han?
- vad snackar du om Justin?
- Ja, ni är inte så diskreta om man säger så....
Jag hörde att han röst darrade lite och när jag vände mig om såg jag att han var svullen runt ögonen, hade han gråtit?
- Jutsin, vad pratar du om, hur är det?
Jag sprang fram och la min hand på hans axel, men han drog undan den och gjorde klart för mig att han inte ville att jag skulle röra honom.
- Jag va ju förihelevte i samma rum!
Jag blev lite ställd över att han svor, Justin brukar aldrig, ALDRIG svära. Men jag var bara tyst, jag fortstod fortfarande inte vad han pratade om.
- Ni kankse trodde jag sov, men jag hade inte kunnat sova en blund inatt, jag va så orolig över dig, men tydligen fanns det nån mer som kände precis likadant.
- Och nu vid bordet.... kunde ni inte dölja er små leenden lite bättre?
Han vände sig om igen och jag såg hur han blev arg på sig själv för att han hade tårarna börjat rinna igen, och nu förstod jag vad han pratade om.
Ryan och mig!
Fortsättning kmr...
________________________________________________________________________________________________
Fortsätt kommentera och ge feedback, ni är bäst!
Justin, Ryan och Chaz hade klämt ihop sig i en säng och Pattie Sov på soffan i andra änden av rummet. Killarna var så söta så jag trodde jag skulle smälla av, jag log åt dom och precis när jag skulle stänga dörren hörde jag mitt namn:
- Johanna? var det någon som viskade.
Jag öppnade dörren igen och blev lite chockad över vad jag såg.
________________________________________________________________________________________________
När jag öppnade dörren igen så hade Ryan tydligen kravlat sig ur sängen och ställt sig upp brevid, han tittade på mig och en leende började leta sig fram och ryckte i hans mungipor. Han sträckte ut handen och tog några steg mot mig. Jag öppnade dörren ännu mer och tog några steg emot Ryan innan han kom fram och mötte mig. Han tog min hand och höll kvar den i sin. Han kollade ner på våra händer och log:
- Jag var så rädd...
- Ryan, vad håller du på med?
- Jag var så rädd att du skulle dö...
Jag kollade frågande på honom, men lät honom hålla kvar min hand. Han sa inget mer men kollade upp och kollade rakt in i mina ögon, och nu kunde jag se hur innerligt glad han var. Och en liten del av mig smälte nog lite när jag såg hur glad han var, inte på något romantiskt sätt utan bara att jag kunde se hur äkta hans ord var.
- Ryan, jag går ingenstans!
Han log ännu bredare och klmde hårdare om min hand, och sen drog han mig intill sig och la sina armar om honom. Han var jättevarm, och det var jätteskönt att känna den värmen när jag fortfarande var ganska kall. Jag la mina armar om hans bara överkropp och kramade honom tillbaka, han var verkligen en underbar vän och jag var glad att jag hade honom som stöd.
Jag släppte taget innan Ryan men eftersom jag släppte så släppte han med, vi log mot varandra, och jag tog ett steg bakåt. Han log med och släppte min hand innan jag backade ur rummet och stängde dörren bakom mig, jag gick ut mot köket igen och kollade vad det fanns i kylskåpet. Inte mycket så jag fick improvisera lite. Jag tog ut lite ägg och bacon ur kylen och la det på bänken brevid spisen.
Nu började ljusna allt mer ute och jag gick bort till telefonen som låg vid sofforna för att ringa roomservice för att beställa upp lite mer mat, skulle inte Justin gilla att jag beställde upp mat på hans namn så fick väl jag betala det senare, men nu ville jag gottgöra dom för att de räddade mig igår.
Efter att jag ringt ner, gick jag tillbaka till spisen och drog igång en platta och stekte baconen. Det tog inte lång tid innan dörren till deras sovrum öppnades och Pattie kom ut.
- Men oj, God Morgon Johanna! Jag tyckte väl attd et lukta mat, men inte ska du stå här, gå in och lägg dig igen så löser jag resten här.
- Nej, jag mår mycket bättre nu, och jag ville göra nått för er så sätt och kolla på tv eller nått, jag klarar dt här!
Pattie log lite motvilligt men gick bort till sofforna och satte på tv:n. Jag stekte klar baconen och la upp dom på papper så att fettet skulle få rinna av, under tiden gick jag och dukade till 4 personer på balkongen. Nu avr det nästan helt ljust ute och jag skyndade mig tillbaka till spisen för att steka äggen innan grabbarna vaknade.
Och jag hann precis steka klart det sista ägget och lägga upp det på ett fat när det ringde på dörren och roomservice kom med det jag hade beställt upp, det va allt från pannkakor, till juice, till kakor och frukt. Jag snabbade mig på att placera ut det på det enorma bordet på balkongen och hann lagom in igen precis som dörren till deras sovrummet öppnades.
Ryan och Chaz log när de såg mig och jag log tillbaka.
- Shit vad det luktar gott! utbrast Chaz och kollad på Pattie som nu hade stängt av tv:n och kommit bort till oss.
- Nä, kolla inte på mig, idag är det Johanna som har fixat frukost. sa hon och la sin hand på min axel, jag v'nde huvudet och log mot henne innan jag höll upp mian händer för att visa alla ut till balkongen.
- Var så goda mitt herrskap! sa jag och bugade.
Alla skyndade sig mot bordet och innan jag hunnit ut genom glasdörrarna la Justin sin hand på mitt huvud och pussade mig snabbt på pannan:
- Glad du mår bättre, sa han känslokallt utan att titta på mig och sen trängde han sig före mig ut genom dörren och gick och satte sig. Vad var dt med honom nu då? Varför var han så tjurig? Men jag lotsades inte om det och gick och satte mig på den stolen som va kvar, brevid Patte och mitt emot Ryan.
Vi satte oss och åt och började prata och skratta om allt, alla utom Justin, som satt tyst i sitt hörn och tuggade på sina bacon. Han kanske bara hade vaknat på fel sida helt enkelt? Så det kankse var bäst att låta honom va.
- Vem har betalat allt det här då? frågade han och kollade allvarligt på mig
- Jag satte upp det på ditt namn, sa jag lite skamset och slet min blick från hans.
- Jaha ja... svara han arrogant
- Men jag kan betala allt senare... fortsatte jag men blev avbruten av Pattie
- Nej då Johanna, det är lugnt, det fixar vi, sa hon och slängde ett lite strängt öga på Justin
Alla blev tysta men i nästa sekund så berättade Chaz något sjukt roligt barndomsminne som killarna hade, och alla brast ut i asgrav. Och nu drog även Justin lite i ena mungipan. Men blev snart allvarlig igen.
Jag lyfte blicken lite från min tallrik och mötte Ryans blick som gjorde likadant. Jag log när våra blickar möttes, precis som Ran gjorde, men vi blev snart avbrutna när Justin så aggresivt ställde sig upp att stolen flög bak och slog i backen, han spännde ögonen i mig och sa nästan argt:
- Ja, tack för maten då Johanna!
Och snart gick han med raska och bestämmda steg in igen och smällde igen dörren till det sovrummet jag sovit i med en hård smäll.
Vi kollade frågande på varandra, men Pattie ursäktade sig och lämnade bordet för att kolla vad det var för fel på hennes son.
Nu var det bara Chaz, Ryan och jag kvar, och det kändes inte direkt som om vi hade något att prata om vi satt tysta till Pattie kom tillbaka och kollade ganska allvarligt¨på mig:
- Du, jag tror han vill prata lite med dig...
Jag kollade frågande på henne, men hon nickade bara in mot rummet där Justin va, så jag la ifrån mig gaffeln jag höll i och reste mig och gick in i sovrummet. Jag stängde dörren bakom mig och såg att Justin satt på en stol framåtlutad med ryggen mot mig, och precis som jag skulle öppna munnen och fråga vad som försig gick utbrast han:
- Ha, Johanna, hur dum tror du jag är?
Vad menade han?
- vad snackar du om Justin?
- Ja, ni är inte så diskreta om man säger så....
Jag hörde att han röst darrade lite och när jag vände mig om såg jag att han var svullen runt ögonen, hade han gråtit?
- Jutsin, vad pratar du om, hur är det?
Jag sprang fram och la min hand på hans axel, men han drog undan den och gjorde klart för mig att han inte ville att jag skulle röra honom.
- Jag va ju förihelevte i samma rum!
Jag blev lite ställd över att han svor, Justin brukar aldrig, ALDRIG svära. Men jag var bara tyst, jag fortstod fortfarande inte vad han pratade om.
- Ni kankse trodde jag sov, men jag hade inte kunnat sova en blund inatt, jag va så orolig över dig, men tydligen fanns det nån mer som kände precis likadant.
- Och nu vid bordet.... kunde ni inte dölja er små leenden lite bättre?
Han vände sig om igen och jag såg hur han blev arg på sig själv för att han hade tårarna börjat rinna igen, och nu förstod jag vad han pratade om.
Ryan och mig!
Fortsättning kmr...
________________________________________________________________________________________________
Fortsätt kommentera och ge feedback, ni är bäst!
Del 55
Förra delen:
- Jag älskar dig Justin! sa jag till min telefon som jag lagt framför mig och som jag såg att Justin fortafarande var kavr i luren. Sen försvann alla krafter och jag orkade inte ens gråta längre.
________________________________________________________________________________________________
Jag kände regnet slå mot min kropp och smeka min hud när den rann ner för att möta den blöta marken, mina ögon stirrade rakt fram och jag kände ingenting, ingen sorg, ingen ilksa, absolut ingen glädje och ingen kärlek längre. Nu började det blåsa med och jag rös i hela kroppen, men hade ingen ork att ställa mig upp eller på något sätt hitta ett sätt att skydda mig från kylan, jag låg bara där på trappen och lät min kroppstemperatur sjunka mer och mer. Jag vet inte hur länge jag låg där, hur snabbt minuterna gick, men precis som jag skulle sluta mina ögonlock såg jag två starka ljus svänga förbi trappen och stanna precis nedanför. Jag rokade inte bry mig om vad det var, men jag kunde höra bildörrar smälla igen och raska steg uppför trappen, och när stegen blev allt tydligare kunde jag höra en välbekant röst ropa:
- DET ÄR HON! NI MÅSTE KOMMA OCH HJÄLPA MIG!
Precis som jag såg Justin falla ner på knä brevid mig och lägga sina armar om mig slöt jag mina ögonlock, men långt bort kunde jag fortfarande höra hans röst:
- Så ja Johanna, jag är här nu, allt blir bra! O herregud du är ju iskall.
Justin pussade mig på kinden och sen svimmade jag.
(Detta är vad som händer efter att Johanna hade svimmat:)
Justin slet av sig sin tjocktröja och lyfte upp Johannas överkropp för att kunna linda in hennes kalla blöta kropp i något för att kunna höja hennes kroppstemperatur igen. Ryan kom springande upp för trapporna och blev förskräckt över synen, han skakade bort tankarna om att det värsta kan ha insträffat, han började samla inhop alla dyblöta kläder som låg utspridda runt Johanna och Justin. Med jämna mellanrum sneglade han mot Johanna för att se om det fanns nått tecken på att fortfarande var med dom. Men hon rörde sig inte och Ryan tvingade tillbaka tårarna.
Justin kände hur pulsen ökade för varje selund som gick, han var så rädd, och han kunde inte hjälpa att några tårar tvingade sig fram, men han lät dom smälta in med regnet som rann ner för hans kinder. Han sneglade mot Ryan men sa inget, skulle de inte få Johanna härifrån snabbt skulle hon dö.
Justin ställde sig upp lite bättre och lyfte upp Johanna upp i sina armar samtidigt som Ryan stängde igen väskan och börja dra den ner för trappen. De gick tysta ner mot bilen igen, och vid de här laget var de lika blöta som Johanna.
De kom fram till bilen och Kenny öppnade dörren till baksätet.
- Sitt här bak med henne Justin, Ryan och jag sitter här fram, sa han och hjälpte Justin med att få in Johanna in i bilen.
När det va klart, skyndade de sig med att få in väskan i bagaget och hoppa in i bilen och komma iväg.
Justin kollade ner på Johannas bleka kalla ansikte, han smekte hennes lena hud med sin tumme. Hon såg bara för perfekt ut. Men hon rörde fortfarande inte på sig.
- Kenny, vi tar med henne till hotellet, sa Justin och skakade på rösten.
- Nej Justin det är bättre om vi kör henne till ett sjukhus!
- KENNY, vi tar med henne till hotellet, kör ni henne till ett sjukhus kommer ni tvinga mig att åka imorn bitti utan att veta hur hon mår, hon följer med oss! nu var Justin nära tårar och både Ryan och Kenny kunde höra hur upprörd han var. Så de sa inte emot.
Resten av färden satt de tysta och de svängde in bakom hotellet för att slippa fansen som stod utanför entrén till hotellet. Men de var ändå tvugna att skynda sig innan nån upptäckte dom här. Justin hoppade ur bilen och Kenny hjälpte honom att få ur Johanna ur bilen innan han skyndade sig mot hissen för att åka upp till översta våningen på hotellet där Justin bodde med Pattie, Ryan och Chaz.
Och så fort man klev ur hissen och kom in möttes han av en orolig Pattie och en upprörd Chaz som inte hade hunnit få veta mycket innan Ryan och Justin åkte iväg.
De hjälpte honom in med Johanna i det rummet Justin sov i och la henne på sängen.
(Tillbaka till Johanna:)
När jag vaknade till igen låg jag i en stor varm säng i ett enormt rum, jag kisade och rynkade pannan för ljuset från lampan som stod brevid sängen, jag kollade mig lite runt och insåg att jag låg inlindad i en stor vit badrock, och jag blev först lite förskräckt över vart jag var nånstans, jag började skaka men kände snart en varm hand på min. Jag slängde snabbt huvudet åt höger och såg det vackraste ansiktet i världen le mot mig.
Justin hoppade över från sin stol som han antagaligen ahde suttit på, till min säng och ha sin hand på min panna.
- Vad tänkte du med egentligen? frågade han dystert
Jag försökte komma ihåg vad det var som hade hänt, men jag mindes ingenting. Jag började frysa igen och jag kände att jag hade frossa.
Justin la sig brevid mig på kudden och la sin arm runt mig, och då mindes jag.
- Hon sa saker om oss, jag kunde inte stanna där!
Justin svarade inte, utan låg tyst brevid mig och jag kunde känna hans andetag mot mina.
- Huvudsaken är att du är här, och att du lever!
Vi låg tysta en stund till, men jag kände att feber blev allt högre och mitt huvud började snurra. Justin satte sig upp och tog min hand.
- Det blir bra snart Johanna, jag lovar!
Jag kunde höra steg i andra hörnet av rummet och in genom dörren kom Pattie, i handen höll hon ett glas vatten och en tablett. Hon satte ner vattnet på nattusbordet brevid min säng och la tablettet brevid.
- Det skulle va jättebra om du tog det här Johanna! Det får febern att gå ner och du känner dig lite piggare!
Hon log mot mig och, jag gjorde ett ganska kasst försök att le tillbaka, men hon såg att jag fösökte och nickade, hon log mot Justin med och klappade honom på kinden. Hennes son var verkligen en underbar människa och jag kunde se i hennes blick hur stolt hon var över honom.
Hon reste sig igen och lämnade rummet. Justin såg på mig och satte sin hand bakom mitt huvud för att hjälpa mig upp så jag kunde ta tabletten. Han hjälpte mig att balansera samtidigt som han sträckte sig efter vattenglaset och tabletten.
Jag svalde allt snabbt och la mig ner igen och somnade.
När jag vaknade igen, hade det börja ljusnat ute och jag var nu ensam i rummet. Och det där pillret måste ha varit en underpiller för nu kände jag mig nästan inte alls febrig och jag hade inte alls ont i huvudet. Jag satte mig upp i sängen och drog fingrarna genom håret, det var fortfarande lite fuktigt från natten. Jag reste mig från sängen och gick ur rummet, det var fortfrande ingen där, jag gick runt lite i våningen och kollade på det och det var hur stort och lyxigt som helst.
Men jag kunde fortfarande inte hitta Justin och Pattie, inte hade de redan åkt, och lämnat mig? Jag blev allt mer desperat att hitta dom och jag började småspringa runt i våningen och jag slet i dörrar och sprang upp och ner för små trappor, men jag kunde inte hitta dom nånstans. Jag började andas häftigare och jag sprang in i rummet dör jag hade sovit och plockade upp mobilen och tryckte på Justin konstakt, jag sprang ut i våningen igen och kunde höra att det ringde nånstans, det betydde att de inte hade åkt än, bra! Men vart va dom? Jag följde ljudet och hörde att det ringde bakom en dörr som jag hade missat. Jag tryckte bort samtalet och öppnade sakta dörren, och det jag fick se var något av det gulligaste någonsin.
Justin, Ryan och Chaz hade klämt ihop sig i en säng och Pattie Sov på soffan i andra änden av rummet. Killarna var så söta så jag trodde jag skulle smälla av, jag log åt dom och precis när jag skulle stänga dörren hörde jag mitt namn:
- Johanna? var det någon som viskade.
Jag öppnade dörren igen och blev lite chockad över vad jag såg.
Fortsättning kmr...
___________________________________________________________________________________
Förlåt att det har varit så dålig uppdetaring på sistone, som sagt jag hade ganska mycket i skolan o.s.v så det blir att man lägger ner mer tid på det, men här har ni iallafall Del 55, kommentera och ge feed back!
För ju mer kommentarer vi får ju roligare blir det att skriva och ju mer tid känner man att man vill lägga ner på bloggen ;)
- Jag älskar dig Justin! sa jag till min telefon som jag lagt framför mig och som jag såg att Justin fortafarande var kavr i luren. Sen försvann alla krafter och jag orkade inte ens gråta längre.
________________________________________________________________________________________________
Jag kände regnet slå mot min kropp och smeka min hud när den rann ner för att möta den blöta marken, mina ögon stirrade rakt fram och jag kände ingenting, ingen sorg, ingen ilksa, absolut ingen glädje och ingen kärlek längre. Nu började det blåsa med och jag rös i hela kroppen, men hade ingen ork att ställa mig upp eller på något sätt hitta ett sätt att skydda mig från kylan, jag låg bara där på trappen och lät min kroppstemperatur sjunka mer och mer. Jag vet inte hur länge jag låg där, hur snabbt minuterna gick, men precis som jag skulle sluta mina ögonlock såg jag två starka ljus svänga förbi trappen och stanna precis nedanför. Jag rokade inte bry mig om vad det var, men jag kunde höra bildörrar smälla igen och raska steg uppför trappen, och när stegen blev allt tydligare kunde jag höra en välbekant röst ropa:
- DET ÄR HON! NI MÅSTE KOMMA OCH HJÄLPA MIG!
Precis som jag såg Justin falla ner på knä brevid mig och lägga sina armar om mig slöt jag mina ögonlock, men långt bort kunde jag fortfarande höra hans röst:
- Så ja Johanna, jag är här nu, allt blir bra! O herregud du är ju iskall.
Justin pussade mig på kinden och sen svimmade jag.
(Detta är vad som händer efter att Johanna hade svimmat:)
Justin slet av sig sin tjocktröja och lyfte upp Johannas överkropp för att kunna linda in hennes kalla blöta kropp i något för att kunna höja hennes kroppstemperatur igen. Ryan kom springande upp för trapporna och blev förskräckt över synen, han skakade bort tankarna om att det värsta kan ha insträffat, han började samla inhop alla dyblöta kläder som låg utspridda runt Johanna och Justin. Med jämna mellanrum sneglade han mot Johanna för att se om det fanns nått tecken på att fortfarande var med dom. Men hon rörde sig inte och Ryan tvingade tillbaka tårarna.
Justin kände hur pulsen ökade för varje selund som gick, han var så rädd, och han kunde inte hjälpa att några tårar tvingade sig fram, men han lät dom smälta in med regnet som rann ner för hans kinder. Han sneglade mot Ryan men sa inget, skulle de inte få Johanna härifrån snabbt skulle hon dö.
Justin ställde sig upp lite bättre och lyfte upp Johanna upp i sina armar samtidigt som Ryan stängde igen väskan och börja dra den ner för trappen. De gick tysta ner mot bilen igen, och vid de här laget var de lika blöta som Johanna.
De kom fram till bilen och Kenny öppnade dörren till baksätet.
- Sitt här bak med henne Justin, Ryan och jag sitter här fram, sa han och hjälpte Justin med att få in Johanna in i bilen.
När det va klart, skyndade de sig med att få in väskan i bagaget och hoppa in i bilen och komma iväg.
Justin kollade ner på Johannas bleka kalla ansikte, han smekte hennes lena hud med sin tumme. Hon såg bara för perfekt ut. Men hon rörde fortfarande inte på sig.
- Kenny, vi tar med henne till hotellet, sa Justin och skakade på rösten.
- Nej Justin det är bättre om vi kör henne till ett sjukhus!
- KENNY, vi tar med henne till hotellet, kör ni henne till ett sjukhus kommer ni tvinga mig att åka imorn bitti utan att veta hur hon mår, hon följer med oss! nu var Justin nära tårar och både Ryan och Kenny kunde höra hur upprörd han var. Så de sa inte emot.
Resten av färden satt de tysta och de svängde in bakom hotellet för att slippa fansen som stod utanför entrén till hotellet. Men de var ändå tvugna att skynda sig innan nån upptäckte dom här. Justin hoppade ur bilen och Kenny hjälpte honom att få ur Johanna ur bilen innan han skyndade sig mot hissen för att åka upp till översta våningen på hotellet där Justin bodde med Pattie, Ryan och Chaz.
Och så fort man klev ur hissen och kom in möttes han av en orolig Pattie och en upprörd Chaz som inte hade hunnit få veta mycket innan Ryan och Justin åkte iväg.
De hjälpte honom in med Johanna i det rummet Justin sov i och la henne på sängen.
(Tillbaka till Johanna:)
När jag vaknade till igen låg jag i en stor varm säng i ett enormt rum, jag kisade och rynkade pannan för ljuset från lampan som stod brevid sängen, jag kollade mig lite runt och insåg att jag låg inlindad i en stor vit badrock, och jag blev först lite förskräckt över vart jag var nånstans, jag började skaka men kände snart en varm hand på min. Jag slängde snabbt huvudet åt höger och såg det vackraste ansiktet i världen le mot mig.
Justin hoppade över från sin stol som han antagaligen ahde suttit på, till min säng och ha sin hand på min panna.
- Vad tänkte du med egentligen? frågade han dystert
Jag försökte komma ihåg vad det var som hade hänt, men jag mindes ingenting. Jag började frysa igen och jag kände att jag hade frossa.
Justin la sig brevid mig på kudden och la sin arm runt mig, och då mindes jag.
- Hon sa saker om oss, jag kunde inte stanna där!
Justin svarade inte, utan låg tyst brevid mig och jag kunde känna hans andetag mot mina.
- Huvudsaken är att du är här, och att du lever!
Vi låg tysta en stund till, men jag kände att feber blev allt högre och mitt huvud började snurra. Justin satte sig upp och tog min hand.
- Det blir bra snart Johanna, jag lovar!
Jag kunde höra steg i andra hörnet av rummet och in genom dörren kom Pattie, i handen höll hon ett glas vatten och en tablett. Hon satte ner vattnet på nattusbordet brevid min säng och la tablettet brevid.
- Det skulle va jättebra om du tog det här Johanna! Det får febern att gå ner och du känner dig lite piggare!
Hon log mot mig och, jag gjorde ett ganska kasst försök att le tillbaka, men hon såg att jag fösökte och nickade, hon log mot Justin med och klappade honom på kinden. Hennes son var verkligen en underbar människa och jag kunde se i hennes blick hur stolt hon var över honom.
Hon reste sig igen och lämnade rummet. Justin såg på mig och satte sin hand bakom mitt huvud för att hjälpa mig upp så jag kunde ta tabletten. Han hjälpte mig att balansera samtidigt som han sträckte sig efter vattenglaset och tabletten.
Jag svalde allt snabbt och la mig ner igen och somnade.
När jag vaknade igen, hade det börja ljusnat ute och jag var nu ensam i rummet. Och det där pillret måste ha varit en underpiller för nu kände jag mig nästan inte alls febrig och jag hade inte alls ont i huvudet. Jag satte mig upp i sängen och drog fingrarna genom håret, det var fortfarande lite fuktigt från natten. Jag reste mig från sängen och gick ur rummet, det var fortfrande ingen där, jag gick runt lite i våningen och kollade på det och det var hur stort och lyxigt som helst.
Men jag kunde fortfarande inte hitta Justin och Pattie, inte hade de redan åkt, och lämnat mig? Jag blev allt mer desperat att hitta dom och jag började småspringa runt i våningen och jag slet i dörrar och sprang upp och ner för små trappor, men jag kunde inte hitta dom nånstans. Jag började andas häftigare och jag sprang in i rummet dör jag hade sovit och plockade upp mobilen och tryckte på Justin konstakt, jag sprang ut i våningen igen och kunde höra att det ringde nånstans, det betydde att de inte hade åkt än, bra! Men vart va dom? Jag följde ljudet och hörde att det ringde bakom en dörr som jag hade missat. Jag tryckte bort samtalet och öppnade sakta dörren, och det jag fick se var något av det gulligaste någonsin.
Justin, Ryan och Chaz hade klämt ihop sig i en säng och Pattie Sov på soffan i andra änden av rummet. Killarna var så söta så jag trodde jag skulle smälla av, jag log åt dom och precis när jag skulle stänga dörren hörde jag mitt namn:
- Johanna? var det någon som viskade.
Jag öppnade dörren igen och blev lite chockad över vad jag såg.
Fortsättning kmr...
___________________________________________________________________________________
Förlåt att det har varit så dålig uppdetaring på sistone, som sagt jag hade ganska mycket i skolan o.s.v så det blir att man lägger ner mer tid på det, men här har ni iallafall Del 55, kommentera och ge feed back!
För ju mer kommentarer vi får ju roligare blir det att skriva och ju mer tid känner man att man vill lägga ner på bloggen ;)
