.

Förra delen:
Till slut var vi omringade åt alla håll och vi kunde inte ta oss ut åt något håll, vad skulle vi göra?

Precis då...
_________________________________________________________________________________________________

... hörde vi ett gällt ljud lite längre bort och en biltuta som tjöt högt. Vi hörde en motor som brummade hotfullt bakom alla människor och snart va alla tvugna att skingra sig för bilen som kom krypande mellan dom. Det var Justins chaufför som kom körande och vi hade nog aldrig varit så glada över att se honom.  Vi hoppade snabbt in i bilen och satte oss mitt emot Pattie i baksätet.

Vi började röra oss ur folkmassan men det var fortfarande massor med folk runt oss som knackade och skrek mot fönstrena. Men tillslut lyckades vi ta oss ur det och vi drog iväg med en rivstart och ett snyggt startmärke bakom oss.

Vi satt tysta en stund, och jag vågande inte säga något i fall någon av dom skulle få ett utbrott eller liknande, men det behövde jag inte säga något för att det skulle ske...

- JAG ÄR INTE ARG, MEN VAD HÖLL NI PÅ MED?!!! skrek Pattie!
- MEN VAD SKRIKER DU FÖR DÅ?! skrek Justin tillbaka!
- JAG SKRIKER INTE!!!
- JOO DET GÖR DU!!!

De blev tysta och kollade ut genom fönstret. Sen frågade Pattie igen fast i ett lägre tonläge:

- Vad höll ni på med egentligen?

Justin blängde på henne och var precis på väg att svara när jag hoppade in och försökte lätta upp stämningen:

- Jaa vad kan man säga om 2 kära tonåringar ska försöka packa en väska så snabbt de kan, plus att en av dom har lite svårt att koncentera sig.

Jag blinkade mot Justin och försökte att få honom på bättre humör, men han tittade inte äns på mig.

men som tur var flinade Pattie lite och fnissade till, när Justin hörde det sneglade han på henne och jag vte inte vad osm hände sen för snart satt vi allihopp och gapskrattade åt varandra.

Pattie var till och med tvungen att lägga sig ner över sätet för att hon skrattade så mycket, och Justin la sig på min axel för att lugna ner sig lite. Men jag skrattade lika mycket jag, så där kunde han inte ligga kvar. han lutade huvudet bakåt istället och försökta att fråga chauffören hur långt tid det var kvar till flygplatsen.

- Endast 10 minuter sir!!

När Justin lutade sig tillbaka igen hade han lyckats samla sig och jag hade så ont i magen att jag inte orkade skratta mer, och pattie hade nästan somnat på sätet nu, allt skrattande tog musten ur henne.

När hon log och blunda tog Justin chansen och kramade om mig och gav mig en stor kyss. Det blev en ganska flummig kyss men det var inte förän då som jag insåg att jag inte skulle få se honom igen på jättelänge.

Jag vek ner huvudet och tog ett djupt andetag:

- Vad är det Johanna?
- Justin har inte du tänkt på att det här var våran sista dag tillsammans, snart kommer vi skiljas åt för jättelänge om bara några minuter!
- Joo jag har tänkt på det, ända sen jag vaknade imorse, har jag tänkt på det, men jag har försökt att inte tänka på det, för att det gör mig allt för depprimerad.

Jag suckade och la mitt huvud mot hans bröst och kämpade för att hålla tillbaka en tår som envist försökte leta sig ut.

Då reste sig Pattie upp och log mot oss:

- Ni kommer klara er, jag lovar!

Hon lyfte upp handen och klappade på mitt lår och log mot mig:

- Jag lovar!

Mer han vi inte med att säga innan vi kände marken gunga mer än vanligt (tack vare alla plan som kom och gick) och all ojlud från bussar med folk och liknande. Chauffören körde fram oss till entrén och stannade till snabbt för att hjälpa dom ut med väskorna innan han åkte iväg.

Jag hjälpte Pattie att ta en väska så att vi skulle komma in så fort som möjligt, och som väntat var det fullt av folk där inne. Men eftersom Justin skulle åka ett privat plan så kunde han gå en annan väg, men han var först tvungen att gå igenom en passkontroll och säkerhetskontrollen.

Det gick väldigt fort genom passkontrollen och snart stog vi utan för säkerhets kontrollen och höll om varandra. När Justin släppte mig och gick igenom den där kontrollen, skulle han släppa mig och se mig för sista gången, på jaa, jag vet inte hur länge?

Han drog sina fingrar genom mitt hår och lutade sig fram och viskade kärleksfull i mitt öra:

-...

Fortsättning kmr...