.

- Är alFörra delen:
...och i samma sekund som jag skulle kliva i från stegen sa han lurigt:

- Åh, just det, se upp för hajarna!!'
________________________________________________________________________________________________

- Hajarna?!!
- Jaa, det kan finnas lite hajar här omkring, men om ni ser dom dyk inte ner och kela med dom!
- Va?!

Nu blev jag orolig men i samma sekund ropade Justin på mig från vattnet och jag såg hur blått och vackert det var, så det kanske inte var så farligt ändå, så jag hopade ner i vattnet och tog tag i repet direkt. Nu belv jag rädd igen, men man kunde lätt se i vattnet och jag skulle se om en haj närmade sig så jag kunde ta mig upp på båten igen.

Justin simmade fram till mig och´frågade funderasamt:

- Är allt okej Johanna?
- Jaa då, jag är lite badkruka bara!

Justin skrattade åt mig, drog ner sitt cyklop, hjälpte mig att fixa iordning mitt cyklop och sätta det till rätta, coh så tog han min hand och så la han sig ner i vattnet. Jag var tvungen att göra likadant och det kändes helt otroligt att ligga där och guppa i vågorna och titta på fiskarna, jag hade helt glömt bort det han hade sagt om hajar nu, jag kände mig trygg med Justin.

Vi simmade ut en bit till så vi skulle komma ut där det var lite djupare, där revet inte var så stort, men där blev jag påmind om de otäcka fiskarna, för där simmade mycket störra fiskar, men ingen av dom verkade riktigt bry sig om oss så jag tog mod till mig och följde tätt efter Justin.

Men när han ville simma ut längst bort vid revet, där det slutade, stanade jag, jag ville inte simma ut dit, det var säkert 8 meter djupt ner till botten där. Det vågade jag verkligen inte. Men Justin lovade att han bara skulle simma bort och kolla lite snabbt och sen komma tillbaka till mig, för jag skulle vänta där vi var nu.

Det var säkert 4 meter ner till botten där jag var nu och jag blev lite nervös när Justin lämnade mig ensam. Jag kollade upp i luften och kollade ut över det blåa havet, men det blev nästan för stort och läskigt då så jag stoppade ner huvudet under ytan igen.

Precis då, fick jag syn på en stor mörk skugga komma simmade emot mig, den var ganska långt bort så jag kunde inte rikigt se vad det var. Men jag blev orolig att det var en haj. Jag slängde upp huvudet igen för att kolla efter Justin, men jag såg honom inte, då började Mark ropa från båten:

- HAJAR!!! 3 stycken nu!!!

Jag kollade mig omkring och såg att det simmade en liten haj på kan´ske 1½ meter mellan mig och båten, men det var tillräckligt stort för mig för att jag skulle våga ta mig förbi den. De andra hajarna såg jag inte än, trodde jag, men när jag tittade ner igen, var det det stora svarta under mig (som jag trott var revet) en stor tigerhaj, den var verkligen enorm.

Jag greps av panik och visste inte vad jag skulle göra, jag hade hört att tigerhajar attackerar och äter i stortsett allt, var jag ett tänkbart byte nu?

Den 3e och sista hajen dök upp från ingenstans vid min högra sida, precis intill mig, den var ungefär 3 meter, så jag skulle gissa på en revhaj, men den gjorde inget mot mig, den bara gled förbi och buffade till mig lite med huvudet på mina ben. Jag stelnade till i hela kroppen medans hajen simmade iväg igen.

Jag kunde heller inte se Justin någonstans, och jag hade svårt att behärksa mig, från bäten hörde jag Marks röst försvinna bort i ett dovt muller:

- Grips inte av panik!..... jag ska.... han är..... jag kommer.....

Allt var bara svammel och jag hörde nästan inget av vad han sa. Jag kämpade mig att hålla huvudet ovanför ytan men snart blev allt svart, men inna jag svimmade hörde jag ett plask och det lät som en motor som startades.

När jag vaknade låg jag uppe på båten igen, Mark hade slängt i en gammal livbåt och åkt ut och hämtat mig.

Men då, plötsligt blev jag klarvaken, jag satte mig hastigt upp och tittade mig omkring, sen grep jag tag i Marks skrynkliga skjorta och fräste oroligt med bestämt:

- Var är Justin?!!

Fortsättning kmr...