.

Förra Delen:
Jag pussade honom på kinden och gick ut till balkongen där jag tog kort på min outfit
________________________________________________________________________________________________

När jag kom in igen satt Justin på min säng och skrattade lite lätt åt mig:

- Vad?! frågade jag
- Du är så söt!
- Vad menar du nu? frågade jag och gick fram och puffade till honom
- Jag förstår mig bara inte på tjejer!
- Vadå då?
- Varför tar ni kort på era kläder! skrattade han!

Jasså var det, det som var så kul, jag började skratta åt honom och puffade till honom ännu hårdare så han la sig ner på sängen. Och jag satte mig brevid honom och la mig på hans varma mage, nu kände jag mig mycket bättre! Mitt huvud slutade snurra och illamåendet stillade sig.

Justin la sin hand på mitt huvud och klappade mig mjukt över mitt hår, jag blundade och flöt med i hans andetag.

Jag lyfte på huvudet och kollade rakt in i hans ögon:

- Justin?
- Mm?
- Jag älskar dig!

Han log mot mig, drog mig närmare honom och viskade tillbaka:

- Johanna, jag älskar dig mer än vad du anar!
Det finns inte siffror nog att gångra det så många gånger som jag älskar dig, det finns inte ord nog att beskriva hur mycket jag älskar dig!
Det finns inte rosor eller något som kan bevisa hur mycket jag älskar dig! Det finns inget som jag någonsin kan bevisa hur mycket jag älskar dig! Du är betyder så mycket mer för mig ön du tror! jag älskar dig så det gör ont!

För varje ord han sa blev jag mer och mer rörd och jag kunde inte och ville inte kämpa emot tårarna som trängde sig igenom, jag var så lycklig att han var min!

När han såg att hans ord rörde mig till tårar log han och drog mig tätt intill sig och kysste mig på min pappa, men jag lyfte upp huvudet så han kunde kyssa mig på munnen! Så han trokade bort min tårar med sin tumme och kysste mig.

Vi låg så länge och det kändes nästan som om jag aldrig varit sjuk men det skulle jag snart märka att så var det inte för plötsligt ringde Justins telefon och det höga ljudet fick mitt huvud att börja pulsera igen!

- SVARA! skrek jag
- Nej jag är ju här med dig nu!
- MEN SVARA!!
- Okej Okej!!

Justin satte sig upp och kollade på telefonen!

- Det är pappa, det är lugnt jag kan ta det sen! sa han, tryckte bort ljudet och la sig ner brevid mig igen!

Men snart ringde telefonen igen och nu ville den inte sluta vibrera så Justin satta isg upp och svarade:

- Tja pappa, hur äre?

Jag kunde inte höra vad Jeremy sa på andra sidan linjen men det var något som fick Justin att bli upprörd!

- Vad har hänt?.......Mår hon bra?........ Är det allvarligt?...... Hur allvarligt?

För varje fråga han ställde blev han mer och mer orolig och snart skakade han så mycket så att han nästan började gråta.

- Kommer hon att klara sig?..... Klart jag kan.....komma! han vände sig om mor mig och även fast ögonen var fyllda med tårar kunde man se förtvivlan och rädslan i hans ögon.

Han la på och kollade vädjande på mig!

- Jazym har blivit allvrligt sjuk, de var ute förut och pappa hade vänt sig om i 2 sekunder sen hade han hittat henne på gräsmattan, hon andades inte och gjorde ingen respons på något pappa gjorde. Så de är på väg in med henne till sjukhuset! Jag kan bara inte stanna när jag vet att hon är så dålig, hon är bara 2.

- Justin det är klart att du ska åka, du ska inte känna att jag ska hindra dig från att åka till din familj!
- Kan du inte följa med?
- Nej, jag har skolan och allt att tänka på, men det går bra ska du se!

Han lutade sig fram och la sig på min axel och började gråta, jag klappade honom på huvudet och tyckte synd om honom, även fast jag ville hjälpa honom så kunde jag inte göra någonting!

Sen ringde hans telefon igen. Det var Pattie.

Han svarade och nu visste Pattie tydligen också om det, och hon var inte sen i svängarna, de skulle komma och hämta Justin om 15 minuter och sen skulle de ta ett flygplan till Canada.

När de hade pratat klart kollade han på mig och det såg lixom ut som om han bad om förlåtelse i sin blick, så jag log mot honom och skakade lite stilla på huvudet, sen kysste jag honom smekte honom på kinden!

nu kunde vi bara vänta tills de kom och hämtade upp honom!

Fortsättning kmr...

BY EMELIE
_______________________________________________________________________________________________

Vad händer med Jazym och kommer de hinna fram i tid?
Kommentera och få reda på det i nästa del!