.

Förra delen:
Jag tog av mig shortsen och linnet och jag såg hur Justin log mot mig. Jag skrattade åt honom och smällde till honom på axeln. Och då  började han med skratta. Han räckte mig en av flytvästarna som hängde längst sidorna och tog min hand.

- Min kära? Får jag lov?
________________________________________________________________________________________________

Han gav min en puss på handen, och jag himlade med ögonen och fnissade lite åt honom. Vi gick in genom den tjocka dörren igen och gick längst en lite korridor och kom fram till en större "brygga" på båten, och där stod det en jet-ski. Jag kollade på Justin med stora ögon. Skulle vi åka jet-ski? Jag hade alltid vela prova det! Han fnissade till och nickade på huvudet. 

 - Jajjemen!

Sa han för att få mig att förstå att vi skulle få åka på Jet-skin. En man som stod vid jet-skin förklarade lite hur man skulle köra, lite regler och säkerhetsåtgärder och liknande. Sen puttade han ner den i vattnet, men göll kavr den i ett rep som var fastbundet längts fram på den. Justin gick ner och satte sig längst fram och sen hjälpte mannen mig ner på jet-skin så jag kunde sätta mig tryggt bakom Justin. Jag slog armarna runt hans midja samtidigt som mannen drog bort repet från fordonet. Och när Justin gasade och åkte iväg kände jag nervositet men spänning hela kroppen. När han kommit en bit bort från båten, gasade han ännu mer och nu gick det undan. Han åkte rak ut, iväg från båten och vi hoppade högt över vågorna som slog mot oss. Jag skrattade och skrek varje gång vi flög upp i luften. Jag kunde höra Justin ropa och skratta han med. han svängde om och åkte i en stor cirkel runt båten, han gjorde tvära svängar så jag trodde jag skulle flyga i vattnet, och varje gång han gjorde det skrek jag ännu högre, men när han släppte ena handen och satte den på mitt låt blev jag lite lugnare och började skratta igen. Sen saktade han in och började köra mot båten igen. Var det reda slut på det roliga? Jag blev lite besviken när han stannade vid båten och reste sig och hoppade upp på bryggan igen. Men när jag reste mig upp pekade han bara på att jag skulle sätta mig framme vid styret.

- Justin jag kan inte köra? sa jag och kollade lite tvekande på honom.
- Klart du kan, det enda du behöver göra är att gasa, bromsa och svänga! han log ett säkert leende mot honom.
- Och jag kommer vara med dig hela tiden.

Han hoppade ner och satte sig bakom mig igen. Han la sina armar runt min midja och även fast jag tvekade så kändes det lite bättre.

- Och ha både händerna på styret, sa mannen bestämt och blängde på Justin.
- Jaa då! sa jag och jag kunde inte hjälpa att skratten trängde sig på.

Jag kunde höra att Justin gjorde allt han kunde för att hålla sig för skratt bakom mig. Och när jag la handen på styret och vred om gasen lite och vi drog iväg började vi båda asgarva. Vi åkte inte så snabbt, men det kunde vi inte heller för vi skrattade så myket. Men när vi hade samlat oss lite hade jag vunnit lite mod och nu var vi en bit bort från båten, så jag gasade ännu mer och nu gick det lite snabbare. Jag hörde hur Justin skrattade bakom mig, hans armar runt mig och jag kunde känna hur vattnet stänkte mot mitt ansikte och hur vinden tog tag i håret som vi drog fram över havet.

- JOHANNA!!!!

Justin skrek bakom mig, och jag kunde se en mega våg komma åt vårt håll, jag fick panik och drog in luft i lugnorna.

- Justin, vad ska jag göra?! skrek jag tillbaka!

Jag försökte bromsa, med det var försent, vi korsade precis vågen och vi hoppade högt upp i luften och landade hårt på ytan igen. Jag skrek av skräckblandad förtjusning och var glad att vi båda satt kvar på jet-skin. Jag andades häftigt och det kände som om jag hade hjärtat i halsgropen. Justin bara skrattade bakom mig, ett högt okontrollerat skratt som jag aldrig hört förut. Jag saktade in lite och stannade så bara motorn var igång.

Jag vände bak huvudet och kollade på honom, och han skrattade så mycket att han knappt fick nån luft.

- Justin ta det lugnt, så kul var det faktist inte! försökte jag säga allvarligt, men jag kunde inte behålla mitt poker face när han vra nära på att dö av skrattkrämpor eller nått.

Men han bara fortsatte att skratta och när han väl, efter mycket om och men hade samlat sig lite, kollade han på mig och log. Han skrattade till en gång till och sa sen:

- Johanna du är för underbar!

Han skakade på huvudet, skrattade lite tilloch kramade sen om mig lite hårdare runt midjan. Jag lutade bak huvudet och så kysste han mig.

Vi satt där en stund, mitt ute på det öppna havet kramades, kysstes och njöt av att vara med varandra igen. Så vi märkte inte när motorn la av. Det var först när jag kände att min nacke skulle gå av, och jag var tvungen att lute
upp mig igen, som jag märkete att motorn inte var på. Jag försökte gasa men det gick inte.

- Justin, det är någåt fel på jet-skin?
- Nee då! sa han och lutade sig fram för att trycka på knappen som skulle starta motorn. Men inget hände.

Jag försökte gasa igen, han tryckte på knappen, men inget gensvar kom det från motorn. Jag kollade bort mot båten, men den var så långt bort att de inte hade en chans att höra om vi skrek till dom. Vraför hade vi åkt så långt bort för? Justin reste sig upp och började veva med armarna, och jag gjorde likadant fast sittande. Men ingen respons från yatchen heller. Jag kände att hjärtat börja slå snabbare och jag bröjade andas häftigare och tyngre. Hur länge vi få sitta här då? När skulle de upptäcka att det var något fel på jet-skin. När skulle de upptäcka att vi varit borta förlänge? Och vart hade vattenströmmarna fört oss då?

Jag börja gripas av panik och alla möjliga hemska saker började dyka upp i huvudet på mig. Men kollade upp på Justin och när han såg att jag kollade oroligt på honom satte han sig ner och kramade om mig, han la huvudet mot min axel och sa lugnt:

- Det kommer ordna sig Johanna, ta det bara lugnt!

Jag log lite osäkert med det skulle snart försvinna:

- Annars är det bara att någon hoppar i och knuffar oss hela vägen tillbaka till båten.

Jag vände mig om at slog till honom på armen.

- Hur kan du skojja om det här nu? sa jag med vredes blandad nervositet.

Men i nästa sekund hörde jag en motor långt bort. Jag vände mig om och såg en mindre motorbåt komma körande åt vårt håll.

- Jag sa ju det! sa Justin självsäkert. Och jag älskade att han alltid hade rätt om sånna här saker men jag hatade att han blev så stöddig när han hade rätt. Men jag valde att inte säga något utan bara vänta tills båten nådde fram till oss.

Vi satt tysta en stund, jag torkade bort lite av de vattendroppar som hade landat på mitt ansikte när vi kört runt. Ända tills båten nådde våran jet-ski. Och den "mindre motorbåten" var visst mcyekt större an vad jag trodde. De fällde ner en liten stege så vi kunde klättra upp. Justin höll tag i min midja samtidigt som jag reste mig upp och försökte hoppa upp på stegen. Strax efter att jga hade kommit ombord kollade JUstin huvud upp över kanten och snart vra han tryggt ombord på båten med. Mannen som hade snackat med oss samtidigt som vi skulle åka iväg med jet-skin hoppade snabbt ner på den, fixade lite vid ratten. Drog lite här och där, tryckte på "starta"- knappen och såklart så funkade den då.

Jag suckade uppgivet, men kände att jag var nog med jet-skiing för den här gången. Jag satte mig på en av de röda läder sofforna som var längst båten. Justin gick fram och viskade lite med mannen som körde och han viskade tillbaka. Till slut nickade de till varandra och Justin kom och satte sig brevid mig.

- vad var dt där om?
- Det får du se snart! han log finurligt mot mig igen, och jag kände att dte inte avr någon mening med att fråga han skulle ju inte säga vad det var om ändå. Så jag lutade mig bakåt och la huvudet på hans axel. Vi satt tysta en stund till, fram till han stannade båten och gick upp bakom oss och öppnade en stor lucka. Och nu förstod jag varför den här båten inte var så liten. Under allt låg det en stor skärm, en lång lång lång lina och två selar. Han tryckte på en knapp och snart hade allt hamnat på båten och inte i, och var på ovansidan av båten. Han bad oss sätta oss i och knäppa på oss de bälten som fanns där.

Jag kollade undrande på Justin som bara log mot mig. Vi satte oss och knäppte oss samtidigt som mannen drog upp skärmen och linan, sen gick det rätt snabbt plötsligt gick mannen tillbaka och drog på motorn på båten igen, han vände sig mot oss och ropade glatt:

- Är ni beredda?!

Justin nickade och gjorde tummen upp.

- Justin, reda för vaa...? sen fattade jag, vi skulle "flyga". Jag drog in ett djupt andetag, tog snabbt tag i Justins hand och sen drog båten iväg. Och vi flög upp i luften, först inte så högt, men ju längre tiden gick, ju längre upp kom vi. Jag vågade inte kolla ner, eller rättare sagt jag vågade inte kolla alls. Jag satt och knep ihop ögonen hårt för att inte se vad vi just nu var med om. Jag kände Justin krama lite hårare om min hand och genom vindsuset kunde jga höra hans röst.

- kolla vad vackert det är! Näst bästa utsikten!
- Jaha, vad är den bästa utsikten då, frågade jag med ögonen fortfarande stängda. Men han svarade, så jag öppnade ena ögat för att snegla lite, och när jag såg att han satt och tittade på mig öppnade jag ögonen.

- Vad är den bästa utsikten då? frågade jag igen, men ögonen fästa på honom.
- jag tittar på henne nu, kunde jag svagt höra honom säga.

Jag log och vågade kolla vad som var bakom Justins huvud, och wow... utsikten var verkligen vacker. Men i nästa sekund lutade sig JUstin mot mig och han drog i min hand så jag skulle förstå att jag skulle komma närmare jag med. Så jag lutade mig lite sakta åt hans håll, och sen kysste han mig.


Fortsättning kmr...

Kommentera och säg gärn avad ni tyckte om den här delen?