.

Förra delen:
Jag märke hur jag fick tunnelseende och polisernas röster försvann längre och längre bort.

- Vi vill ha bevakning av det här huset i 48 timmar, och helst vill vi att du är hemma här senast klockan 21 på kvällarna, och lämna helst inte huset förän 10 på förmiddagen.

Jag nickade och kände att allting försvann längre och längre bort, och till slut blev allt svart.
________________________________________________________________________________________________

Jag vaknade upp i min säng igen, och nu var det ljust ute. Jag vände på huvudet för att se vad klockan visade som hängde på väggen. Och när jag såg vad den var reste jag mig upp snabbt men det skulle jag ångra snart. Jag kände trycket över pannan igen som jag hade gjort som när jag svimmade i skolan. Jag la handen över pannan och grimaserade lite. I nästa sekund kom Sarah in genom med en bricka i händerna.

- Tyckte väl att det var dags att vakna nu!

Klockan var tjugo i ett.

- Varför har ni inte väckt mig?
- Vi tänkte att du skulle få sova tills du vakna med tanke på vad som hände igår! Du svimmade när poliserna var här, men du vaknade sen av dig själv och gick in och la dig.
- Gjorde jag? Det kommer jag inte ihåg?

- Inte? Har du några planer för idag annars?
- Jaa faktist, jag ska träffa en kompis nere på stranden vid fyra.
- Du har varit här i en dag och du har redan skaffat vänner och varit med om otäckheter!

Sarah skrattade till lite och satte ner brickan vid fotänden av sängen, log mot mig och gick ut. Jag drog brickan intill mig och tog upp en av mackorna som låg på en tallrik. Skulle jag verkligen orka äta upp allt det här?

Men det såg så jäkla gott ut så jag åt så mycket jag orkade, och det var mycket godare än vad det såg ut, så då kan ni ju tänka er hur gott dt var! Robert var kock, och visste verkligen vad han gjorde. På sidan av brickan låg en huvudvärkstablett och jag tog en klunk av oboyen som jag fått och svalde tabletten efter. Sen gick jag ut med brickan i köket, tackade så jättemycket för frukosten och gick in i rummet för att ta på mig något, men kom på att jag kankse skulle bry mig lite mer om vad jag skulle ha på mig när jag träffade Justin, med tanke på att jag skulle träffa honom nere på stranden om 2½ timme.

Jag gick bort mot garderoben och slängde ett öga på mobilen på vägen bort och såg att jag hade 7 missae samtal från Ryan. Juste han skulle ju ringa imorse, shit jag måste ha sovit när han ringt. Jag plockade upp mobilen och ringde honom:

- Johanna äntligen svarar du!
- jaa, jag har sovit fram till nu typ! sa jag lite generat
- Hah, okej.. men är du okej?
- Jaa det känns bra nu...

jag berättade allt som poliserna hade sagt,som jag hörde, igår.

- Du måste vara försiktig!
- Jaa jag vet, dte är därför jag har utegångsförbud mellan vissa tider -.-
- Det är för ditt eget bästa!
- jag vet, men ajg måste gå nu! Vi hörs Ryan!
- okej hejdå!

Jag la på och jag va glad över att det inte alls var någon spänning mellan oss längre.

Då hörde jag ett plask i poolen utanför och snart ett rop:

- KOM UT HIT OCH BADA JOJO!!

Jag vände mig om och såg att Kirsten simmade åt mitt håll, när hon såg att jag kollade på henne vinkade hon med hela armen, och jag flinade åt henne lite. Det var en solig dag och det såg rätt varmt ut så jag tog på mig min lila/vinröda bikini utan axelband och sprang ut och hoppade i poolen med. Vi lekte, skvätta vatten på varandra och hade jättekul ända tills Kirsten fick för sig att gå upp och sola. Hon drog fram två solstolar och satte sig och börja sola. Och hur kul är det att bada själv, så jag gick upp jag med. Jag gick in i mitt rum och drog på mig ett par ljusa jeansshort och ett tunt strandlinne över. Jag gick ut och satte mig i solstolen med min ipod och somnade nog antagligen.  För när jag slog up ögonen kom Kirsten hoppande och slängde mobilen på mig mage.

JUSTIN BIEBER, stod det på displayen.

Jag slet ut plopparna ur öronen och svarade snabbt.

- hej Justin!
- Sitter du fast nånstans eller?
- Vad menar du?
- Klockan är kvart i 5?

- Jag är påväg! sa jag och slängde på luren i örat på honom
Jag kollade på klockan på ipoden och slängde mig ur solstolen och sprang in i rummet, slet ihop en långärmad tunntröja, en mindre handduk och mobilen och ipoden i en leopardfärgad väska. Hoppade i ett par flip-flop, tog på mig mina svarta ray-bands och börade springa mot stranden.

När jag kunde se honom lite längre fram, saktade jag ner, tog ett par djupa andetag så att jag inte skulle va lika andfådd när jag kom fram. Han satt på en bänk med armbågarna på knäna och kollade ner i marken, han hade på sig ett par vita badbyxor med ett mönster, han hade en turkos t-shirt hängande över axeln, och ett par svarta ray-bands. Han var egentligen sjukt snygg, speciellt när han inte försökte, utan det bara kom naturligt.

Det var först då jag kom på vad jag hade på mig och jag ville inte veta hur mitt hår såg ut, jag började riva i väskan och hoppades på att jag hade glömt en snodd där innan. Och idag måste ha varit min turdag, för där låg en svart snodd och väntade. Jag plockade upp den coh satte upp håret i en lös knut i nacken, och hann precis innan Justin kollade upp och såg mig. När han såg mig log han stort och reste på sig och började gå mot mig. Jag vinkade till honom och log lite snett.

- Förlåt att jag är sen! ropade jag

Han kom fram till mig och kramade om mig.

- Det är lugnt, jag var ändå 40 minuter sen! han log mot mig och jag var glad över att han inte tog det så allvraligt, utan kunde skämta om det.

Jag skrattade till och knuffade till honom, han la sin arm runt mina axlar, och flinade lite finurligt.

- Justin vart ska vi?
- Du ska få se!

Vi gick en stund och pratade om allt mellan himmel och jord, men när vi kom in på hans familj i Kanada blev jag tyst och kom på att han hade svikit mig. Han stannade och kollade på mig när jag inte svarade på hans frågor.

- Johanna?!
- Stanna!

Jag stannade ca 3 steg framför honom och blängde på honom.

- Du vet att jag inte ville göra det jag gjorde!
- Men varför gjorde du det då?!
- Jag vte inte, jag trodde du skulle få dte bättre om det blev så!
- Justin, du må se bra ut, men ibland undrar vart du har gömt din hjärna?
- Johanna?
- Nee Justin, jag vill inte prata mer om det! jag lyfte upp händerna och såg betsämmt på honom.
- Då gör vi inte det!

Han tog tag i min arm och drog mig intill honom, och innan jag kunde säga till eller göra något kysste han mig.

(bortse från att det är Selena)

Fortsättning kmr...