.

Förra delen:
Hade han verkligen sjungit mitt namn? Visserligen viskade han det nästan, men hörde jag verkligen rätt, jag satte mig spikrak och stirrade på honom, när låten tog slut och han stog och gjorde ett hjärta med händerna mot publiken.

Kirste lutade sig fram och la sin hand på min axel.

- Hörde du med det där Johanna? frågade hon
________________________________________________________________________________________________


Jag bara nickade och då insåg jag att jag faktist hade hört rätt, han ångrade sig verkligen? Jag kände hur dt börja bubbla i kroppen och jag kunde bara inte hålla tillbaka det leende som bubblade upp och satte sig på läpparna. Och innan han sprang in bakom ställningen igen vände han sig mot vårat håll och gjorde en slängkyss, och den här gången behövde jag inte undra vem den var menad för.

Jag kunde känna Ryans avundsjuka ända härifrån men jag försökte att ignorera honom, men snart reste han sig upp och gick iväg den vägen vi kom ifrån. Stämningen blev genast lite bättre och jag kände att jag kunde slappna av lite mer nu.

Kirsten hoppa ner och satte sig brevid mig igen.

- Visst är du glad att du följde med nu?

Hon log hånfullt mot mig men visst var jag det, jag var OERHÖRT glad för att jag följde med, och innesrst inne kände jag att jag höll på att förlåta Justin, även fast jag egentligen inte ville.

Resten av konserten var också helt underbar, han flög upp i ett hjärta, upp i en korg över publiken, hoppade dansade och var helt galen. Men jag kunde se att det lyste om honom, han var så glad över att få stå där uppe på scenen. Det hände inga fler oväntade överraskningar, men dt gjorde nog bara att jag kunde njuta av konserten mer. Och Ryan kom inte upp igen så jag, Kirsetn och Chaz hade vårat eget lilla party på våran läktare.

När Justin för sista gången sagt godnatt till publiken och för sista gången gick in genom ställningen reste vi oss snabbt och sprang ner för att möta honom. Och mcyket riktigt, när vi kom ner för alla trappor och dörrar coh allt vi skulle igenom möttes vi av en väldigt svettig, trött men glad Justin. Ryan stod redan där och skrattade och pratade med honom, men när han fick syn på oss blev han tyst och kolla ner på sina skor. Justin o andra sidan sken upp som en sol och kom springande emot oss.

- Så vad tyckte ni?
- DET VA DET FETASTE JAG NÅGONSIN VARIT MED OM!!!!!!! utropade Kirsten och hoppade på stället
- Ah dig vet jag redan att du älskar mig oavsett, sa han till Chaz, och boxade till honom lite på axeln och både bröt ut i skratt. Se kollade han på mig.
- Du då Johanna?! han såg både osäker och glad ut på samma gång.
- Det var jättebra Justin!

Jag kunde se att en sten släppte från hans bröst och han tog ett snabbt steg fram och kramade hårt om mig. Och eftersom han var längre än mig hamnade min näsa precis i höjd med hans hals och helt ofrivilligt drog jag in han lukt i mina näsborrar och kände fjärillarna i magen och kramade honom tillbaka. Nu kvittade dte att han var svettig, det var helt sjukt vad jag saknade honom och ändå hade vi inte varit ifrån varandra särskilt länge.

Jag ville egentligen inte släppa, så lika ofrivilligt som jag hade känt hans doft släppte jag taget om honom och han log mot mig.

- Hur ska ni ta er hem nu då? frågade Chaz och kollade frågande på Kirsten
- Det var en bra fråga? Jag antar att mamma inte är så pigg på att hämta oss nu!
- Jag kan skjutsa hem er!

Ryan hade nu fått luft och kollade intensivt på mig och Kirsten. Jag kände ett stygn av tvivel men innan jag hann säga nått utbrast Kirsten:

- Gärna, tack Ryan!

Han log lite, men leendet försvann lika snabbt som det dök upp.

Han höll upp hela armen och pekade med handen at vi skulle gå, och Kirsetn ryckte på axlarna och nickade. Hon kramade om Justin och bad återigen för en grym konsert. Sen hängde hon sig om halsen på Chaz och kramade honom länge. Under tiden log jag mot Justin coh han tog ett par steg fram mot mig igen för att ge mig en sista kram innan jag åkte. Han kramade om mig och viskade i mitt öra innan han släppte.

- Glöm inte imorn!

Jag skakade på huvudet och log mot honom, sen vände jga mig mot Kirsten och drog loss henne ur Chaz famn, hon gjorde en telefon av handen om mimade, Ring mig!

Vi började gå bortåt den vägen vi kom och jag kunde höra Ryans steg bakom mig. Vi sa inte så mycket på vägen ut, utan gick och satte oss i en bil, som jag egentligen inte vet vart Ryan fått tag i den. Men jag orkade inte bry mig så mkt, jag var rätt trött nu. Och även fast det bara var 10 minuter med bil ungefär hem så lyckades jag somna på den lilla stunden.

Och Kirsten hoppade ut ur bilen utan att direkt tänk på mig, utan det var Ryans hand jag kände på mitt lår. Han rystade om lite försiktigt och log mot mig när jag öppnade ögonen.

- Trött?

Han log fortfarande sitt varma rätt mysiga leende som bara han kunde. Jag skrattade till och skämdes lite över att jag hade somnat.

- Jaa förlåt!
- Ha, den dagen man måste be om förlåtelse för att va trött, den dagen ska jag döpa om mig till Greta!

Jag skrattade åt honom igen, och böjde mig fram för att krama honom innan jag hoppade ur bilen, för nu, av någon konstig anledning kändes allt lite bättre. Jag la mina armar om honom och kramade honom. Jag kände att han log och kramade tillbaka. Men innan jag lutade mig tillbaka för att hoppa ur bilen vände han sitt anikte emot mig och pussade mig på kinden. Jag stelnade till och släppte honom direkt.

- Det är lugnt Johanna, det va en vänskapskyss... jag ser hur du och Justin kollar på varandra, och ajg vill inte vara ivägen. Det kommer ta en stund för mig att vänja mig se er ihop...
- Vi är inte ihop längre Ryan!
- Men jag ser att ni är exakt lika kära i varandra nu, som ni var precis när ni blev ihop. Jag vill inte stoppa er eller vara ivägen.
- Ryan?
- Jag kommer komma över dig Johanna, det är lugnt! Vi kan väl fortfarande vara vänner iallafall?

Jag nickade och kände både lättnad och lite ångest över att han sa dte här. Så jag samlade snabt ihop mig, sa hejdå och hoppade ur bilen.

Jag gick runt huset för att ta dörren närmast mitt rum, ändå smög jag in för att jag såg att det var släckt i alla rum föruom Kirstens. Jag tog av mig skorna och ksatade dom på sängen gick in i badrummet, tog av mig klänningen, tog bort sminket, släppte ut håret och tvättade ansiktet. När jag sen skulle gå ut till sovrummet igen och hämta tandborsten. vred det sig i magen på mig och det gick kalla kårar längst ryggen, och på bara några hundradels sekunder kände jag hur rädslan tog över min kropp och jag ramlade ihop på golvet där jag stod och skrek det högsta jag kunda av rädsla.

Plötsligt tändes det i Kirstens föräldrars rum och snart i hallen utanför, och snart tändes hallen utanför mitt rum med. In i rummet for Sarah, Kirsten och hennes pappa och de blev nästan lika förskräckta som mig. Utanför mitt fönster, precis nedanför av sängen stod det en man, han var helt klädd i svart och hade en tjock luva nerdragen ned över huvudetan bara stod där utanför, helt blixt stilla och stirrade rakt på oss.

Fortsättning kmr...